
No pants is best pants.

Trojanska hästen Chromecast började blygsamt men har gradvis blivit mer kraftfull och mångsidig sedan starten sommaren 2013. Google har sålt 17 miljoner exemplar och användare har skickat innehåll till Chromecast 1,5 miljarder gånger.
Ekosystemet har växt markant och fler manicker har inbyggt stöd för Google Cast, som exempelvis högtalare och Android TV-enheter. Senaste tillskottet är ett nytt API som gör det enkelt för utvecklare att föra ”grafikintensiva” spel till Chromecast och andra kompatibla spelare.
Det kallas Remote Display API och tillåter utvecklare att visa en skärm på mobila enheten och en annan på teven. Din telefon kan exempelvis förvandlas till en handkontroll medan själva spelet visas på din TV.
En annan finess för utvecklare är möjligheten att börja buffra en ny video medan den första videon spelas upp. Utvecklare kan skapa köer för video och har fått ökad kontroll över uppspelningen. Det innebär kortare laddningstider för användare.
Sista nyheten gör att utvecklare enklare kan skapa multiplayer-spel för Chromecast och Google Cast. Google föreställer sig att det exempelvis kan användas till brädspel, racingspel, dansspel och triviaspel. Funktionaliteten är kompatibel med både Android och IOS.
Inlägget Grafikintensiva spel på väg till Chromecast dök först upp på Swedroid.

In the 1970s, cosmonaut Vladimir Shatalov was given a couple of crocodiles by Fidel Castro. The pair (named Castro and Hillary) spent time in Moscow before ending up at Stockholm’s Skansen Zoo. This week, ten young descendants of the original crocs returned to Cuba, where they’ll be released back into the wild.







I had a dude explain what rickrolls were to me for ten fucking minutes when the conversation started with me acknowledging that I knew what they were
Sometimes good things happen in this world
“When I was 14 and stupid.” BOOM.

I know they’ve been ridiculed. I know some people think they’re ew . Thing is, I don’t believe in judging things on blind emotion. I believe in data. So I recruited two of my friends and their partners, all of whom have a really good sense of humor, to test some female condoms for me.

“Slim by Chocolate!” the headlines blared. A team of German researchers had found that people on a low-carb diet lost weight 10 percent faster if they ate a chocolate bar every day. It made the front page of Bild, Europe’s largest daily newspaper, just beneath their update about the Germanwings crash. From there, it ricocheted around the internet and beyond, making news in more than 20 countries and half a dozen languages. It was discussed on television news shows. It appeared in glossy print, most recently in the June issue of Shape magazine (“Why You Must Eat Chocolate Daily”, page 128). Not only does chocolate accelerate weight loss, the study found, but it leads to healthier cholesterol levels and overall increased well-being. The Bild story quotes the study’s lead author, Johannes Bohannon, Ph.D., research director of the Institute of Diet and Health: “The best part is you can buy chocolate everywhere.”
From Youtuber gazorra:
Riker gets his own TV show, and some of it will haunt your dreams (nightmares).
[gazorra]
The post Riker: A Hilarious Fan-Made TNG Spin-Off [Video] appeared first on Geeks are Sexy Technology News.

[Source: slyyda1]
The post Superhero Movies: The Next Four Years appeared first on Geeks are Sexy Technology News.
Det här blir ett ganska personligt inlägg (what else is new?), men unna mig lite.
Piratpartiet är ett svårt parti att hantera. Det är ett parti som liksom alla andra kräver tydligt ledarskap. Ibland med hela handen, ibland med en klapp på ryggen. Men det är också ett parti som, till skillnad från många andra, ogillar eller rentav hatar auktoriteter. Vi gillar inte när folk säger åt oss vad vi ska göra – det var liksom därför vi blev pirater. Vi älskar decentralisering och hatar centralstyrning, vi vill alltid bestämma själva, vi hatar när någon kollar över våra axlar eller läser våra mail, när de säger åt oss hur vi ska prata eller hur vi ska kolla på film. Det var liksom därför vi blev pirater.
Vi är jobbiga. Vi stör. Vi ställer frågor. Vi kritiserar. Dels våra gemensamma fiender, och dels våra vänner. Våra partikamrater. De vi ska stå sida vid sida med. Vi är de som alldeles för ofta står på en demonstration mot massövervakning och lägger ned mer tid på att kritisera flygbladets utsmyckningar eller varandras slagord, än vi lägger på att kritisera massövervakningen.
I grunden är kritik en bra sak. Det behövs, och jag är rent krasst hellre med i ett parti där jag får skit när jag gör fel, och uppskattning när jag gör rätt, än i ett parti där jag ignoreras helt eller, ännu värre, omringas av ja-sägare. Vi behöver kritiken. Så länge den kan kombineras med värme och uppskattning – både när vi gör helt rätt och det blir succé, och än mer när vi försöker och det blir helt åt helvete, men vi verkligen ansträngde oss och verkligen trodde att vi gjorde rätt.
Det är en spännande motsättning att vara i ett parti som både kräver individualism och som samtidigt suktar efter ledarskap. Det är speciellt intressant när det suktas efter en ledande individ trots att vi faktiskt har en ledande kraft, en styrelse som tar sitt ansvar på allvar. Som nu senast antagit tidsplanen att låta medlemmarna välja en ny partiledare tillsammans med vice partiledare och partisekreterare på ett medlemsmöte innan året är slut, istället för att stressvälja någon utan medlemmarnas inflytande.
När jag gick med i Piratpartiet 2008 ville jag förändra världen. Jag ville skapa en värld som anammade teknik för att underlätta för människor, snarare än att se det som ett verktyg för att förslava dem. Som såg internet som en väg mot mer demokrati och ökad jämlikhet, snarare än ett vapen i arsenalen för diktatur, hat och våld. När jag blev ansvarig för partiet i Linköpings kommun efter valet 2010 kände jag mig helt inkompetent, och det var ett under att jag lyckades få någonting gjort alls. Att vi lyckades få ett stöd i kommunvalet 2014 som var över dubbla landets genomsnitt.
När jag valdes in i partistyrelsen 2012 kände jag mig som en dvärg bland jättar. Men det blev jättar som tog emot mig med kramar och visade hur jag kunde göra för att hjälpa till. När partiledningen med kort varsel avgick i december 2014 ställde jag upp som partiorganisatör, högsta internt ansvarig från styrelsen. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till. Eller hur jag kunde få den fantastiska respons och det fantastiska stöd som jag fick från människor jag inte ens visste att jag kände.
När jag stod i en TV-studio för första gången bultade mitt hjärta som en slagborr och jag visste att allt skulle gå fel. Men efteråt fick jag nästan bara beröm, undantaget en idiot som smsade att jag var tjock. Jag har blivit utskrattad i skoldebatter, och jag har debatterat sönder riksdagsledamöter. Jag har stått på torg i regn och talat tyst inför uttråkade kaffedrickare, och jag har hållit brandtal inför hyllande massor. Jag har misslyckats, jag har blivit utskälld, jag har fått lära mig den hårda vägen vad som är rätt och vad som är fel. Hur man ska prata, hur man ska tänka, hur man ska behandla sina medmänniskor. Jag har knappast blivit perfekt. Men jag har kommit en bit på vägen.
Jag har alltid velat förändra världen. Göra den mer mänsklig. Anamma teknik. Lära politiker att respektera individer. Jag har länge trott, och tror fortfarande, att Piratpartiet är det allra starkaste verktyget för att nå denna utopi. Det parti som kan förändra, som fortfarande lyssnar på nya idéer och där riksdagskandidaterna inte bara är kåta efter makt eller förblindade av existerande politiska system. Och någonstans på vägen kunde jag, tack vare fantastiska vänner både i och utanför partiet, lära mig att lita på mig själv och tro på min egen förmåga att förändra.
Piratpartiet kommer att vinna val – även om det tar tid. Vi kommer att förändra världen – inte på en månad, utan under många år. Vi kommer att vinna slaget om mänskliga rättigheter, slaget om internets frihet, slaget om medmänsklighet. Och jag vill stå längst fram i det slaget, hand i hand med dig och tusentals andra.

Last week, gaming deal site GOG released their Galaxy library app . PC users have had Steam for a long time, but GOG wants Galaxy to improve the status quo. Here’s why it’s worth adding to your repertoire.


Lady Thor from Marvel Universe
Cosplayer: Miley Romero
Photographer: York In A Box
The most adorable tiny cosplayer I’ve seen in a while.
Excellent combination of formidable and adorable.

[Source: Berds And Nerds | Like “Berds And Nerds” on Facebook | Follow “Berds And Nerds” on Twitter]
The post A Lack of Vision [Comic] appeared first on Geeks are Sexy Technology News.








I don’t understand how she doesn’t have an Emmy. YOU CAN ALWAYS TELL WHICH CLONE IT REALLY IS!
And when she’s Cosima being Cosima, or Sarah being Sarah, it’s distinctly different from all of these characters. I think Tat is so mind-blowingly talented that the Television Academy literally can’t even.

Even though these Ben & Jerry’s horror movie ice cream flavors by John Squires and artist Frank Browning are fake, we kind of wish they’d be real, especially the “Klaatu Banana Nikto,” just because “Army of Darkness” rocked! Check ‘em all out below!








The post I Scream for These Fake Ben & Jerry’s Horror Movie Ice Cream Flavors appeared first on Geeks are Sexy Technology News.


It wasn’t until I read Laura Miller’s Salon article on the PEN-Charlie Hebdo courage award, that I learned about Molly Norris (that’s her, above, with her dog).
Molly Norris was a Seattle cartoonist. Four years ago, on FBI advice, she went into hiding. She had drawn a cartoon that she refers to in the cartoon above, and for that cartoon she was placed on an al-Quaida list of targets for murder.
Molly’s story came back to light last month after twelve cartoonists and journalists were gunned down at the offices of the French satirical publication, Charlie Hebdo. They were slain by Islamic radicals who were offended by their depiction of the Prophet Mohammed.
Norris, a Seattle cartoonist who drew for local publications like the Seattle Weekly and City Arts, found herself on the same al-Qaeda hit list as some of the murdered Hebdo artists.
On the advice of the FBI, she abandoned her life and work when Islamist cleric Anwar al-Awlaki called for her assassination in retaliation for posting a comic referencing Mohammed…

Learn her story here:
Edit to add: I’ve removed the image of the actual cartoon that caused Molly’s death sentence, because people were getting upset by it, and my intent was not to put something up that made people upset, angry or defensive or offended, but simply to draw attention to and give context on a cartoonist driven underground, who might otherwise be forgotten. The image, for the curious, is at this link.