Google Maps har fått nya funktioner för att visa var du parkerade bilen. När användare trycker på den blåa pricken som indikerar deras plats på kartan visas ett alternativ för att ”spara parkering”.
Efter att parkeringsplatsen sparats visas en etikett på kartan. Ett tryck på etiketten ger användare möjligheten att lägga till detaljer, som exempelvis vilken våning och plats i ett parkeringshus bilen står på.
Användare kan även ange när parkeringstiden går ut och de får då en påminnelse en kvart innan. De som verkligen vill undvika förvirring kan även lägga till ett fotografi på parkeringsplatsen, samt skicka koordinaterna till vänner.
by Kristen Lee on Jalopnik, shared by Andy Orin to Lifehacker
Being a careless or bad driver isn’t something that should be taken lightly. It’s irresponsible and dangerous we should all strive to be better. Because until all the cars become autonomous, this is what we’ve got.
Det här med dygnsrytm är lite intressant. Morgonmänniskor brukar säga saker som att man ska gå och lägga sig tidigare på kvällen så orkar man gå upp tidigare, men det är lika rimligt som att säga åt dem att helt enkelt sova lite längre på morgonen så orkar de vara uppe sen.
Jag tänkte på det därför att jag igår var tvungen att gå upp strax efter klockan sex. Det visste jag förstås innan och gick och la mig därefter och hade alltså sovit tillräckligt många timmar när det var dags. Upp kom jag, och det är ju ett framsteg i sig, och jag fick iväg ungarna till rätt placering också.
Men! Jag var sovtrött hela dagen, kroppen kändes tung och trög och jag funkade helt enkelt inte. Helt emot mina principer så la jag mig i soffan och dåsade en timme och förutom att det var skönt så hade det absolut noll effekt. Det kändes sjukligt alltihop och jag som är så rädd för att uppfattas som hypokondrisk såg framför mig att jag släpade mig till vårdcentralen och skulle uppvisa perfekta värden.
Trots detta så tvingade jag mig till att både hålla mig uppe och utföra de vanliga sysslorna. Humöret var därefter som ni förstår.
Idag vaknade jag två timmar senare, och det är fortfarande alldeles för tidigt för mig, men skillnaden i kroppen nu? Jag har stekt ägg och bacon till barnen, ätit med dem utan att få ett utbrott, nästan lagt färdigt schemat på jobbet för tre månader och ska snart köra igång en maskin tvätt innan jag ska tvätta håret och sen ska vi iväg hela eftermiddagen.
Ja, och så den lilla detaljen att kroppen är lika tung som vågen visar och den värk jag har beror på släpande av jordsäckar i förrgår och inget annat.
Och det är väl för jävla märkligt om det bara är att gå och lägga sig lite tidigare på kvällen?
Enligt forskare på Newcastle University är det lätt att stjäla fyrsiffriga PIN-koder genom att analysera hur telefoner rör och vrider sig när användare skriver.
I forskarnas tester kunde de finna PIN-koden på första försöket i 70 % av fallen och samtliga koder på inte fler än fem försök. Detta genom att analysera mönstren som uppstår när användare skriver.
Forskarna menar även att rörelsesensorerna kan utnyttjas av illasinnade appar och hemsidor till att få fram information om samtalstider, fysiska aktiviteter och om hur ofta telefonen används.
Testerna genomfördes med ett neuronnät som samlade in data från folk som aktivt knappade in PIN-koder. Därefter användes JavaScript i en webbläsare för att samla in uppgifterna.
Användaren behöver förstås först öppna den illasinnade hemsidan och webbläsaren behöver i sin tur ha tillgång till enhetens sensorer. Firefox har åtgärdat sårbarheten och likaså Apple, medan Google enligt utsago ännu inte löst det potentiella problemet i Chrome.
Goals are easy to set but hard to reach, and maintaining your motivation is everything (which is why focusing on a system is so much better than focusing on the goal itself). A recent study published in the Journal of Consumer Psychology sheds some light on what motivates us best.
Platsdelningen i Google Maps har nu blivit tillgänglig för alla användare, efter att finessen tagits bort från Google+. Funktionen återfinns i sidomenyn och din plats kan delas från en timma i upp till tre dagars tid.
Utöver att dela plats är det även möjligt att dela rutter genom att påbörja en rutt och därefter välja alternativet ”Dela resans förlopp”. Mottagaren kan då utöver att se var avsändaren befinner sig även ta del av rutten, samt se beräknad ankomsttid.
I really, really wish there was something more interesting going on in the footage from Netflix’s adaptation of Death Note. Instead, it looks exactly like every other drama from Netflix: angsty leads, washed out colors, and the occasional flash of a CG effect.
It not only doesn’t really stand out, it feels like it could take its place right next to the promos for any of Netflix’s Marvel shows and fit right in. And since this is a movie and not a series, that actually is a problem.
Part of me wonders if it’s because not enough of it has been finished yet, but I don’t know, I feel like Netflix’s adaptation should feel more interesting than this. Share you thoughts and, as always, your vocal disagreement with me in the comments.
Death Note comes to the streaming service on August 25.
Airport security in the U.S. is getting more awkward, and with confusing travel bans and other searches at the border, it’s hard to keep track of what your rights actually are. Thankfully, the Electronic Frontier Foundation has put together a quick pocket guide with a breakdown of your digital rights.
Fiction: I hate sewing, it's so fucking pointless and lame. My sisters and my mom are so stupid, I'm smart, I'm going to go ride my pony and learn how to use a sword. Rar, I'm fierce.
History: Without my needle, you would all be naked and dead. Excuse me, I have to go throw a party and negotiate a land deal.
I en tid då det finns interstellär rymdfart och i princip obegränsad tillgång på energi närmar sig en ung student planeten Trantor, centrum för det galaktiska imperiet. Han har dock ingen aning om att det inte går att få se planeten från rymdskeppet. Inte heller att befolkningen inte bryr sig särskilt mycket om utsidan av sin planet, för alla bor under det tak som täcker hela klotet. Det är helt enkelt en världsomspännande stad. Men den unge resenären har aldrig sett video därifrån, och verkar ha väldigt vaga begrepp om saker.
Kanske är detta mest ett klumpigt författargrepp för att visa något för läsaren, lite i linje med den sortens dialog som brukar kallas ”As you know, Bob”. Om jag inte missminner mig är det i någon av Lucky Starr-böckerna som samme Isaac Asimov låter en av huvudpersonerna förklara för en annan hur deras telefoner fungerar. Det är ett styltigt sätt att redovisa saker för läsaren, som sf-författare sedermera har lärt sig att klara sig utan.
Men som nutida läsare känner jag en djupare dissonans än så när jag läser den här sf-klassikern, för det finns ett genomgående fel.
Informationssvälten, liksom. Att det går att komma till huvudstaden utan att veta något om hur det är där. Utan att ha motsvarigheten till hundra youtubeklipp och några varv med interaktiva kartor och satellitbilder.
Det slutar ju inte där heller. Hela upplägget för Stiftelsen i bokens titel är att grunda en koloni med etthundratusen forskare och vetenskapsskribenter som ska sammanställa en encyklopedi, men som dock undanhålls viss strategisk information. Ingen i Stiftelsen har tillgång till själva den centrala vetenskapliga disciplinen: psykohistorian. (Som alla allmänbildade sf-läsare vet är psykohistoria en gren av matematiken som kan förutsäga viktiga drag i den historiska utvecklingen, men på en övergripande nivå. Psykohistorian vet inte vad den enskilda myran gör, men kan avgöra hur deras färdiga stack kommer att se ut.) Men jag kan inte begripa hur de kan vara precis lagom ovetande för att inte kunna återuppfinna psykohistorian från de grundläggande principerna. De vet ju att en sådan disciplin existerar, de känner till den store matematikern Hari Seldon och så vidare. Etthundratusen vetgiriga människor, och ingen har tänkt på att få med sig grunderna till psykohistorisk teori?
Och sen är det grejen med att anlända till en ny planet, köpa en tidning och sätta sig på en bänk och läsa sportsidorna för att fördriva lite tid.
Det är helt uppenbart att Isaac Asimov anno 1951 hade tänkt väldigt mycket på ”atomkraft” och väldigt lite på informationsteknologi. Eller nyfikenhet och informationsspridning i största allmänhet.
Jag har absolut inga minnen kvar från någon tidigare läsning av Stiftelsetrilogin, och denna gång läste jag bara första volymen. Det räcker liksom, för så bra är det inte. Den första volymen är en serie berättelser om hur den ena gubben efter den andra flyter ovanpå det historiska flödet, är ensam om att se precis vad som är det enda rätta att göra, och sen göra det. Inte ens kraftfält och strålpistoler räcker för att krydda upp det till något aptitligt.
Det är väldigt märkligt att de ursprungliga böckerna om Stiftelsen fortfarande ges ut på nytt och på nytt — den finns i flera olika utgåvor i SF-Bokhandelns hyllor såg jag för bara några dagar sedan. Ingen är tvungen läsa sf-klassiker, och ska man ändå göra det finns det ju bra böcker att läsa. Det här känns möjligen lite kul på grund av 40-talssmaken, och för att jag gillar att se hur sf-idéer har uttryckts längre tillbaka.
Men jag lever ändå i framtiden, och i informationsåldern. Från det här perspektivet är det inte rimligt med ett högteknologiskt samhälle — utan extrem tankekontroll — där människor inte har tillgång till lättillgänglig information om det mesta. Det känns som något som måste förklaras mer grundligt för att kunna bli trovärdigt. Och bara det säger nog något grundläggande om skillnaden mellan 2010-talet och 1940-talet, något som jag kanske inte har tänkt så noga på tidigare.
Nu har det gått 5 dagar sedan min mage totalhavererade av tarmparasiten och jag uppvisar nu ALLA symptom på en väldigt, väldigt utarmad tarmflora. När jag läser igenom kommentarerna till mina inlägg om detta så ser jag att det är jättemånga som har samma problem, men som inte kopplar ihop symptomen riktigt. Det är ett jobbigt tillstånd, men det är inte så svårt att fixa så jag tänkte skriva lite om detta!
Hur får man kass tarmflora?
Magsjuka, matförgiftning, tarmvirus och tarmparasiter, dvs både efter långvariga och kraftiga diarréer och efter att ha haft någon parasit som konkurrerat ut den bra floran.
Genom att äta mycket kasein, l.casei-bakterier är bra i små mängder men blir de för dominanta går man upp i vikt och blir väldigt svullen. De har en förmåga att dominera över andra, bättre bakterier.
Genom att röka, rökning dödar inte bara rökaren i längden utan också många bra magbakterier
Stort och frekvent intag av alkohol, inget dödar av bra magbakterier som öl, vin och sprit i stora mängder.
Genom stort intag av socker, då göder man istället svampar och parasiter som konkurrerar ut bra bakteriestammar.
Bredspektrumantibiotika eller flera antibiotikakurer på rad
Långvariga infektioner rubbar bakteriebalansen
Cytostatika, dödar allting i sin väg inklusive tarmfloran.
Tarmflora måste finnas hela vägen från magsäcken ned till tjocktarmen, om det saknas bra bakterier på något ställe får man problem! Så vad är det för problem exakt?
Symptomen!
IBS – förstoppning, diarréer, gärna om vartannat tillsammans med magkramper. Det kan gå i skov och kännas som att det inte spelar någon roll vad man äter.
Uppspänd och uppsvälld mage
Ångest, oro, nervositet
Som någon skrev i kommentarerna, att det känns som att halva Sverige lider av IBS och andra magproblem och ingen tycks veta varför. En sak är säker i alla fall, ät ALDRIG omeprazol eller andra protonpumphämmare. Det finns en hyffsat stor koppling till cancer och du bryter inte ned maten ordentligt för att magsyran blir alldeles för låg, eftersom de flesta som använder den här medicinen har för låg magsyra från början. Inte för hög.
Såhär fixar du tarmfloran!
Skaffa en GRYM probiotika, gärna i flytande form, gärna jordbaserad. Se till att den innehåller 10 miljarder icke-konkurrerande stammar! Undvik apoteket.
Surkål och syrade grönsaker, finns i affären men man kan göra eget.
Undvik mejerier särskilt de som är rika på kasein
Införskaffa kefirgryn, googla och se vart de finns nära dig!
Ge det tid
Det tar ett bra tag att bygga upp en bra tarmflora och det är lätt att rasera den igen! Ge det tid och ge inte upp. För mig som är på resande fot är det klurigt att fixa men jag kör min probiotika och äter varierat, undviker kinesiska oljor och mejerier och dricker bara vatten. Varken kaffe eller alkohol går ned just nu, vilket är positivt ändå.
I min bok Magstarkt skriver jag om kost för ledsna tarmar och hur magen kopplar till den psykiska hälsan. Nästan alla av mina böcker är slutsålda tyvärr men fick besked från förlaget att de ska hottas upp designmässigt och bli pockets! Jag älskar pocket så det blir perfekt! Här finns Magstarkt (Köplänk) om det finns någon kvar.
HMD Global har tagit tillfället i akt och lanserat en ny version av en älskad klassiker – Nokia 3310. Telefonen kör Nokia Series 30+ och inte Android men vi kan inte låta bli att ge oss utanför ämnet.
Nya upplagan av 3310 har en 2,4 tum stor färgskärm med QVGA-upplösning, 3,5mm-jack, en 2MP-kamera, Bluetooth 3.0, en FM-radio, fysisk knappsats och minneskortsplats. Wi-Fi saknas och även om enheten levereras med Operas webbläsare går det inte att surfa i snabbare än 2G.
Det löstagbara 1200mAh-batteriet ger 31 dagars standbytid, 22 timmars taltid, 51 timmars musikuppspelning och 39 timmars radiolyssnande enligt HMD. Årets Nokia 3310 börjar säljas i en rad olika färger för 49 euro under andra kvartalet.
by Adam Clark Estes on Gizmodo, shared by Andy Orin to Lifehacker
Have you heard? A tiny bug in Cloudflare’s code has led an unknown quantity of data—including passwords, personal information, messages, cookies, and more—to leak all over the internet. If you haven’t heard of the so-called Cloudbleed vulnerability, keep reading. This is a scary big deal.
by Kirk Hamilton on Kotaku, shared by Cheryl Eddy to io9
Your ability to enjoy the tabletop game Secret Hitler will likely depend on your ability to laugh as an increasingly impotent progressive coalition fails to halt the rise of fascism. No but seriously, it’s a fun party game.
Secret Hitler is brought to us by a number of designers including Cards Against Humanity’s Max Temkin. It’s a party game for five to ten people, one of a rising number of tabletop games built around plotting, deception, and manipulation. It borrows heavily from Don Eskridge’s terrific The Resistance, as well as other “You think I’m this but I’m actually this” games like Battlestar Galactica and Mafia. I played a few games with some friends over the weekend and we had a very good, shouty time.
Secret Hitler production was funded via Kickstarter back in 2015, so you can just buy a boxed copy if you’d like. However, just as with Cards Against Humanity, the game’s creators encourage you to print out the cards and rules and make your own set. (Our friends took the latter option, with a variant I’ll discuss in a moment.)
Before the game, players are dealt face-down cards that divide them into two teams, Fascists and Liberals. One Fascist player is Hitler. The non-Hitler Fascists are allowed to covertly identify the other Fascists as well as Hitler, so they have all the information. The Liberals outnumber the Fascists, but at the start of the game they don’t know who’s who. Hitler also doesn’t know who’s a Fascist or who’s a Liberal, so he or she wants to identify the other Fascists without tipping anyone off.
I’ll summarize the rest of the rules below, but if you want a full rundown, here’s a tutorial narrated by the Internet’s Wil Wheaton:
Each round centers around two players in two government roles: The President and the Chancellor. The President title moves around the table each round. The current President player nominates a Chancellor, then everyone votes. The President’s nominee only becomes Chancellor if they’re voted in by a majority. After that, the Chancellor is in office for the round and can pass a policy chosen from two policy cards given to him or her by the President.
The Fascists want to pass a certain number of Fascist policies and/or elect Hitler chancellor, after which it’s game over. The Liberals want to pass a certain number of Liberal policies and/or assassinate Hitler, which also ends the game. The policies themselves are just tokens to be counted, but if you pass a certain number of Fascist policies, the government will get special powers. Pass two Fascist policies and the President can look at any player’s party affiliation. Pass four, and the President can assassinate someone, removing them from the game. In order to win by electing Hitler, the Fascists must have already passed three Fascist policies.
Here’s an example. It’s John’s turn to be President. He nominates Susan to be Chancellor. Everyone’s pretty sure that John is a Liberal, but no one’s quite sure about Susan. She might be a Fascist. After some discussion, enough people vote “Yes” on Susan that she becomes Chancellor. John then draws three policy cards, discards one without showing it to anyone, then hands the two remaining cards to Susan face-down. Susan passes a Fascist policy, which moves the Fascists one step closer to winning.
With that done, everyone starts talking. Why did Susan pass a Fascist policy? She claims John gave her two Fascist cards, so she had no choice. John claims he gave her one Fascist card and one Liberal card, so one of them is lying. Or maybe they’re both secret Fascists, and they’re trying to sow confusion? It’s time for another round, and everyone probably feels like they know less than they already did.
The friends we played with over the weekend had taken it upon themselves to print out and build their own custom version of Secret Hitler, using a variant that I’m sure will become popular among a subset of the American population over the months to come: Secret Trump. The teams were now Fascists and Progressives, the policies Progressive or Conservative, and the two government offices the Speaker of the House and the President. Instead of Hitler, the game-ending leader is Trump.
Subtle, I know.
Our friends even made custom cards with various famous historical figures from U.S. politics. Progressive characters included Eleanor Roosevelt and Barack Obama, while conservative characters included Dick Cheney and “The KKK.”
Whether you play Secret Hitler or Secret Trump (or Secret Obama?) the game is plenty fun and plenty stressful. You definitely will want to assemble a group of familiar friends for this one, since the parallels to our own political climate are impossible to ignore even if you haven’t made the connection explicit by reskinning the game. You’re going to be spending a lot of time making bleak jokes about the rise of fascism and your failed attempts to present a unified progressive front, so you probably want to invite some friends with whom you’re comfortable doing that. (Like with so many things involving modern politics, alcohol helps.)
Secret Hitler’s mechanics often reflect real-world situations to an impressive degree, which elevates it beyond a more straightforward game of deception. Liberals can advance fascist policies to give themselves more power when they’re in office, but they risk leaving that power in place for when Fascists take over. It’s very easy for the Fascists to exploit the Liberal team’s built-in lack of unity and to deliberately misconstrue what happened a few rounds ago. Wait, who voted for Susan in round three? When did John say he might vote that way? Hang on, I never said that! If you’re accusing me, that makes YOU the fascist! During one game several of our Liberal players degenerated into finger-pointing and mistrust to the point that we started arguing over who was being the bigger BernieBro, all while the fascists happily plotted their ascension. You get the idea.
The parallels are enough to be exhausting, particularly if you don’t find what’s currently happening in Washington to be all that funny. If you’d rather laugh than cry, however, Secret Hitler is a solid way to kill an evening with your friends while awaiting the end times. Be sure to bring booze.
by Claire Lower on Skillet, shared by Andy Orin to Lifehacker
It’s hard to improve on an onion ring, but I dare say the folks at Tastemade have done just that. Instead of dipping the allium loops in a batter and then frying them, they’ve gone low-carb (and high-taste) by wrapping them in strips of tasty bacon and baking them.
It’s not news that companies mine and sell your data, but the ins and outs of how it works aren’t always clear. The Federal Trade Commission recently published a report that explains how it works in a little more detail.
Earlier this week, Peter Capaldi confirmed that he would be departing Doctor Who at the end of 2017—and instantaneously, media outlets across the world began pondering just who will step in the TARDIS next. But if you’re excited to hear about a Post-Moffat, Post-Capaldi Who right now... you’re gonna have to wait.
Amidst the frenzied speculation and bookmakers odds flinging around the internet this week, the Radio Times reports what while Capaldi’s decision to leave Doctor Who has been known for a while inside the BBC, the process of finding his successor has yet to begin—and won’t be beginning for at least several more months. This is mainly because the search for the thirteenth Doctor will only get away when incoming showrunner Chris Chibnall is ready to begin laying out the plans for his first season on the show, which is currently expected to air in Autumn 2018.
That process won’t begin at least until the middle of this year, according to the Radio Times, as Chibnall is still hard at work putting the finishing touches on the third and final season of his popular crime drama Broadchurch. Chibnall told Radio Times he expects to take a short break after finishing Broadchurch before he starts preparing Doctor Who’s eleventh season—partially because of the hectic nature of moving from managing one big show to another, but also to give Capaldi and Moffat the chance to finish production of their final season of Who without the specter of their replacements hanging over them.
So while there’s the closest thing to a hard date on when we’ll see the next Doctor in action—they’ll be a part of Capaldi’s regeneration scene in the 2017 Christmas special, presumably—it’s going to be a good few months before we hear anything official about who’ll be playing the new Doctor, and then an even longer wait for season 11. Although I guess Doctor Who fans are getting pretty good at waiting for things at this point.
It’s finally here! Tabletop is back on YouTube, where anyone can watch it how and when they want! Yay!
We return with Monarch, a delightful game that I just loved playing, with three amazing humans who I am so lucky to call my friends.
A personal note to my friend Ashley Clements: I’m sorry they picked such an unflattering photo for the thumbnail. I’m throwing up my hands at this point.
by Beth Skwarecki on Vitals, shared by Beth Skwarecki to Lifehacker
At the beginning of January, I happened upon a video you may have seen: a young woman doing pushups for 100 days. She starts out “scrawny,” but gets stronger. I wanted to do that. So I did, and you can too.
Blev så glad över dessa kommentarer som trillade in angående saltsyra och matsmältning!
Chris: Har nu provat saltsyretabletterna från Iherb. Oj, säger jag bara! Tycker inte att jag hade megaproblem med matsmältningen innan – och inte kände jag mig förstoppad heller…men det bara visar hur man vänjer sig och definierar måenden som ”normala” för man inte vet hur det kan kännas. Jo, det blev skillnad! Jag är inte längre ”proppmätt” efter maten, färg och konsistens på avföringen har ändrats och nog kommer det ut lättare! Haha, vilken skitsak! Du är underbar, Martina!
Lena: Tack för att du tar upp detta ämne!!! Jag är en av dom med stor östrogendominans och kopparöverskott (10 år med spiral) som jag nu behandlar med zink och matsmältingsenzymer/saltsyra. Skriver för att tacka för dessa tips då jag nu gått ned 10 kg på bara några veckor, stor del vätska och tarminnehåll för att jag tidigare varit enormt förstoppad!
Den här saltsyran har jag: Betaine HCL från iherb, jag är nog inne på tredje burken eller något så den gör sitt jobb.
Vill pusha för detta då det här är något som verkar fungera, särskilt för er med koppardominans! Det är viktigt att kunna bryta ned maten för att få rätt koppar/zink-balans. Fick denna youtube-videon länkad till mig om koppar-toxicitet där också HCL (saltsyra) nämns.
I like to keep an open line of communication with my cast. I want them to know that they can come to me with any issues they have, creative or otherwise. I’m always here for them, willing to lend a sympathetic ear and, in some cases, equally sympathetic keyboard should the need ever arise for a little dialogue tweak or character adjustment.
Of course, I assume this is a two-way street, and nowhere is this more evident than in my professional relationship with actress Zoie Palmer (the Android). I probably exchange more texts with Zoie than I do anyone, including my girlfriend, which is great because – as I said – it’s important to keep those lines of communications open whether it be to discuss a line change, a scene request, or that really weird dream I had the other night where Zoie jumped into a frozen lake…
Pretty amazing insight into the magic of the creative process, amiright?
Hur får man kass tarmflora?
Jag älskar pocket så det blir perfekt! 
![Här är nya Nokia 3310 [Off topic]](http://www.swedroid.se/wp-content/uploads/2017/02/nya-nokia-3310-711x553.jpg)
