Pelle Sten

The Internet is a brilliant invention. It’s complex, elegant, and took some of the brightest minds on Earth to create. But at heart it is a dumb network. The genius of the Internet is that the actual transport of your data is completely neutral by design. The intelligence is in the applications that run on what is a set of dumb pipes.

Comcast, AT&T, and Verizon are not dumb. And they aren’t interested in owning dumb networks. They think that because they own some of infrastructure they should be allowed to make it more intelligent. They also think Google, Netflix, and Microsoft will pay for a supercharged, tier one service that moves their packets along faster. Upstart Internet companies that can’t pay extra will have to settle for slower service.

Net neutrality is the reason we have this wonderfully dumb network. While it might not be dead, it is mortally wounded. The FCC says it is not killing Net neutrality rules, but will change them later this year. They only promise that telecom companies will have to act in a “commercially responsible manner.”

Right. Like they always have.

The kind of network intelligence they are proposing kills innovation. When the Internet is neutral, the services that run on it have to be smarter. They have to be more clever and user-friendly than their competitors. When money becomes the differentiator, innovation is devalued and incumbents have all the power.

No one is going to try a new music service that keeps dropping songs because Pandora is hogging the bandwidth. No one is even going to think about launching a new online movie service if Netflix and Amazon have access to the fastest pipes.

Service providers claim they’re making the Internet more robust and powerful. When AT&T had monopoly control over the entire phone system, they made a system that was hyper-robust, intelligent, and powerful. But while they hardly ever dropped a call, there was very little innovation for the user for more than a century. We had rotary, landline phones in 1890 and rotary, landline phones in 1990. Plus maybe call waiting and voicemail.

The only solution is more competition. How many options do you have for Internet access? If you want a different Internet provider where you live, who would you call? The cable company? Maybe DSL?

If that remains the case, we will soon have gatekeepers with the unchecked power at every door.

Let’s stop pretending the Internet is still a beautiful, pure and elegant technology that leaked out of a government research lab and magically gave everyone free access to a better life. They own the Internet now.

But there are lots of ways to change the dynamic. For one, we have to force monopoly networks to open their networks to competition. Your cable company can’t be the only service provider to use its fiber cables. Those networks are a public utility. They have to be forced to lease it out to competition. If the networks are going to control what we see, we can’t let them have monopoly control.

It will take a lot of time and hard work to change the rules for the better. But we can start today. We can still fight to keep the net dumb. Start by signing a petition. There is still time to come out swinging for neutrality. http://www.savetheinternet.com/sti-home

Trender kommer och trender går. Just nu är de personliga nyhetsbreven de nya exklusiva bloggarna. Här är mina tre favoriter.

Things That Have Caught My Attention av Dan Hon

Ett typiskt nyhetsbrev från Dan Hon består av en längre (runt 5 000 tecken) diskussion om digitala uttryck, verktyg eller trender och några kortare iakttagelser. De senaste nyhetsbreven har bland annat handlat om den nya tidens digitala verktyg, Captain America-filmen som exempel på den nya digitala medvetenheten och hur Neal Stephensons klassiska bok Snow Crash funkar i jämförelse med dagens teknik. Dan Hon jobbar som interactive creative director på reklambyrån Wieden+Kennedy i Portland, USA.

Här hittar du Things That Have Caught My Attention

5 Intriguing Things av Alexis Madrigal

Båda Alexis Madrigal och Erik Stattin nedan har återuppväckt en annan trend, den gamla länkposten men nu i nyhetsbrevsformat. I Alexis fall är nyhetsbrevet väldigt mycket vad namnet antyder ”5 Intriguing Things”. Så varje dag består nyhetsbrevet av fem länkar med korta citat från respektive källa. Det kan handla om litteratur, teknik och digitala trender. De senaste nyhetsbreven har tipsat om läsning som bland annat handlat om vad som händer när man försöker dölja sin graviditet från datainsamlingsföretag, hur tv-programmet Soul Train förändrade det amerikanska samhället och historien bakom slumpmässiga kontrollgrupper i forskning. Alexis jobbar som redaktör på tidningen The Atlantic i Washington DC, USA.

Här hittar du 5 Intriguing Things

Missiverna av Erik Stattin

Varje utgåva av Missiverna, nu uppe i 30 utgåvor, innehåller 10 snabba länkar till saker som Erik har plockat upp den senaste vecka. De senaste nyhetsbreven har bland annat tipsat om manuskriptsamlingar i Timbuktu, historiska kartor som går att laddas ner gratis och det underjordiska arkivet där 600 personer hanterar amerikanska statens fysiska samling av de statligt anställdas pensionsdokument. Erik Stattin jobbar som bibliotekarie på Karolinska Institutet i Solna och är en legendar i den svenska bloggvärlden.

Här hittar du Missiverna.

Som sagt trender kommer och går. Som en del i den här lilla trenden har de till och med återskapat den gamla trenden med webbringar (om du kommer ihåg dom?).

I helgen deltog Ziggy på Blockholm-utställningen under Kulturnatten. Fyra ziggyaner var på plats för att låta barn och vuxna utforska gränserna mellan det digitala och fysiska genom att bygga sina egna handkontroller till Minecraft.

“Vi vill få barnen att förstå hur enkelt det här är och visa vad som döljer sig bakom den del av tekniken som vi faktiskt ser. Skärmen på en iPad fungerar ju på sätt och vis likadant, den bygger också på kroppen som en del av kontrollen”, berättar Daniel Strömberg, tjänstedesigner på Ziggy och en av de som deltog i helgens Kulturnatt på Arkitektur- och designcentrum.

Ziggy hade köpt in ett antal byggsatser från MaKey MaKey, som barnen fick använda för att bygga sina egna kontroller, för att styra Minecraft. Själva handkontrollen fick de bygga i lera, som sedan kopplades till en dator via MaKey MaKey. För datorn fungerar MaKey MaKey som ett tangentbord, även om den kan byggas lite hur som helst.

“Vi vill visa att vi kan vara med och skapa vår egen digitala miljö, lite som folk har varit med och byggt sin egen stad i Blockholm. Men här var fokus på lekfullhet,” säger Anders Mellbratt, iot-expert, som också deltog i labverkstaden.

“Tanken var lite, har man verkligen roligast om man sitter vid ett tangentbord? Man kanske kan hitta ett annat sätt att spela Minecraft.”

Med leran kunde barnen bygga sina helt egna handkontroller. En del gjorde kontroller som påminde rätt mycket om vanliga tangentbord, med V:n och H:n på vänster- och högerknapparna. Andra tog ut svängarna och gjorde något helt fritt, som att göra kontrollen som ett ansikte.

“I början trodde vi målgruppen för det här var barn. Men efterhand vidgade vi det, för bredvid varje engagerat barn satt en fascinerad förälder”, säger Daniel Strömberg.

“Vi kan säga att vi använde något som barnen kände till, Minecraft, för att locka dem att börja labba med det här.”

I början var det många som kanske inte direkt förstod vad de skulle göra med leran. Men när de kopplade in leran till makey-makeyn och datorn, då hände något, det blev “eureka-momentet”. Många föräldrar och barn blev väldigt nyfikna på MaKey MaKey och undrade var man kunde köpa den.

Idén att använda MaKey MaKey för att skapa handkontroller kom ur något som Anders Mellbratt hade gått och funderat på länge.

“Vi spånade mycket kring kopplingen mellan den analoga verkligheten och den digitala. Jag var på ett hack där man hade använt MaKey MaKey förut, och tänkte det här kunde vara en kul grej. Och det verkade barnen hålla med om”, säger Anders.

Vill du vara med och labba med dina barn? På fredag, 2 maj, har du en ny chans. Då är Ziggy på Blockholm klockan 14.00-16.00. Välkommen!

This enormous building looks like a marine invertebrate has devoured the intersection of two major train lines in Queens. It's part of a futuristic proposal to convert this transit hub into high density housing and live-work spaces. The thing is so crazy it just might work.

Read more...

Här på Ziggy gillar vi att lägga vantarna på ny teknik tidigt, för att lära oss hur den fungerar och för att se hur vi kan hitta nya användningsområden.

Med flera av våra kunder jobbar vi för att se hur de kan utnyttja uppkopplade fysiska lösningar för att förbättra sin affär. Ett exempel på något som kommit ut av en sådan process är en soptunna, eller som i vårt fall, en återvinningstunna, som berättar hur full den är. Nu har vi byggt en prototyp för att validera funktionen. Kolla in filmen!

Rent tekniskt har vi modifierat en beacon att sända ut en specialvariant av ett iBeacon-paket som innehåller ett sensorvärde. Detta värde uppdateras hela tiden, vilket gör det möjligt att mäta hur full tunnan är med hjälp av en sensor. Sedan låter vi den lilla beaconen väcka en iPhone som kanske råkar passera förbi, för att göra en enkel operation – i detta fall att skicka sensorvärdet till en server. Det betyder att vi inte behöver montera ett större batteri och en radio tillsammans med sensorn för att få ett aktuellt värde, utan kan åka snålskjuts på uppkopplingen hos de smarta telefoner som rör sig i närheten.

Vill du veta mer om hur beacons kan användas för att förbättra din verksamhet kontakta mig eller någon annan på Ziggy.

I mitt civila arbete som morgonpratare på P4 Malmöhus har jag en fortlöpande serie på torsdagarna: Översättningarna från helvetet. Det är ett ämne jag har varit inne och petat på tidigare. Det upphör aldrig att fascinera mig hur svensk musikindustri en gång kastade in alla internationella hits som fanns i sin stora översättningsmaskin och sen gav resultatet till slumpvis artist som gick förbi studion.

Boomtown Rats – bandet som Bob Geldof hade innan han ordnade insamlingsgalor och blev Sir Bob – gjorde 1979 låten ”I don’t like Mondays”. Det var en kontroversiell sång: bara några månader tidigare hade sextonårige Brenda Ann Spencer i Cleveland mejat ner fjorton personer på sin skola, varav tolv skadats och rektorn och vaktmästarn dött.

Tillfrågad varför hon gjorde det svarade hon: ”I don’t like Mondays. This livens up the day.”

Det där snappade Bob Geldof upp från en telexmaskin när han satt i en radiostudio och snart därefter var låten färdig. Det blev Boomtown Rats största hit jorden runt. Dock inte i USA. Där bojkottade många radiostationer den. Flickans föräldrar försökte få den stoppad i domstol.

Uppenbarligen kände någon svensk producent med näsa för sånt som slår att den skulle göras på svenska. Och vilka var bättre lämpade för att göra en kontroversiell låt om en dödsskjutning än Streaplers?

Popbandet från Kungälv blev ett dansband och gav oss hits som ”Lilla Klumpeduns”, ”Tony Pepperoni”, ”Lady Banana” (”… har du plockat bananer till mej?”), ”Vad har du under blusen, Rut?” (”… vad är det där som putar ut?”) och ”Du läser mellan raderna, Carina”.

1979 – samma år som skolmassakern, innan skjutvapnet ens hunnit kallna i Cleveland – sjösattes ”Jag hatar månda’n”.

Det slog bara slint i huvudet
Att inte nån förstår
Till skolan är det inte nån som går
De stannar hemma och de får
Och far är den som minst förstår nåt
för hennes vett det var alltid gott
Och han ser ingen orsak, det finns ingen orsak
Behöver det ens finnas ett skäl?

TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
Jag skjuter ne-e-er eeer
Skjuter bort den trista dan

Vår telexmaskin är superfin
För oss skriver printern ut
Mor har fått en chock, fars karriär är slut
Deras liv kan aldrig bli som förut
Sexton år, i sin ungdoms vår
Som ett nederlag tar de allt idag
För de ser ingen orsak, det finns ingen orsak

TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
TALA OM! Jag hatar måndan!
Jag skjuter ne-e-er eeer
Skjuter bort den trista dan
Dan, dan, dan
- skjuter på stan

Och skolans gård är tom, nu är leken slut
men hon vill dit – leka som förut!
Schemat ändras, nåt nytt ska vi lär’
och temat idag är hur man dör!
Och sedan snackar packet detektiver
och brottas med problem, frågar hur, varför
För de ser ingen orsak, det finns ingen orsak
Behöver det ens finnas ett skäl?

Med viss reservation för att Bjarne Lundqvist, trummis och tillfällig sångare, ibland är så känslosam att jag inte hör alla ord.

Musikaliskt övertrumfar Streaplers nästan Boomtown Rats i pampighet, inte minst känns pianointrot än mer svulstigt melankoliskt.

Texten är originalet ganska troget, även om ordföljden ibland gör sammanhanget svårforcerat. Själva refrängtexten blir något dunkel på svenska: vill sångens jag verkligen att lyssnaren ska tala om för henne ATT hon hatar måndan? Vet hon inte det redan?

Återstår då bara frågan: är det inte lite konstigt att dansbandet Streaplers valde att spela in en new wave-låt om en skolmassaker på svenska?

The post Tala om! Jag hatar måndan! appeared first on En man med ett skägg.

How the Oculus Rift helped Roberta Firstenberg battle cancer

By the end of 2013, Roberta Firstenberg was losing her battle with cancer. After several months of radiation therapy and chemotherapy, she was told that the treatments were no longer effective. It was around this time that her granddaughter, Priscilla Firstenberg – a 2D and 3D video game artist – moved in to help take care of her. Pri would come home after work each night and sit with her grandma. The two would talk long into the evening until Roberta fell asleep. It was during this time that Pri decided to record her grandma’s most cherished memories and stories. One night, Roberta revealed an usual dream she’d had, where a future, time travelling version of Pri and her sister came to visit. They promised to take Roberta back into the future and cure her cancer, using a time travelling chair that would also enable her to explore and see the world once again. Roberta remarked how she missed the outside world, in particular how she could no longer step into her own yard. Her favourite pastime was caring for the garden.

[The Oculus Rift support team sent Priscilla and Roberta a development kit. Subsequently, Priscilla discovered her grandmother had also been photographed by a Google car, and appeared in Google Street View - the screenshot above, in the Oculus version.]

That night, Pri loaded up Street View and handed the Rift headset to her grandma. “I could see her smile really wide as she looked around. She smiled as she looked herself up and down, but then it started to fade as she remarked: I look so healthy there…” Standing behind Roberta is Spec, her dog who had died just months earlier. “Look how young Spec is,” Roberta said, then asked Pri to stop the feed. As she wiped away a tear it was obvious she’d had enough for the day.

Full story, including video, via above link.

Norra stations stationshus, med klocktorn och allt, försvann snabbare än man kan säga Kristina Alvendal. Med tanke på kaoset kring ombyggnaden av Slussen är det definitivt läge att spana in ett annat gammalt stationshus. En vacker morgon kanske det är förvandlat till en tegelhög.

Fisksätra i Nacka var min första hemvist i Stockholmsområdet när jag blev 08:a för 25 år sedan. (Området betecknades som slum av Moderaterna, men jag trivdes.) Därmed blev Saltsjöbanan min livlina till jobb och nöjen. Pålitlig, även om jag önskade lite tätare turer sena kvällar.

År 1893 invigde hjältekonungen Oskar II Saltsjöbanan, som då hade sträckningen Tegelviken–Dalaröbryggan (i Saltsjöbaden). Redan samma år flyttades dock ändstationen på Södermalm in till Stadsgården vid Slussen. Det monumentala stations- och kontorshuset, som än så länge står kvar, uppfördes 1912–14 och var i drift fram till 1936 då banan förlängdes in till dagens station vid Slussens bussterminal.

Stationen 1936. Foto från Spårvägsmuseets arkiv.

Själva stationsdelen hittar du bakom Stockholms mest centralt placerade järnvägsbommar nere vid Stadsgården. Det går inte att komma ut på perrongen, men genom avspärrningen kan man se biljettluckorna. I taket sitter kraftiga järnbalkar. De var en del av den gångbro som ledde ned till färjorna som trafikerade Stadsgården–Karl XII:s torg. Även ståtliga Lokattens trappor, döpta efter en krog på platsen, upp till Katarinavägen är avstängda.

Lokattens trappor sedda från Katarinavägen.

Stationshuset vid Katarinavägen.

Den avspärrade perrongen.

Stationen från Stadsgården.

Fakta/läs mer:
Kenneth Landgren: ”Saltsjöbanan”, SJK, 1993.
Mia Tottmar: ”De glömda och gömda trapporna öppnar igen” i Dagens Nyheter den 11 juni 2011.
Björkman & Ekström: ”Stockholms järnvägar. 4 Södermalm och Skeppsbron”, Trafiknostalgiska förlaget, 2013.

Figuring out just where to start Terry Pratchett's sprawling, character-dense Discworld series can be a little daunting. Fortunately this chart, lets you figure out just how to follow your favorite storylines and characters as they move from book to book.

Read more...

Liljeholmen

I dag mellan klockan 12-13 tas ett symboliskt första spadtag för de 225 bostadsrätter som kommer att byggas i Brf Rosteriet. Spadtaget kommer att genomföras av Stockholms finansborgarråd och kommunstyrelsens ordförande, Sten Nordin (M). Bygger gör SSM Bygg & Fastighets AB.

När: Fredagen den 25 april, kl. 12.00-13.00
Var: Liljeholmsvägen 32-34

Kod Arkitekter

Bild från februsri 2014-

Visa Rosteriet på en större karta

Denna nyhet har valsat omkring på sistone:

"Akupunktur ihop med terapeutiska samtal kan hjälpa personer som lider av stressrelaterad psykisk ohälsa. Det visar en ny avhandling från Sahlgrenska akademin."

- Nålar hjälper mot svår stress, Göteborgs-Posten 14 april 2014

Vad det verkligen visar är att media fortfarande är i stort behov av en journalistisk uppryckning (nyheten återgavs av TT med många fler). Det visar även att betydligt mer ansedda institutioner, i detta fall Sahlgrenska akademin, kan vara långt sämre än man kan tro på det de är satta att göra, i detta fall att upptäcka medicinska konstigheter i sitt system. För vad är det för undersökning?

En senare artikel i samma tidning heter Akupunktur och samtal bra vid oro (GP 19 april 2014). När den gått genom TT har den intressant nog fått en betydligt mjukare rubricering: "akupunktur och samtal" istället för "nålar", "bra" istället för "hjälper", "oro" istället för "svår stress". Dessutom har upphovskvinnan Tina Arvidsdotter blivit "legitimerad sjuksköterska och grundutbildad psykoterapeut"; i den första artikeln nämns sjuksköterskeutbildningen samt att hon är "utbildad i kinesisk medicinsk akupunktur".

Hon är utbildad i akupunktur? Har hon möjligtvis en förutfattad mening om vad resultatet bör bli? Föreligger här en jävssituation?

På en annan plats, där medicinska konstigheter får den bevakning den förtjänar, finns en uppgift om vad som förefaller vara undersökningens början:

"Sjuksköterskan Tina Arvidsdotter har fått pengar för att undersöka akupunktur som stressbehandling. I sitt företag Energiskolan i Bohuslän har hon fler strängar på sin lyra, för hon är även auktoriserad shiatsuterapeut och diplomerad aromaterapeut."

- Ekhaga, del tre (del i en längre bevakning), Mats Reimers blogg hos Dagens Medicin 3 februari 2010

Shiatsu är akupunktur där man masserar istället för att sticka in nålar. Den ska inte förväxlas med konventionell massage; den är trolldom. Likaså är aromaterapi kvacksalveri, av tämligen angenäm sort men icke desto mindre utan belägg för den medicinska verkan anhängarna hävdar finns.

Tina Arvidsdotter är helt enkelt en sådan person som vården, den medicinska forskningen och de som granskar desamma bör hålla ett mycket vakande öga på.

Vem är det då som fått den grannlaga uppgiften att vara Arvidsdotters opponent? Den som ska framföra vetenskapligt motiverad kritik mot avhandlingen? Letar man vidare hittar man (t.ex. i Sahlgrenskas information om disputationen) densamme: Torkel Falkenberg.

Torkel Falkenberg är helt rätt man att opponera en avhandling om kvacksalveri -- om man vill att den ska få beröm. Han är däremot helt fel man om man vill ha en rättvis bedömning som så mycket som snuddar vid det vetenskapliga. Torkel Falkenberg är verksamhetschef på IC - The Integrative Care Science Center. Det är sedan 2012 namnet på det som dittills hette Vidarinstitutet. Under sitt gamla namn var Vidarinstitutets ändamål att "bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin". Antroposofi har många skrivit om, även jag i bloggposten Steiner, andesyner och offentlig sjukvård -- sammanfattningsvis är det inte bara ovetenskapligt utan direkt vrickat. När Vidarinstitutet 2012 bytte namn, var namnet i stort sett det enda man bytte; personalen är densamma, liksom lokaler, organisationsnummer ... Det är svårt att tänka sig att den antroposofiska inriktningen försvunnit som i ett trollslag; namnbytet är ett spel för gallerierna. Se Alicia Hambergs bloggpost Vidarinstitutet och 'The Integrative Care Science Center' för detaljer.

Hur tänkte Sahlgrenska akademin här? Hur kan en avhandling av en kvackare, med en annan kvackare som opponent, släppas igenom? Och varför reagerar ingen i media när akupunktur prisas? Borde man inte bli åtminstone lite, lite skeptisk? Borde man inte ta en titt i avhandlingen och se om de slutsatser som dras verkligen kan dras?

Här är avhandlingen, med abstract och allt:

Stressrelaterad psykisk ohälsa; upplevelser och behandling inom primärvård

För att ta ett enda exempel:

"Efter 8 veckors intervention (Studie II) reducerades ångest med 50% i integrativ behandling, 48% i terapeutisk akupunktur och 10% i sedvanlig primärvårdsbehandling. Inom depression följde samma mönster 53% i integrativ behandling, 50% i terapeutisk akupunktur och 5% i sedvanlig primärvårdsbehandling, som uppnådde signifikanta förbättringar."

- Ur avsnittet "Sammanfattning - avhandlingens viktigaste resultat"

De där siffrorna är ju otroliga. I betydelsen "svåra att tro på". Är "integrativ" behandling (när man kombinerar beprövad vård med alternativ och tillskriver den senare ev. framgångar) så fantastiskt mycket bättre än "sedvanlig primärvårdsbehandling"? Hur ser då denna ut? I detta sammanhang kan den gå ut på att inte göra någonting:

"Deltagare som lottats till sedvanlig behandling (SB) fick den behandlingsinsats som gavs vid respektive vårdcentral. SB kunde innefatta farmakologiska och/eller psykologiska samtal/sjukgymnastik eller att stå på väntelista till behandling. SB utvärderades efter 4-, 8-veckor och 6 månader, oberoende av längden av behandling."

Att stå på väntelista skulle, kan man tycka, vara jämförbart med ingen behandling alls. Så icke hos Arvidsdotter.

One of my motivators for creating the What to Wear daily report was the poor experiences I have had with weather sites. I never seem to enjoy using weather sites to do even the simplest of tasks, like finding out what the weather is right now. It seems as though weather sites are not in the business of giving you a great weather report…and instead are in the business of selling advertisements.

Take, for example, Weather.com. It’s a perfect example of poor design resulting from intrusive advertising. To see how bad it is, just check out the real estate on the homepage. The vast majority of it is dedicated to content that has nothing at all to do with the weather! In fact, less than 10% of the screen real estate is displaying valuable information.

Note the following:

• The site recognizes me and knows that Boston and Newburyport are important to me. Why not just show me the forecast for those two places straightaway instead of having me click-through?
• Less than 10% of the real estate of this page is dedicated to the primary purpose most people have (to find out the weather). That’s the first litmus test of effective screen design…do the elements on the page support the primary use case? In this case they definitely don’t.
• The content on the site is silly content and meant for shock value. It might be content that people click on because it seems interesting, but it does nothing at all to further the interests of the users of the site. This is a short-term gain (in the form of pageviews) at the very real long term expense (providing real value). A losing formula.

The weather.com homepage is a great example of design gone wrong…over the years the website has put its advertiser’s needs above the needs of its users and is seeing lower engagement than if they provided easy, immediate access to weather reports. This becomes a vicious cycle…when engagement is down the focus becomes on spiking engagement, so they invest in secondary concerns like content and advertising that generates clicks but ultimately distracts from providing real value. Over time, things just get worse and worse until the site provides almost no real value at all.

---

FYI: I’m writing a new book on how to communicate your product or service called Make them Care!. If you would like to be reminded when it comes out, sign up here. For an excerpt, check out Designing for the Next Step

---

The post UI Analysis: Screen real estate on Weather.com homepage appeared first on Bokardo.

Yesterday the folks over at Vox published an article arguing that generations should be defined by the technology they use, rather than by age. They included a graph that purported to show how American society is "adopting new technology more quickly than ever before." The graph is garbage. And here's why.

Read more...

Of the many horror stories we hear about GMOs, few are as heart-rending as the one about how nearly 300,000 Indian farmers have killed themselves over failed cotton crops. What's also horrible is that the story is a complete fabrication.

Read more...

Years ago the only way to print a photo was to make test strips, make a test print, go back and dodge and burn details, make more test strips, another test print and so on and so on until you got the result you were after. In these photos released by Magnum Photos in New York, you can get a closer look at the process followed by their master printer, Pablo Inirio. [more]

After releasing a couple of resoundingly terrible posters, in which Natalie Portman is eating her hair (we assume because of stress) and Tom Hiddleston is wearing a zipper cape, the internet has responded with a much better poster for Thor 2.

Read more...

Mats-Eric Nilsson och fobin för E-nummer har jag berört tidigare, främst i Döden i grytan och FUD, men även i trippelposten Äkta vara I, II och III. Om hur han "blandat konsumentupplysning om fusk och fejk i branschen med irrelevanta sidospår", eftersom det är både det ena och det andra. En del är bra, tycker jag, och annat är skräp.

För det förra har han fått hejarop i mängd. Det senare har inte alls uppmärksammats på samma sätt: Fobin för E-nummer som yttrar sig som just detta, att man vill ha dem bort bort bort, oavsett vilket ämne E-numret kodar för. (En logisk följd är innehållsförteckningar som använder tillsatsernas kemiska beteckningar istället för E-nummer. Det är lätt när man kommer på det.)

När Patrik Svensson recenserar Saltad nota (Ordfront 2013) så fokuserar han på Mats-Erics förhållande till E-numren:

För vad är egentligen problemet med det Mats-Eric Nilsson så exempelrikt beskriver i boken, det vill säga halvfabrikat fulla med E-nummer? Jo, problemet är, menar Mats-Eric Nilsson, att han blir lurad. När han äter sin Skagensallad på något mysigt café på Västkusten vill han att den ska vara gjord på riktig majonnäs slagen för hand med äggulor från en höna som helst ska sitta vid bordet bredvid. När den visar sig inte vara det känner han sig blåst.

Han skriver ingenting om E-numrens kemi eller dess eventuella hälsofaror. Ingenting om marknadsekonomiska faktorer eller arbetssituationen på krogen. Ingenting om lagstiftning eller hur livsmedelstillsynen faktiskt går till. Han drar inga slutsatser. Utöver att det var bättre på Tore Wretmans tid. Och att det är bättre i Frankrike.

- E-xorcisten, Sydsvenskan 1 september 2013

Svensson överdriver en anings aning med hönan bredvid etc men det inte mycket mer än så. Att tillsatser är o-bra, åtminstone om Mats-Eric kan känna sig lurad (snarare än om han får botulism av korvgift) var den enda slutsats som gick att dra från Den hemlige kocken, och ämnet verkar inte ha utvecklats sedan 2007.

Som utlovat, här är länkarna till gårdagens program om Kjell Alinge:

SVT K-Special - Hemma hos Kjell Alinge (60 minuter)
SR P2 - Det bästa ur Eldorado (120 minuter)

Och för de som vill ha hela videon till Blinkar blå som förekommer i SVT-programmet:

Sevenframes på Youtube

Det Långa Nuets Klocka har nämnts här tidigare. I en intervju hos The Appendix med Alexander Rose från The Long Now Foundation hittar jag följande anekdot:

CH: There’s a story that I know that people at The Long Now Foundation talk a lot about that seems really useful; it’s the one that Danny Hillis brought up when he first introduced his idea of the ten thousand-year clock about New College at Oxford.

AR: Yeah, the story went, [that] when New College was built in the [fourteenth century], it was the ‘new college’ at the time. It wasn’t until 500 years later in the 1800s when these big oak beams that went across the main dining hall were inspected and people realized that they’d become a bit rotted and infested with beetles. And they didn’t quite know what to do, because you couldn’t buy lumber like this in Europe anymore: the commercial forests had all been harvested.

It wasn’t until they spoke to the school forester who said “Oh, yeah, we have the trees that you planted.” And it turned out that when the school was built, there was also a grove of oak trees that had been planted that 500 years later could be harvested for exactly that purpose.

Maj Sjöwall har aldrig varit särskilt lojal mot dem som filmatiserat hennes verk och figurer. Inte att undra på. Varken filmerna med Gösta Ekman eller Peter Haber har ju nåt av det som faktiskt gjorde böckerna: personporträtten, det politiska engagemanget, ambitionen att skldra samhället.

Däremot brukar alltid Bo Widerbergs ikoniska Mannen på taket (1976) få nåd, både av Sjöwall och kritikerna. När hon nuförtiden får frågan om vilken filmatisering och vilken Beck som är bäst, svarar hon alltid Mannen på taket och Carl-Gustaf Lindstedt.

Intressant är då att läsa en intervju som Annette Kullenberg gjorde med Maj Sjöwall medan filmen var bioaktuell (Vi 46/76). När det begav sig var Sjöwall inte riktigt lika positiv:

Tidningen Vi 1976.Centerpartiets valkampanj 1998.

OBS! Hela filmen!



OBS! Hela filmen.



OBS! Hela del 1. (Börjar inte så bra, men blir väldigt mycket bättre. Del 2 finns här.



OBS! Hela filmen.



OBS! Hela filmen.

Holy cow, this short film, The Final Moments of Karl Brant, is fantastic.

Read more...

*I wonder if I can actually embed working Soundcloud clips without making the blog explode…

Från Metro:

Polisen på Södermalm i Stockholm fick en överraskning vid en husrannsakan i torsdags. Hemma hos en man i 25-årsåldern påträffades runt 1 000 nycklar samlade på runt 280 knippor.

Från synopsis till Warren Ellis Gun Machine:

After a shootout claims the life of his partner in a condemned tenement building on Pearl Street, Detective John Tallow unwittingly stumbles across an apartment stacked high with guns. When examined, each weapon leads to a different, previously unsolved murder. Someone has been killing people for twenty years or more and storing the weapons together for some inexplicable purpose.