Erik Levin

summer holiday #1

Jag blev inbjuden till Panora i Malmö för att tala lite innan premiären på filmen Snowden. Här är ungefär vad jag sa.

Min koppling till dagens film är i grunden min bakgrund som tekniker – och att jag arbetat med wikileaks och hel del andra mer eller mindre kända projekt som jobbat för yttrandefrihet och transparens. Jag var med tidigt om digital kommunikation, långt innan internet var tillgängligt så använde vi modem och det som hette BBS:er. När internet väl slog igenom hade vi tekniker och datorintresserade ett enormt försprång: vi visste hur allt fungerade, vi hade redan fått de bästa mejladresserna och domänerna, vi hade redan tagit alla IP-adresser. Personligen har jag kontroll över fler IP-adresser än vissa afrikanska länder. Precis som i pyramidspel så handlar ofta teknisk utveckling om att vara först på plats för att ha kontrollen.

När samhället sedan bestämde sig för att flytta de flesta funktioner till internet, som tv, radio, tidningar, telefonsamtal, bankärenden och allt annat, så har man gått till oss tekniker och frågat om vi kunnat hjälpa till. Det är vi som byggt samhällets nya infrastruktur. Precis som generationerna före oss byggt vägar och järnvägsstationer, så byggde vi internetoperatörer och egna virtuella telefonoperatörer som exempelvis Skype.

Skillnaden har varit kostnaden för investeringar. En motorväg kostar en miljon per meter. För samma pris som en meter motorväg kunde skype skaffa sig miljoner av kunder och börja göra en grotesk vinst. Med en så liten investering kunde man senare bli världens största telefonbolag. Utan att staten la sig i, utan att man diskuterade samhällsansvar. Att bygga en motorväg innebär att man måste skaffa sig tillstånd från myndigheter, undersöka hur det påverkar samhället med tanke på allt från buller, miljö och hållbarhet till att inte konkurrera med andra trafikslag. Att bygga upp internet gjordes oreglerat. Och otroligt naivt, med ett tänkande om att allt digital är bra och att tekniken ska bli samhällsbärande. Och att teknik av någon märklig anledning skulle vara neutral. Och att, av någon ännu märkligare anledning, samhället hade ett ansvar för att anpassa sig efter den nya tekniken, inte tvärtom eller i samförstånd.

Jag tror personligen inte det finns en direkt motsats mellan internet och samhället, det är i förlängningen samma sak. Jag tror däremot att det vore lämpligt om teknikutvecklare och samhällsutvecklare samarbetade.
Som det ser ut idag så är tekniker och riskkapitalister de som bygger det digitala samhället, mycket sällan utan ett vinstintresse. Vi slår bakut i samhället när någon nämner privatisering av motorvägar eller sjukhus, men internet är i dag stort sett privatägt. Viss minimal reglering sker, där experterna som styr oftast kommer från internetbaserade företag. Lite som att låta bankmän reglera bankväsendet. Eller riskkapitalister sköta sjukvården.

Ett aktuellt exempel på problem detta leder till är att norges statsminister nyss skrev ett vädjande brev till Mark Zuckerberg om att tillåta vissa yttranden på facebook, istället för att lagstiftning kunde användas för att inte låta facebook censurera dem. Eller för att citera en av sveriges mest kända kapitalister Jan Stenbeck: idéer är bra, pengar slår idéer, politik slår pengar, men teknik slår politik.

Gamla lagar blir ofta inaktuella när ny teknik kommer. Det innebär dock inte att de moraliska ställningstaganden bakom dem försvinner, eller för den delen bör försvinna. Istället för att tycka att teknik ska få styra, så kanske vi borde komma fram till hur vi ska styra och reglera teknikens inverkan. Teknik är absolut inte neutral. Teknik byggs av någon som i sig har en tanke med den. Och vi har en ny maktelit: tekniker och riskkapitalister. När vi pratar om klassklyftor borde vi lägga till en ny aspekt: de som kan teknik, och de som inte kan. De som bygger teknik, och de som inte gör.

Detta leder mig in på frågan om vad dagens digitaliserade samhälle behöver: en större diskussion om moral och ansvar. Det finns många tekniker världen över, men ändå väldigt få exempel på någon som ställer sig upp mot makten på det viset som Edward Snowden gjort. Varför har inte fler reagerat, varför har inte fler gjort något åt detta? Samhället behöver backa upp och uppmuntra visselblåsare. Skolor kanske borde ta upp moral och samhällsansvar i sina tekniska utbildningar, istället för att blint tro på vad Kjell Höglund sjöng: “Maskinerna är våra vänner, utan dom inget paradis”.

När det gäller det som Edward Snowden har avslöjat så är det för övrigt inget som vi tekniskt insatta aktivister inte hade varnat för. När man förstår hur oskyddat internet i grund och botten är rent tekniskt, så förstår man också hur enkelt det går att ta över vissa bitar av det. När man ser på hur internets rörelse mot centraliserade tjänster, som drivs av företag som facebook, google, amazon och apple, så förstår man vilken guldgruva det är för såväl hackers som övervakande stater. Men det finns ett antal problem med att redovisa detta för allmänheten: ägandet av tjänsterna är privat, tekniken hemlig och inte speciellt transparent. Trots detta hyllar vi internet för de fantastiska möjligheterna vi får för yttrandefrihet och demokratisk transparens.

I Sverige hade vi för några år sedan en stor diskussion om FRA, Sveriges motsvarighet till NSA. Den nya lagen de ville få igenom handlade om just mer spaning på vad som sker i fiberkablarna. Det var högljudda diskussioner, och många av oss tog upp exempel om vad som kunde hända. Exempel som var baserade på ganska rimliga gissningar ut efter hur samhället samt tekniken fungerar. När FRA-lagen till slut gick igenom, trots gråtande politikers tal i plenisalen, så var det åtminstone med några begränsningar på vad informationen fick användas till. Media granskade allt de kunde då. Men bara några år senare så uppdaterades FRA-lagen utan större protester, och media täckte inte detta speciellt mycket. Inte ens det faktum att FRA blivit prickat för brott mot FRA-lagen ett otal gånger har fått speciellt mycket uppmärksamhet.

Eller för den delen reaktionen som kom efter Snowdens läckor: FRA blev avundsjuka på USA:s möjligheter och krävde än mer tillgång till vår personliga information. Allt för att stoppa terrorister; men en enkel fråga: om FRA stoppat de terrorister de påstår, var är då åtalen för de planerade terrorattackerna? Vi kanske borde granska granskarna lite hårdare. FRA är för övrigt den myndighet som har fått mest ökning av tillslag av någon myndighet i Sverige. Om det pratas det inte så mycket.

Sverige har en annan roll i dramat kring Snowden och datan. Vi är ett av de länderna som samarbetar närmast med NSA och vi är också ett av få länder där det pågår en aktiv lobbykampanj för att ge Snowden en fristad att bo, istället för Ryssland där han nu befinner sig. Trots Sveriges historia om att stå upp för de som står upp för oss, så ignorerar vi att hjälpa en man som vi borde vara stolta och lyckliga över att få hit. Istället för att hjälpa USA spionera på våra egna medborgare så borde man sätta ner foten och kräva lite respekt för den personliga integriteten.

Det Snowden avslöjade var ju just hur enormt lite privatliv vi har idag. Men till trots för hans avslöjanden så har saker egentligen inte förändrats. Snarare går utvecklingen åt andra hållet, där länder nu försöker komma ikapp USA i frågan om datainsamling. Till trots för att Snowden avslöjade att EU:s topp-politiker, därtill Angela Merkel, blivit telefonavlyssnade världen över, så har EU gått med på ännu mer datautbyte med USA. Idag måste du intyga för din bank om du är skatteskyldig i USA, även om du är 13 år gammal och ska öppna ditt första sparkonto på din lokala sparbank i Eslöv. Och när dina föräldrar överför din första veckopeng till dig så skickas information om detta till USA. De lokala kriterier som finns i EU och Sverige för att myndigheter ska få lov att granska dina bankärenden behöver USA inte uppfylla. De får rå tillgång till all information utan några särskilda begränsningar. Och för bara några veckor sedan så gick vi med på att ge USA all information om resor. Såväl inrikes som internationellt kommer nu NSA veta vilket tåg, buss eller flyg du befinner dig på. Faktum är att många länder ofta får information från USA om inhemska angelägenheter, eftersom USA har större tillgång till länders medborgares data än vad dessa länder har själva.

Men till trots för alla avslöjanden om hur datan samlas in är intresset från media och allmänhet ganska svalt. Vi medborgare har “rent mjöl i påsen” säger vi. Fast mjöl har för övrigt ett rätt kort bäst före datum, och tiderna förändras. Helt plötsligt används informationen för något helt annat än det var tänkt. Kanske sitter Sverigedemokraterna i regeringsställning nästa år och vill ha tillgång till den där biobanken med DNA som vi i Sverige började samla in på 70-talet. Där nästan alla som fötts i Sverige sedan dess finns registrerade. Ändamålsglidning med datainsamling är en internationell sport och Sverige verkar intresserade att komma på god andra plats efter USA.

För till trots för alla avslöjanden verkar vårt intresse snarare ligger på personerna som avslöjat sakerna än vad de avslöjat. Vi är mer intresserade av Edward Snowdens privatliv och hur förhållandet mellan honom och hans snygga flickvän ska utvecklas. Lite som än dokusåpa på steroider. Den som vinner i Big Brother får en jävla massa pengar, den som förlorar i Snowden-såpan hamnar på livstid i fängelse, eller värre. Och hans möjliga vinst? Spelar ingen roll vad han vinner, för han får ändå inte åka och hämta de priser han fått. Precis samma är det i historien kring Chelsea Manning. Fram tills för några dagar sedan så hungerstrejkade hon för att få tillgång till hormoner för sin könskorrigering. Hon är utsatt för tortyr i USA, för att ha avslöjat USA:s hemligheter om bland annat hur de torterar människor. Men vårt fokus är på dramat Julian Assange. Det är lättare att ta till sig, eftersom dramaturgin är större. Sällan eller aldrig pratar vi om vad som faktiskt finns i pappren som kommit ut: hur många som mördats i Afghanistan och irak, hur många lagar som länder bryter. Varje gång någon visselblåsare träder fram så blir fokus på just dem eller de runt dem, aldrig på materialet. Kommer ni ens ihåg vad Erin Brokovich avslöjade, eller minns ni mest filmen där Julia Roberts hävde ur sig svordomar och var lättklädd? Snowden själv förstod detta och försökte därför hålla sig från rampljuset så länge det gick. Nu ska vi se en hollywoodlångfilm om honom. Inte om PRISM eller de andra programmen han avslöjat.

Varje gång fel i samhället avslöjas så verkar det som att vi tror de kommer lösas automatiskt nu när vi vet vad som hänt, istället för att direkt börja ta tag i problemen. Boken 1984 av George Orwell handlade om ett scenario ganska likt det vi står med idag. Jag tänkte börja runda av med ett citat från honom:

“Något likt 1984 skulle kunna hända, det är åt det här hållet världen är på väg just nu. I vår värld kommer det inte vara några känslor förutom rädsla, ilska, triumf och självförnedring. Sexlusten kommer utrotas och vi kommer överge orgasmen. Det kommer inte finnas någon lojalitet förutom lojalitet till partiet, men det kommer alltid finnas maktberusning, alltid, och det kommer alltid finnas glädjen i seger, lyckan i att trampa på en hjälplös motståndare.
Om du vill ha en bild av hur framtiden ser ut, föreställ dig en stövel, som trampar på en människas ansikte, för alltid. Slutsatsen av denna farliga mardrömssituationen är enkel: låt det inte ske. Det är upp till dig.”

Orwell hade nog fel om framtidens orgasmer, jag tror att internet och tindr har gjort mer för orgasmerna än någon annan historisk uppfinning. Det mesta andra han sa kanske vi däremot borde fokusera mer på: det är tyvärr vårt kollektiva ansvar att lösa situationen som vi har idag, men frågan är nog hur vi ska få människor att engagera sig i förändringsarbetet som krävs. Filmen vi nu ska se är kanske en film som kan få oss att bli mer engagerade. Jag hoppas på det, men med rädsla för att vi kanske än en gång fokuserar på personerna bakom istället för vad de avslöjat.

Jag hoppas verkligen filmen är spännande. Men om ni liksom jag jobbat hårt hela veckan och råkar somna så finns den säkert tillgänglig på pirate bay när ni kommit hem. Tack för mig!

Hovertext: See, the problem is it would also be REALLY COOL if they could do it.

Why are we here? What is the purpose of life? What does it even mean to be alive?

No, I haven’t been hanging out in coffee shops wearing a beret and discussing philosophy. I’ve instead been puzzling over this code, from Nikolai K.

    public boolean isAlive() {
        try {
            return true;
        } catch (Exception var2) {
            return false;
        }
    }

    protected void finalize() throws Exception {
        try {
            if(this.isAlive()) {
                ;
            }
        } catch (Exception var2) {
            System.err.println("Error occurred in finalize. Exception: " + var2);
            throw new Exception(var2);
        }
    }

There are some deep philsophical questions here, but I don’t think we can hope to extract any answers. This code begs for an explanation, but I can’t give you one. I don’t think the original author could either. The best Nikolai could give us was that this was in a CORBA wrapper object. Perhaps having to use CORBA drove the original developer mad? Or perhaps the original developer has a wisdom that only the mad can access?

When will isAlive return false?

[Advertisement] Manage IT infrastructure as code across all environments with Puppet. Puppet Enterprise now offers more control and insight, with role-based access control, activity logging and all-new Puppet Apps. Start your free trial today!

One of the key roles of the EU’s Court of Justice is to interpret European law to ensure that it’s applied in the same manner across all member states.

The Court is also called upon by national courts to clarify finer points of EU law to progress local cases with Europe-wide implications.

In recent years the Court was called upon to rule on several cases related to hyperlinking, in an effort to established whether links to other websites can be seen as copyright infringement.

Previously, it ruled that links to copyrighted works are not infringing if the copyright holder published them in public, and the same is true for embedding copyrighted videos.

But what if a link points to content that is not authorized by the copyright holder? Would this still be allowed? According to EU Advocate General Melchior Wathelet, it is.

In an advisory opinion to the EU Court of Justice, which will issue a final ruling later, the Advocate General reviewed a dispute between the Dutch weblog GeenStijl.nl and Playboy.

In October 2011, GeenStijl.nl published a post linking to leaked Playboy photos, which were hosted on the file-hosting service FileFactory.

Playboy publisher Sanoma successfully requested the removal of the photos at the hosting service, but in response GeenStijl continued to link to other public sources where they were still available.

The Dutch Court asked the EU Court of Justice to rule whether these links can be seen as a ‘communication to the public’ under Article 3(1) of the Copyright Directive of the Copyright Directive, and whether they facilitate copyright infringement.

In his advice today the Advocate General acknowledges that the hyperlinks facilitate the discovery of the copyrighted works, and make them more easily available. However, this isn’t copyright infringement.

“…hyperlinks which lead, even directly, to protected works are not ‘making them available’ to the public when they are already freely accessible on another website, and only serve to facilitate their discovery,” the EU Court of Justice’s writes, commenting on the advice.

The Advocate General argues that “linking” is not the same as making the content available, which would apply to the original uploader. This means that GeenStijl’s actions can not be characterized as copyright infringement.

“The actual act of ‘making available’ is the action of the person who effected the initial communication. Consequently, hyperlinks which are placed on a website and which link to protected works that are freely accessible on another site cannot be classified as an ‘act of communication’ within the meaning of the Directive.”

“In fact, the intervention of the owner of the site which places the hyperlink, in this case GS Media, is not indispensable to the photos in question being made available to internet users, including those who visit GeenStijl’s website,” the Court clarifies.

The advice is a setup for a landmark ruling. However, the Court stresses that the advice only applies to this particular case.

Technically, most torrent sites including The Pirate Bay, mostly link to material that’s already available elsewhere. However, in these cases the general purpose of the site may also be taken into account.

That said, the advice is good news for news sites, bloggers and the general public, as incidentally linking to relevant copyrighted material should be allowed in most cases.

The Advocate General’s advice is not binding, but the European Court of Justice often uses such advice as the basis of its rulings. The final verdict is expected to be released later this year.

Source: TF, for the latest info on copyright, file-sharing, torrent sites and ANONYMOUS VPN services.

Hovertext: However, I am allowed to teach economics.

 It's the last 24 hours. Final chance for a signed copy of an SMBC book!

När jag ombads att kommentera stängningen av Swefilmer, påpekade jag först att jag saknar närmare koll på piratstreaming. Jag vet inte så noga vilket utbud dessa tjänster har, eller vilka annonsörer som finansierar det hela. Det hänger samman med att jag för egen del faktiskt aldrig tittar på videoströmmar, med undantag för enstaka minuter på Youtube/Vimeo. Om jag hittar något där som jag verkligen vill se, då laddar jag först hem det med Offliberty. Samma sak med SVT Play – jag strömmar aldrig direkt därifrån, men tankar hem en hel del med Pirateplayer. (Även om bara en liten bråkdel av det nedtankade någonsin blir tittat på.)
Övriga videostreamingtjänster har jag aldrig ens prövat. Vare sig betal- eller piratvarianterna. Det intresserar mig inte. Så jag är övertygad om att andra har mer att säga om piratstreamingens roll i samtida videodistribution. Men nu blev jag ändå, mitt i semestern, telefonintervjuad av DN och ETC.

Jag understryker den stora skillnaden mellan fildelning och piratstreaming. Fildelningsnätverk bygger ju på distribuerade arkiv, delad bandbredd och att vem som helst har möjlighet att distribuera vad som helst; inslaget av centralisering begränsar sig till sökfunktionen som t.ex. kan tillhandahållas av The Pirate Bay. Piratstreaming är helt annorlunda och skiljer sig föga från laglig betalstreaming, i det att underhållning pumpas ut från en serverhall till konsumenter som har att välja mellan ett utbud som har bestämts av tjänstens ägare. Kostnaderna för bandbredd innebär att en piratstreamingtjänst måste dra in pengar från varje användare, vilket brukar ske genom reklam.
Därtill kommer en ytterligare skillnad, av rent juridisk art. Upphovsrättslagen bygger på en godtycklig skillnad mellan att “ladda ner” film och att “bara titta”, trots att streaming i praktiken bara är en form av nedladdning där det nedladdade strax raderas. Juridiken har säkert bidragit till att många i mainstreampubliken har valt att undvika nedladdning via fildelningsnätverk, till förmån för att använda piratstreamingsajterna – till glädje för de annonssäljare som tjänar pengar på piratstreamingen.

Hallandspostens ledarsida (liberal) levererade i morse en verkligt skruvad analys: “Slutet för olaglig strömning är här“. Snacka om forcerat historiserande! Ledarskribenten berättar sagan om det tidiga 1800-talets ludditer, vilka felaktigt beskrivs som motståndare till all teknikutveckling. Hen nämner hur de krossades av brittisk militär, vilket bäddar för artikelns slutkläm:

genom att skydda de senaste uppfinningarna säkrade ordningsmakten fortsatt tillväxt och teknikutveckling. Precis så bör man se polisens tillslag mot Swefilmer.

Lyckades någon hänga med i liknelsen? Tydligen menar den liberala ledarskribenten att Swefilmer – ett företag som distribuerar video och säljer reklam – är i stort sett samma sak som en militant motståndsrörelse bland utfattiga textilarbetare för 200 år sedan. Parallellerna slutar förresten inte där. Användarna av Swefilmer kan även “jämföras med gratisåkare i kollektivtrafiken”.

Ledarskribenten verkar också mena att skenrättegångar och dödsstraff är legitima medel för att stoppa piratstreamingen, kanske även gratisåkandet. Det var ju med dessa medel som brittiska ordningsmakten krossade ludditrörelsen vilket, enligt Hallandsposten, säkrade “fortsatt tillväxt och teknikutveckling”.

Under fildelningsdebattens dagar förekom det en hel del argument, från olika håll, om att teknikens utveckling minsann var förutbestämd, alltså meningslös att ifrågasätta. Företrädare för Piratpartiet anklagades för att vara teknikdeterminister, inte utan fog, men de var knappast ensamma i sin inställning utan i gott sällskap av underhållningsindustrier och antipirater.
Nu är läget annorlunda. För det första finns inga “pirater” som försvarar piratstreamingtjänster som Swefilmer, just eftersom piratstreaming saknar all den progressiva potential som finns i fildelningsnätverk. Däremot finns det antipirater som fäktar vilt och som i sin retorik är mer teknikdeterministiska än någonsin. Hallandspostens ledarskribent är bara ett exempel. Vederbörande är inte bara säker på att piratstreamingen är dömd att försvinna, utan även på hur den lagliga videodistributionen kommer att utvecklas.

Snart kommer konsumenterna inte ens att behöva betala, lovar ledarskribenten: “Nästa steg lär bli framväxten av fler reklamfinansierade strömningstjänster.” Jaså? Det gick inte så bra för Voddler, som skulle bli ett “Spotify för film”, på den tiden analogin betydde “gratis”. Reklam drog aldrig in i närheten av tillräckligt med stålar för att täcka licenskostnaderna för att on-demand-strömma nya filmer. Filmindustrin insåg detta från början och har knappast skäl att ändra sig nu, när de faktiskt röner vissa framgångar i att förmå folk att betala för abonnemangstjänster. Hallandspostens spekulationer om kommande gratistjänster är föga mer än teknikdeterministisk dussinretorik.

Teknikdeterministerna har fel, liksom juridikdeterministerna och affärsmodelldeterministerna. Piratstreamingens framtid är en öppen fråga. Tillslag som det mot Swefilmer är knappast avgörande på medellång sikt. Såvitt jag kan förstå är det i stället två andra faktorer som avgör hur det går med piratstreamingen.

För det första är dessa tjänster beroende av rejäla annonsintäkter. Det är en öppen fråga om det finns ett tillräckligt underlag av lagom ljusskygga annonsörer som kan betala tillräckligt mycket för att piratstreaming ska förbli lönsamt.
För det andra måste serverhallarna rent fysiskt bara placerade någonstans. Med de datamängder som måste pumpas ut är det kanske svårare att dölja placeringen, jämfört med hur t.ex. The Pirate Bay kunnat hoppa mellan tunnlade gömställen. Såvitt jag förstår har Swefilmers servrar i huvudsak befunnit sig i Ryssland och just utvecklingen i Ryssland kan i sammanhanget ha stor betydelse. Det finns alltså ett storpolitiskt moment. För bara ett par år sedan såg det ut som att en global upphovsrättsregim till slut höll på att etableras även i det ryska nätet. Men vad händer nu, efter att USA och EU har infört sanktioner mot Ryssland? Gissningsvis är den ryska statsapparaten nu måttligt intresserad av att skydda Hollywood. Det kan rentav finnas ett intresse från ryskt håll att tillåta piratsajter som i huvudsak konkurrerar med västägda underhållningsbolag. Internationella konflikter av detta slag har alltid varit en del av mediehistorien och det gäller även för frågan om piratstreamingens framtid.

Vad var det vi sa? Jo, redan i fjol, innan Syriza bildat regering i Grekland, sa vi att det verkade vara kört för dem. Redan då noterade vi att Syriza var “i full färd att integrera sig i det krisförvaltande maskineriet”. Nu är överenskommelsen med trojkan klar. Grekland blir till Europas nya koloni. Vad mer kan sägas? Här bara några hastiga tankar:

1.
Syriza har förnedrats. Det var väl själva poängen? Allt pekar ditåt. Visst är det klart att Tyskland månar om sina bankers pengar. Men när greklandskrisen verkligen ställdes på sin spets, handlade det inte om den eventuella återbetalningen av skulder. Inte om en transaktion som någonsin kan avslutas med ett leende handslag. Inte om simpel ekonomi, utan om slug politik. Det handlade om att förnedra Greklands socialdemokratiska regering.
Varför? För att den nya grekiska socialdemokratin, i form av partiet Syriza, står som förebild för en ny socialdemokrati även i andra delar av Europa, där den gamla socialdemokratin har kollapsat eller hotar att kollapsa. Framför allt snackar vi då om Spanien, som håller val i december, och där all dramatik kretsar kring det vänsterpopulistiska uppstickarpartiet Podemos, som har Syriza som förebild. Ett segerrikt Syriza hade givit Podemos vind i seglen. Omvänt borde ett förnedrat Syriza, som snart kanske tvingas utlysa nyval, innebära kraftigt minskade utsikter för Podemos. Det är väl givet att Tyskland m.fl. har tagit in detta i sina beräkningar.

2.
Vad betyder detta för det politiska klimatet i Grekland? Svårt att säga. Oavsett om Syriza splittras eller ej, verkar drömmen om en ny socialdemokrati ligga i ruiner. Vad som kommer i stället är oklart. Det behöver inte innebära att nazistpartiet Gyllene gryning flyttar fram sina positioner. Men risken finns. Nyligen avgångne finansminstern Yanis Varoufakis säger i en intervju:

If our party, Syriza, that has cultivated so much hope in Greece … if we betray this hope and bow our heads to this new form of postmodern occupation, then I cannot see any other possible outcome than the further strengthening of Golden Dawn. They will inherit the mantle of the anti-austerity drive, tragically.

3.
En kupp? Ordboksdefinitionen talar om kuppen som en “överraskande manöver” varigenom någon tilltvingar sig makt. Tankarna går ofelbart till militärkupper, som den i april 1967 då grekerna vaknade en morgon och radion bara spelade marschmusik. Men militärkuppen är bara en form av statskupp. Det som sker i Grekland är väl knappast heller en statskupp i traditionell mening, även om slutresultatet kanske blir likartat.
(Ordet “kupp”, som i franskans coup d’état, kan förresten spåras via latinets colaphus till gammalgrekiskans κόλαφος (kólafos) som betyder “knytnävsslag”.)

4.
Angus Cameron, forskare i finansiell geografi, frågar:

Is #ThisIsACoup the beginning of the end of Westphalian national sovereignty, or merely the confirmation that it’s already long dead?

Nu är ju Grekland knappast den första stat som, under bördan av skulder, förlorar sitt politiska självbestämmande. Det är tveksamt om just greklandskrisen i det långa loppet kommer att framstå som någon milstolpe i detta hänseende. Men poängen ligger i själva tidsperspektivet. Westfaliska freden år 1648 brukar ses som födelsen för det moderna statssystemet, byggt på erkända gränser och (i formell mening) nationellt självbestämmande. Trehundra år senare, år 1948, tycktes detta system livskraftigare än någonsin, med en massiv avkolonisering i startgroparna. Men kommer det fylla fyrahundra år som annat än en tom kuliss?

Nationellt självbestämmande har aldrig existerar i absolut mening. Alla moderna stater har varit beroende av kapital, först i form av guld, sedan i form av kredit. Räntorna på statsobligationer har sedan länge varit ett mäktigt medel att begränsa det politiska handlingsutrymmet. Men kärnan i den nya överenskommelsen verkar ju vara att Grekland öppet erkänner sin ickesuveränitet. Vilka lagar som ska stiftas dikteras i detalj av trojkan, via någon form av “kommissariatsfunktion”. Alltså är det fullt rimligt att tala om diktatur – men bara om man samtidigt är beredd att ifrågasätta den liberala motsatsställningen mellan diktatur och demokrati.

5.
50 miljarder euro ska skrapas ihop genom privatiseringar i Greklands infrastruktur: elektricitet, järnvägar, flygplatser, hamnar. Redan nu snackas det om att Danmarks största företag Maersk har för avsikt att köpa hamnarna i Pireus (Aten) och Thessaloniki. Men även intressenter från Kina och Ryssland har på senare år visat ett strategiskt intresse för Greklands hamnar. Framför allt har Rysslands statliga järnvägsbolag visat upp långt skridna planer på att köpa hamnen i Thessaloniki. Tidigare i år slöt det krisdrabbade Cypern ett avtal med Ryssland om att låta ryska militärflottan använda dess hamnar. Så i slutändan kokar privatiseringarna ner till ett geopolitiskt maktspel. Vad händer om Ryssland bjuder över Maersk?

6.
Därtill sägs det att Grekland har gått med på en lång rad s.k. skattereformer, där höjd moms utgör den centrala punkten. Men det handlar också om att avskaffa den subventionering av turistindustrin som länge har tillämpats i Grekland, i form av lägre moms på vissa öar, vilket i praktiken innebär att öarna fungerar som särskilda exportzoner.
Åtgärden kommer givetvis att sänka Greklands konkurrenskraft. Man undrar mest hur EU kunde tillåta sådana exportsubventioner från första början.
Hur som helst är detta en marginell åtgärd i det större sammanhanget. Och för de allra rikaste lyxturisterna kompenseras det mer än väl av kommande utförsäljningar av lyxvillor och hela öar i den grekiska övärlden.

7.
Hade det varit bättre för Grekland att lämna euron? Knappast. Landet stod inför ett falskt val mellan två slags devalvering: antingen en intern devalvering (austerity). eller en valutadevalvering (grexit). Möjligen kan man anklaga Syrizas ledning för att på sistone ha förvärrat det hopplösa läget genom att inte ens överväga “plan B”, men det gäller att se likheterna mellan de båda planerna. Theodoros Karyotis skriver:

Syriza’s leaders detached themselves from the party base and their former allies within the movements, and stubbornly resisted a public debate on the elaboration of a ‘Plan B’ outside the Eurozone, should the ‘Plan A’ of an ‘end to austerity within the Eurozone’ fail, for fear that this would be used against them by the pro-austerity opposition as proof that they had a hidden agenda from the very start. /…/
Plan B, promoted in various forms by Antarsya, the Communist Party and Syriza’s own Left Platform advocates a productive reconstruction outside the Eurozone. Although increasingly popular after the inflexibility of the European project has been made evident, it is still a productivist, state-centric, top-down plan that doesn’t put into question the dominant meanings of capitalism: endless capitalist growth, an extractive economy, the expansion of production, credit and consumption. Furthermore, by promoting national entrenchment it entails the danger of authoritarian deviations. /…/
Now is the moment for a broad alliance of social forces to bring forward a ‘Plan C’, based on social collaboration, decentralized self-government and the stewardship of common goods.

Avtalsfriheten är onekligen en liberal grundprincip. Allt från lönearbete och bostadshyra till krediter, abonnemang och försäkringar bygger i formell mening på att rättssubjekt sluter privaträttsliga avtal med varandra, där de förbinder att göra någonting inom en viss tid. Ur en strikt liberal synvinkel finns inga gränser för vad rättssubjekten kan sluta avtal om, eller för hur korta eller långa avtalen är.

Förutsättningen för alltsammans är att endera part kan gå till domstol om den motsatta parten inte uppfyller sina åtaganden. Privaträtten vilar alltså i slutändan på ett offentligt våldsmonopol. Emellertid blir saken lite mer komplicerad när avtalen är internationella, som i fråga om diverse handelsavtal som kan reglera allt från upphovsrätt till vapenexport.

Avtalsfriheten handlar inte bara om en rätt att sluta avtal, utan lika mycket om en rätt att avstå från att sluta ett avtal. När ett tidsbegränsat avtal löper ut, ska det stå båda parterna fritt att välja om det ska förnyas eller inte. Detta är självklarheter – i teorin, men inte i praktiken.

När Jacob Wallenberg tillsammans med 30 direktörer nyligen försökte rädda Saudiavtalet i en ökänd debattartikel, byggde hela argumentationen på ett systematiskt undergrävande av den liberala avtalsfriheten. Frågan handlar ju om huruvida ett handelsavtal, efter att dess tid har löpt ut, ska förnyas eller inte.
Direktörerna ville dock inte kännas vid någon tidsbegränsning. Att inte förnya avtalet framställdes i debattartikeln som liktydigt med att bryta mot bindande villkor:

Sveriges rykte som handels- och samarbetspartner står på spel. Vi förväntar oss därför att regeringen hanterar frågan om Sveriges fortsatta samarbetsavtal med Saudiarabien med hänsyn till Sveriges och svenskt näringslivs långsiktiga internationella trovärdighet. /…/ Skall Sverige utvecklas som exportnation måste respekten för ingångna avtal värnas.

Carl Bildt backade upp genom att haspla ur sig kulturrelativistiska resonemang (observera reservationen: “med våra mått mätt”).
Ännu mer utstuderat än direktörerna, använde Carl Bildt en retorik om positiv avtalsfrihet (respekten för ingångna avtal) för att attackera den negativa avtalsfriheten (rätten att inte förnya ett avtal). Genom att underkänna tidsbegränsningen i avtal, argumenterar han i praktiken antiliberalt. Hans utgångspunkt är inte rättssubjektens frihet, utan ett diffust hedersbegrepp.

ett avtal ingånget av en regering skall respekteras också av en annan /…/
Att ensidig och utan annat motiv än en inhemsk debatt säga upp detta avtal skulle nog riskera att uppfattas som en ovänlig handling av Saudiarabien.
Vilka konsekvenser det skulle få kan man bara spekulera kring.
Att vi skulle framstå som en opålitlig nation också i andra staters ögon är nog ofrånkomligt. Varför skulle de ingå avtal med ett land som plötsligt kan springa från dem?

Tänk om samma logik skulle tillämpas på privaträttsliga avtal i allmänhet! Vad skulle konsekvenserna bli för vår vardag om vi följer direktörernas och Carl Bildts logik?

• Den som lånade pengar skulle stämplas som “opålitlig” om hen valde att återbetala lånet, i stället för att stanna i skuld.
• Den som hyrde en lokal skulle stämplas som “opålitlig” om hen valde att flytta.
• Den som hade ett jobb skulle stämplas som “opålitlig” om hen valde att säga upp sig eller att gå på föräldraledighet.

Fast… det sista är ju faktiskt fallet i många sammanhang. En anställd som går på föräldraledighet vid “fel” tillfälle, ur företagets synvinkel, leder ju faktiskt till att hen stämplas som opålitlig. Det kan sätta spår långt efter att anställningsavtalet har löpt ut. Framtida anställningar hänger ju ofta på vilka intyg som skrivits av tidigare chefer.

På ett sätt är Carl Bildt och Jacob Wallenberg något på spåren när de skamlöst ifrågasätter den liberala principen om avtalsfrihet. Ur en krasst realliberal synvinkel är avtalsfriheten alltid relativ. Den vilar på en dunklare grund av föreställningar om pålitlighet. En realliberal hederskultur!

Not again!

The Vintage Super League returns next week, kicking off on Tuesday, January 27, at 6 p.m. PT (one hour earlier than Season 1). In honor of the return of VSL, we thought we'd run one of the decks VSL Season 1 champion Stephen Menendian used to win the championship.

Tune in next Tuesday to see how a restricted Treasure Cruise and unrestricted Gifts Ungiven affects the format.

Stephen Menedian—Vintage Super League Champion

Decklist Stats Sample Hand

Sort by: Overview Color Cost Rarity

Creature (9)

2 Trygon Predator 3 Delver of Secrets 4 Young Pyromancer

Sorcery (9)

3 Treasure Cruise 1 Time Walk 1 Ponder 4 Preordain

Instant (25)

4 Gush 1 Ancestral Recall 1 Brainstorm 1 Mystical Tutor 3 Lightning Bolt 1 Fire // Ice 4 Force of Will 3 Mental Misstep 2 Flusterstorm 2 Pyroblast 2 Misdirection 1 Ancient Grudge

Artifact (3)

1 Mox Ruby 1 Mox Sapphire 1 Black Lotus

Land (14)

3 Volcanic Island 2 Tropical Island 1 Island 1 Strip Mine 4 Scalding Tarn 1 Polluted Delta 1 Flooded Strand 1 Misty Rainforest

60 Cards

Sideboard (15)

1 Pyroblast 1 Ancient Grudge 4 Ingot Chewer 1 Nature's Claim 1 Mountain 4 Leyline of the Void 3 Grafdigger's Cage

Blue (31)

3 Delver of Secrets 4 Gush 3 Treasure Cruise 1 Ancestral Recall 1 Time Walk 1 Ponder 1 Brainstorm 4 Preordain 1 Mystical Tutor 1 Fire // Ice 4 Force of Will 3 Mental Misstep 2 Flusterstorm 2 Misdirection

Black (4)

4 Leyline of the Void

Red (16)

4 Young Pyromancer 3 Lightning Bolt 3 Pyroblast 2 Ancient Grudge 4 Ingot Chewer

Green (1)

1 Nature's Claim

Multi colored (2)

2 Trygon Predator

Colorless (21)

3 Volcanic Island 2 Tropical Island 1 Island 1 Strip Mine 4 Scalding Tarn 1 Polluted Delta 1 Flooded Strand 1 Misty Rainforest 1 Mox Ruby 1 Mox Sapphire 1 Black Lotus 1 Mountain 3 Grafdigger's Cage

75 Cards

1 (26)

3 Delver of Secrets 1 Ancestral Recall 1 Ponder 1 Brainstorm 4 Preordain 1 Mystical Tutor 3 Lightning Bolt 3 Mental Misstep 2 Flusterstorm 3 Pyroblast 1 Nature's Claim 3 Grafdigger's Cage

2 (8)

4 Young Pyromancer 1 Time Walk 1 Fire // Ice 2 Ancient Grudge

3 (2)

2 Trygon Predator

4 (4)

4 Leyline of the Void

5 (14)

4 Gush 4 Force of Will 2 Misdirection 4 Ingot Chewer

8 (3)

3 Treasure Cruise

57 Cards

Common (30)

3 Delver of Secrets 3 Treasure Cruise 1 Ancestral Recall 1 Ponder 1 Brainstorm 4 Preordain 3 Lightning Bolt 3 Pyroblast 2 Ancient Grudge 1 Island 1 Mox Sapphire 1 Black Lotus 4 Ingot Chewer 1 Nature's Claim 1 Mountain

Uncommon (14)

2 Trygon Predator 4 Young Pyromancer 4 Gush 1 Fire // Ice 3 Mental Misstep

Rare (30)

1 Time Walk 4 Force of Will 2 Flusterstorm 2 Misdirection 3 Volcanic Island 2 Tropical Island 1 Strip Mine 4 Scalding Tarn 1 Polluted Delta 1 Flooded Strand 1 Misty Rainforest 1 Mox Ruby 4 Leyline of the Void 3 Grafdigger's Cage

Mythic (1)

1 Mystical Tutor

75 Cards

Deal Another Hand

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 

“Is that a Steam Greenlight game?”

–ME–

I’m at my parent’s house for the holidays! My main goal is to hook up my NES to my childhood 13 inch TV and play some Mega Man. Then, maybe hook up my Genesis and play some Toe Jam & Earl. And then maybe the Playstation. Oh man, I should play them all.

Also, yeah, I didn’t own the SNES or the N64. I was not a Nintendo kid and boy do I have some regrets. All ragrets.

Today we’ve got seven weird animal group names that will blow you away!

The major record labels still see online piracy as one of the main threats to their industry. To counter this problem they are constantly monitoring the Internet for copies of their work being shared without permission.

This also happens at SoundCloud, which in recent years became one of the most popular services for people to share music.

As a legitimate service, SoundCloud helps copyright holders by accepting takedown requests. However, in some cases SoundCloud goes a step further.

This is what DJ Mr Brainz discovered after his paid account was terminated due to repeated copyright infringements. Mr Brainz used SoundCloud to post copies of his radio show, which he believes drives more sales, but Universal Music disagreed and took down his files.

To find out more about the alleged infringements the DJ asked SoundCloud for additional details, as Do Androids Dance reports. Quite surprisingly, however, SoundCloud couldn’t provide more information as the removals were carried out by Universal music directly.

“Your uploads were removed directly by Universal. This means that SoundCloud had no control over it, and they don’t tell us which part of your upload was infringing. If you look at your tracklist it may help you find the Universal content they wanted blocked,” SoundCloud’s copyright team explained.

“The control of removing content is completely with Universal. This means I can’t tell you why they removed your uploads and not others, and you would really need to ask them that question,” the SoundCloud representative adds.

In other words, SoundCloud grants Universal Music the power to delete any and all content they deem to be infringing. This apparently happens without oversight or any record of what’s being taken down.

This blanket removal power is especially problematic since the affected users don’t know what they have done wrong. Without any details on the allegedly infringed track, it’s pretty much impossible to file a counter notice.

These type of broad takedown powers are not unique to SoundCloud. Previously YouTube has come under fire because the company allowed record labels to remove “disrespectful” videos or other non-infringing files the labels deemed inappropriate.

The recent issues at SoundCloud are not an isolated incident either. Over the past several months many users have complained about an avalanche of takedown notices. After America’s DJ Kaskade had 70 percent of his SoundCloud tracks removed due to alleged copyright infringements, he said he would start his own music sharing site instead.

“I will move forward with constructing my own portal where I can share what I like when I like,” Kaskade said.

Despite the critique SoundCloud sees no wrongdoing. The company points out that users are free to dispute any inaccurate takedowns. Unfortunately that’s easier said than done.

It is clear that SoundCloud is putting its users at a significant disadvantage here.

Source: TorrentFreak, for the latest info on copyright, file-sharing and anonymous VPN services.

On the activities of primates and passerines.



From simonstalenhag.se

I’ve done this several to many times in my life.

If one had to single out a current TV show that is most-often related with Internet piracy it would have to be Game of Thrones. The show has been shared by millions of people and just last week broke yet another swarm record with 193,418 simultaneous sharers.

There has been much discussion over HBO’s stance to this massive piracy. Last year, HBO programming president Michael Lombardo described the unauthorized downloading as “a compliment“, a statement that was followed up by plans to smarten up release schedules.

The theory at HBO parent Time Warner is that while piracy is largely undesirable, it helps to generate buzz and reduces advertising expenditure. The company also believes that when fans enthuse over Game of Thrones it’s excellent word-of-mouth promotion, so that makes today’s news even more unusual.

The developing situation involves fan site ScreenCapped.net. The site hosts user-uploaded screenshots of popular movies and TV shows which its users transform into fan-created artwork. The piece below is based on the The Lord of the Rings and The Hobbit.

The site has a pretty large archive of screenshots from dozens of movies and TV shows, which until recently included HBO’s Game of Thrones and True Blood. But in a surprise move HBO has now accused the site of engaging in copyright infringement and ordered it to remove screenshots of these key titles. Screenshots from both shows no longer appear on the site.

Worried at the implications of the HBO DMCA notice, a petition has been launched on Change.org in support of the site and requesting that HBO reconsiders its move. In the petition, which at the time of writing has already received more than 2,000 signatures, ScreenCapped operator Raina Stephens lays out her request to HBO’s anti-piracy director Jake Snyder.

“The fans and staff of Screencapped.net ask that you remove the DMCA against Screencapped.net so that the site may continue to provide HBO fans with high quality screencaps for non-profit use,” Stephens writes.

Users of the site have been expressing their disappointment on Change.org.

“Come on, guys. You’re going to slap a DMCA claim on ONE site out of HUNDREDS for hosting screen captures?! It’s not like they’re hosting downloads of your episodes!” user Mandi S writes.

“Drop the claim so I can get my favorite screencap gallery back! How do you think we fan artists make those amazing arts that you KNOW you love. Get real and drop the suit, PLEASE.”

Another user, Alessia Colognesi from Italy, questions whether the move makes financial sense to HBO.

“It’s ludicrous to think that watching/having screencaps will take away from the income of money that you might have. The only reasons why screencaps exist is to let creative people share their love for something making graphics, designs and such; and that’s a good thing because that way other people can take a look at a show and maybe start watching it. Go do something better with your time,” Colognesi concludes.

While the precise motivation behind the takedown remains unclear, it’s difficult to argue with the two key points above. ScreenCapped isn’t offering the actual shows for download and discouraging fans from getting even more invested in a show via innocuous-looking screenshots seems to run counter to Time Warner/HBO’s “buzz is good” plan.

Source: TorrentFreak, for the latest info on copyright, file-sharing and anonymous VPN services.

Efter att ha läst en artikel på internet om hur orcher stör SJs tågtrafik har justitieminister Beatrice Ask utlovat hårdare tag mot orcherna.

Beatrice Ask förklarar;
- Vi ska etablera en bredare satsning mot orchstammarna, detta är en riksangelägenhet.

- Jag kommer att kalla till ett rundabordssamtal i början av Januari med polisen och de drabbade kommunerna för att dela erfarenheter och göra en kartläggning.

Göran Stollerud, professor emeritus i stadsplanering samt TED-föreläsare tycker att Asks förslag är beundransvärda men icke tillräckliga;
- Orcher är ett problem men på senare tid är det drakar som orsakat stora problem på infrastrukturen, som den där Smaug.

Here are more Santa Claus comics.

One of the best ways to deal with online piracy is to make content available legally.

This is common knowledge by now, but copyright holders still believe that exclusivity can earn them more in the long run, even when it hurts legitimate customers.

A good example of this twisted reasoning is Disney’s decision to make certain Christmas videos unavailable on Amazon because they want people to tune in to their TV channel instead. This ban is not limited to new customers and includes those who already purchased the videos.

One of the affected customers of Disney’s restrictive policy is Bill, who informed BoingBoing that the Christmas themed ‘Disney Prep & Landing’ he bought for his kids last year had been pulled from his library.

“Amazon has explained to me that Disney can pull their content at any time and ‘at this time they’ve pulled that show for exclusivity on their own channel.’ In other words, Amazon sold me a Christmas special my kids can’t watch during the run up to Christmas,” Bill notes.

“It’ll be available in July though!” he adds.

Those who go to Disney Prep & Landing’s Amazon listing now get the following notice: “Due to our licensing agreements this video is currently not available for purchase or rental.” And that’s not the only title that has been pulled, the same notice also appears for other Disney Christmas videos such as ‘The Muppet Christmas Carol‘ and ‘Beauty And The Beast: The Enchanted Christmas.’

Appropriately enough, Disney decided to allow people access to the Ebenezer Scrooge story, as Disney’s a Christmas Carol remains available for now.

No Merry Christmas

Amazon appears to be torn by the situation and Bill says that he received “a very generous credit” to purchase another Christmas movie for his kids.

According to Cory Doctorow, however, Disney is not the only one that deserves blame for this customer-unfriendly practice. He notes that Amazon should have never allowed copyright holders to make purchased content unavailable to begin with.

“Yes, Disney is stupid and evil for doing this. But when Amazon decided that it would offer studios the right to revoke access to purchased videos, they set the stage for this,” Doctorow comments.

“This is what was set in motion in the 1970s, when we started using the term ‘intellectual property’ instead of ‘copyright’ or ‘author’s monopoly.’ If the movie is Disney’s ‘property’ for ever and ever, it follows that it is never your property, no matter that you ‘buy’ it,” Doctorow adds.

Adding to the above, it is questionable whether Disney will win anything with this move.

Aside from annoying customers who can no longer watch their purchases, all the titles Disney pulled from Amazon are widely available through unauthorized channels. As a result, it wouldn’t be a surprise if Disney’s actions cause a bump in piracy for these movies.

Source: TorrentFreak, for the latest info on copyright, file-sharing and VPN services.

Utfrågning om massavlyssningen i EU-parlamentet idag

Europaparlamentets utfrågning om massavlyssningen har just avslutats för i dag. (Twittertag #EPinquiry) Det blev en intressant och stundtals rätt het tillställning. Själv gjorde jag ett par inspel.

Jag frågade den amerikanske representanthusledamoten Jim Sensenbrenner (som var med och skrev USA’s Patriot Act) om den amerikanska massövervakningen lett till att någon terrorist fällts i domstol för terroristbrott. Svaret blev nej.

Enligt NSA själva (sa Sensenbrenner) har massövervakningen lett till att de har kunnat avstyra totalt ett (1) terroristangrepp. Men det ledde inte till att någon eller några dömdes för terroristbrott (som till exempel förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse eller stämpling till mord), utan bara till någon dom för ekonomiska brott.

Om det här stämmer är det alltså inte bara den svenska massövervakningen i FRA’s regi som har resulterat i exakt noll terroristdomar för avstyrda försök till attentat. Inte ens NSA’s globala övervakning tycks ha fått fram tillräckligt med bevisning för att fälla någon alls i domstol för terrorism.

Sedan kom Peter Erikson (MP) från den svenska riksdagens konstitutionsutskott för att tala om FRA. Han var anmärkningsvärt vag och blek. Jag fick tillfälle att ställa en fråga om han vet hur stor del av FRA:s avlyssning som beställs av dess “politiska kunder” (regeringen/UD). Det kunde han inte svara på.

Mot slutet frågades Microsoft, Google och Facebook ut. Först läste de upp väl förberedda uttalanden, och sedan duckade de för så gott som alla frågor. Microsofts representant förnekade flera gånger att de skulle ha några bakdörrar i sina system.

Det gav mig anledning att ställa frågan till Microsofts representant att om det hade varit så att NSA hade tvingat eller övertalat Microsoft att lägga in bakdörrar, skulle hon i så fall ha fått berätta det för oss? Den frågan svarade hon aldrig på. Men jag är ganska övertygad om att både mina läsare här och kollegorna i utskottet kan räkna ut vad det sanna svaret är själva.

Vi skall försöka få upp utfrågningen på Youtube och Soundcloud under morgondagen, för den som vill följa skådespelet själv.

Läs även HAX, som skriver om Peter Erikssons framträdande.

Och i Sverige har FRA haft presskonferens. Uppenbarligen har man slutat hyckla om att man sänder rådata till andra länder. Läs mer hos Klamberg, NyTeknik och DI.

Pressmeddelande från Piratpartiet:

EU kommer att införa hårdare krav på insamlingssällskap (som Stim och Copyswede) vad gäller öppenhet och ordentlig redovisning. Det är innebörden av en politisk uppgörelse som träffades igår kväll mellan EU-parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

- Nu får artister och författare större möjligheter att kontrollera hur deras pengar hanteras av insamlingssällskapen. Det här är en seger och ett steg i rätt riktning, säger Christian Engström, ledamot av EU-parlamentet för Piratpartiet.

Det nya EU-direktivet innehåller detaljerade regler hur insamlingssällskapen ska redovisa sina intäkter och kostnader, inklusive löner och förmåner för styrelsemedlemmarna i insamlingssällskapet.

- Den här öppenheten behövs. Det har varit alldeles för många skandaler i insamlingssällskap runt om i Europa, inklusive Sverige, säger Christian Engström. Artister och författare får också uttryckligen rätten att licensiera verk för icke-kommersiell spridning via till exempel Creative Commons-licenser. Idag har många insamlingssällskap regler som förbjuder sina medlemmar att göra det, men det blir det alltså ändring på med det nya direktivet.

- Att släppa verk fria för icke-kommersiell spridning har blivit ett allt viktigare sätt för artister att bli kända och nå en publik. Det är bra att insamlingssällskapen inte längre får förhindra det, säger Christian Engström.

Det som skedde på måndagskvällen var att den så kallade ”trialogen” mellan EU-parlament, ministerråd och kommision avslutades, och att man hade kommit till en politisk övernskommelse om direktivet. Den konsoliderade texten kommer att publiceras om några veckor. Därefter ska överenskommelsen bekräftas med formella beslut i ministerrådet och EU-parlamentet. Det formella beslutet i parlamentet väntas tas i början av februari. Det finns en mycket bred majoritet för direktivet i parlamentet, så det är att betrakta som en formalitet.

- Som ledamot i parlamentets rättsliga utskott JURI har jag jobbat intensivt med det här direktivet det senaste året. Jag är mycket glad åt den här segern för ökad öppenhet i insamlingssällskapen, säger Christian Engström.

Referenser – EU-parlamentets ”procedure file”:
http://www.europarl.europa.eu/oeil/popups/ficheprocedure.do?lang=en&reference=2012/0180%28COD%29

…………

Jag har tidigare bloggat om det här direktivet under processens gång här: http://christianengstrom.wordpress.com/category/informationspolitik/collecting-societies/

Uppdatering: Pressmeddelande från EU-parlamentet

Svart drar åt sig värme – ju fler mörkhyade desto större hot mot klimatet.

I Sverigedemokraternas klimatstrategi 2030 utgör minskad invandring den primära åtgärden. Riksdagsledamot Richard Jomshof förklarar:
- Alla vet att svart drar till sig värme. Har du haft på dig en svart t-shirt under sommaren så vet du vad jag menar.

- Vi klimatkompenserar genom att strypa invandringen. Då behöver vi inte sätta upp några mål för koldioxidutsläppen och så sett kvitta mörkhyade mot stigande temperatur.

Statistiskt samband
Bakom Sverigedemokraternas politik står hård fakta. Vaksamma medborgare på Flashback och Avpixlat har noggrant påvisat sambanden mellan nationers årsmedeltemperatur och andelen mörkhyad befolkning, något som sjuklövern och pk-media inte vågar ta i klimatdebatten, menar Jomshof.

För ett tag sedan så startades en rättegång mot Gottfrid Svartholm, gällande dataintrång och bedrägeri. Under rättegångens första dag så visade SVT inslag i sina nyhetsprogram om detta. Jag fick reda på det på ett ganska tråkigt vis, nämligen genom att folk undrade varför jag hade varit involverad i dataintrång och bedrägerier!

Det var nämligen så att SVT återanvände filmat material från The Pirate Bay-rättegången. När de förklarade att rättegången mot Gottfrid hade börjat så visades alltså gamla bilder med texten “The Pirate Bay-rättegången”. Självklart kan jag förstå att det finns ett visst medialt intresse om Gottfrid och hans koppling till The Pirate Bay (som han inte varit involverad i på sju år innan den nya rättegången började), men det känns lite på gränsen till smutskastning när SVT kallar Gottfrids fall för “The Pirate Bay-målet”. Det nya fallet handlade inte på något vis om TPB, fildelning eller något närliggande.

För min egen del var det personligen lite trist eftersom SVT klantade sig på alla sätt och vis med hur de bakade ihop text och bild. Under tiden som de visar arkivbilderna (som för övrigt inte nämns som arkivbilder) så berättar de att Gottfrid “och en person till” har åtalats för brotten det gällde. Just när Gottfrid visas i bild så sägs hans namn. Och just när “en person till” nämns så visas jag. Det är svårt, närmast omöjligt, att inte koppla timingen för hur personerna visas till vad som sägs om dem.

Flera personer kontaktade mig och undrade vad jag hade ställt till med. De undrade varför de inte visste om det, hur jag tänkt när jag begått bedrägerier osv. Själv fattade jag såklart ingenting och valde att titta på SVT Play på rapport. Jag blev rasande när jag såg inslaget och kontaktade genast SVT. Jag möttes av en ganska loj attityd utan riktigt ansvarstagande. “Trist att du känner så” ungefär. För mig var det personligt ganska jobbigt, för dem var det något som bara sker ibland. Efter att jag pratat lite med olika personer fick jag iallafall höra att de skulle ta bort mig ur nästa sändning, samt att de skulle fixa till texten på bilderna.

När Aktuellt visades så var det ganska likt inslag. Att bilderna var arkivbilder nämndes. Mitt ansikte blev pixlat (“avidentifierat” som det tydligen kallas i TV-världen), ungefär 7 av 8 sekunder av inslaget. I slutet syns ansiktet ändå, i mitt irriterade läge kändes det som att de ville jävlas lite mer med mig nästan.
För de som inte jobbar med TV så känns nog ändå pixlingen mer som att man skyddar någon som inte ännu är dömd, ungefär bara misstänkt, men ändå lite skum.

Jag tog återigen kontakt med SVT och skällde på dem. Hela tiden fick jag höra att ingen skulle förstå att det var jag, att ingen skulle ens ha känt igen mig i första inslaget. Även om jag förklarade att de har bevisligen fel då det var exakt så jag blev varse om att jag varit med i inslaget. Jag valde att anmäla dem till granskningsnämnden eftersom jag tyckte att de inte tog sitt ansvar, på sättet de behandlade mig. Hade de bett om ursäkt och faktiskt ändrat bilderna till aktuellt och inte gjort det nästan ännu värre hade jag nog låtit det bero.

Under några månaders tid så har det skickats några mejl fram och tillbaka mellan mig, GRN och SVT. SVT har bl.a. anfört att det var in till 7 personer på arkivbilderna, så det kunde varit vem som helst av dem som kunnat vara “den andra personen”. Även om det så uppenbart är fokus på två personer i bild. Jag kan inte tänka mig att SVT:s representant ens själv trott på det, utan snarare försökt att hitta en utväg istället för att faktiskt stå upp för deras faktiska klanteri.

För det handlar om klantighet, jag tror inget annat. De har slentrianmässigt återanvänt gamla bilder, säkert av ekonomiska skäl. Det har säkert skett under tidspress. Det ursäktar dock inte att jag står med svartepetter och blir utmålad som bedragare. Det ursäktar inte ett beteende av irritation och ignorans när någon som drabbats av deras klanteri påpekar detta.

Granskningsnämnde håller med mig om att det var fel i inslaget. De fäller därför Rapport enhälligt. Aktuellt fälls också, där K-G Bergström var skiljaktig. Han menar att SVT gjort nog för att avidentifiera mig. Han missar nog att det snarare är så att människor i allmänhet finner pixlingen som en starkare grad av misstanke än utan…

Jag blev nöjd med beslutet. Det känns som att man fick lite upprättelse, att jag fick rätt mot de som arrogant sagt att jag inte har något att klaga på. Det är inte så ofta som nyhetsprogrammen faktiskt fälls så det känns rätt så stort på det viset. Men det bästa hade varit om det aldrig hade hänt.

Och även om jag precis “vann” mot SVT, så tror jag att det bästa som kan ske är om de får mer pengar. Då får de resurser för att kunna researcha bättre och kan ta lite färska bilder. För när public service lider av pengabrist, så lider allmänheten av sämre kvalitet.

Bifogar en PDF med beslutet från GRN!

13-01275 Beslut i granskningsnämnden