Marvel Studios has had a She-Hulk television series in development for some time now, and it looks like they’ve found their Jennifer Walters—in former Orphan Black star Tatiana Maslany.
Many announcements have been breaking around the show recently: Jessica Gao (Rick and Morty) will be leading the show’s writers room, and Kat Coiro will be directing several episodes of the series, including the pilot. There’s also the a possibility that Mark Ruffalo’s Bruce Banner will be appearing in the series as well. (As Professor Hulk, though? Only time will tell.)
Buy it Now
She-Hulk will introduce fans to the story of Jennifer Walters, the final major character co-created by Stan Lee for Marvel Comics. Walters is a New York lawyer and cousin of Bruce Banner—she receives her big green abilities due to a blood transfusion, but she she always keeps her mind and personality when in “hulked” state, which means we won’t likely be getting a show that sees Walters navigating a gradual transformation toward “professor She-Hulk” status.
Given Maslany’s Emmy-nominated performance in the much-beloved Orphan Black (pictured above), where she played several clones of the same woman, it’s clear that Marvel is hoping to get someone with major gravitas to step into Jennifer Walters’s power suits. Because she’s working the same circuit as Matt Murdock and Foggy Nelson, it’s also possible that we could get a bit of Daredevil crossover action—while Marvel Studios claims to have scrapped their Netflix roster, there are plenty of rumors that Charlie Cox will be returning as the Devil of Hell’s Kitchen, leaving the door wide open for other characters from the series to encounter Walters in court.
No word on when the show will go into production, but when it lands, She-Hulk will be available to stream on Disney+.
Vetenskapliga källor i slutet av inlägget Prof Maj-Lis Hellenius gästar populära framgångspodden
På begäran från många av mina läsare har jag tagit mig igenom det 1.5h långa asvsnittet där prof Maj-Lis gästar framgångspodden som drivs av Alexander Pärleros och ska vara Nordens största intervjupod med 2-3 miljoner lyssningar per månad. Mina yngre läsare kanske inte känner till Maj-Lis men hon har kallats för “Livsstilsprofessorn” i Media i minst 10 år och varit en enträgen antagonist till LCHF-rörelsen eftersom hon avskyr “kött och smör” i allmänhet.
“Hur du blir 100 år gammal”
Avsnittet heter “så blir du 100 år gammal” och Maj-Lis börjar med att berätta om sin egen morgonrutin. Hon tränar i 7 minuter (hemmaträning) och sedan äter hon havregrynsgröt med färska bär och lättmjölk, ett gäng mackor och ett glas apelsinjuice. Sedan vid halv tolv börjar hon längta efter lunch och då vill hon ha en matig sallad. Maj-Lis berättar även om hur hon älskar olivolja så mycket att hon bakar med den och har den till bakverk (tårtor).
Så långt är allt lugnt, hon beskriver sin livsstil som “klassiskt nyttig” även om det kanske är lite märkligt att baka med olivolja, men när hon börjar rekommendera vegetabiliska oljor som solrosolja framför smör blir det snabbt tokigt.
“Vi är födda bland kossorna, vi gillar de animaliska fetterna”
Ovan är ett citat från Maj-Lis och det är helt korrekt. Människan har ätit idisslande djur (och djur i allmänhet) genom hela sin historia. Rått, tillagat och till och med ruttet. Människan är naturens främsta konditionsfenomen eftersom vi kan svettas på ett sätt inget annat djur kan och därför kan vara igång i timmar utan att riskera överhettning.
Med hjälp av vår fysik och förmågan att tillverka redskap för att jaga, är det just jaga som vi har gjort. Till skillnad från ett lejon som också är en karnivor så har vi finmotoriska händer, problemlösningsförmåga och vi fångar inte våra byten med tänderna. Därför ser vi annorlunda ut på så vis att vi inte behöver huggtänder eller klor, men vårt mag- och tarmsystem ser ut som andra karnivorers i naturen och vi har absolut lägst pH i magsäcken jämfört med andra karnivorer och asätare.
Att säga att “vi är födda bland kossorna” och sedan dra slutsatsen att raps-, solros-, majs- och olivolja är de bästa vi kan äta blir konstigt eftersom människan inte hade i närheten så mycket hälsoproblem (fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, kroniska inflammationer, cancer, neurodegenerativa sjukdomar) när vi fortfarande (före jordbruket) hade en animaliebaserad kost. Här är ju stående exemplet de urfolk som fortfarande lever som jägare och samlare och har nära noll av våra vanligaste livsstilssjukdomar.
Muffinsexperimentet & avbrutna Lyon-studien
Maj-Lis brukar slänga sig med siffran 3 miljoner när det kommer till studier om att mättat fett är dåligt. Det handlar främst om epidemiologiska studier där man som bekant tittar på ätmönstret hos tusentals människor. Som vi pratat om många gånger innan är det ganska svårt att veta vad folk äter egentligen. Om jag frågar dig vad du åt till lunch förrförra onsdagen, har du en aning om det då? Om du skulle få fylla i en enkät om din kost, skulle enkäten kunna matcha din kost exakt? Det är till exempel visat att de flesta (!) som anger att de äter en vegetarisk kost, inkluderar ägg, mejeriprodukter och ibland även fisk och skaldjur i kosten. Jag har också från min erfarenhet av att coacha människor till ketoadaptering insett att många (!) som tror att de äter keto, äter någon helt annan variant som de kallar för keto. Inlägg om det här.
Hur som helst har Maj-Lis två exempel på studier som hon tycker är bra. Det ena är Muffinsexperimentet och det andra är Lyonstudien.
Muffinsexperimentet utfördes i Uppsala och gick ut på att studenter skulle äta muffins bakade på antingen palmolja (mättat fett) eller solrosolja (omättat fett). Båda grupperna gick upp i vikt men palmolje-gruppen fick försämrade blodfetter, mer bukfetma och fettinlagring i levern. Solrosoljegruppen fick vad jag vet inte dessa effekter och ingen av grupperna fick någon förändring av inflammationsmarkörer. Lyonstudien utfördes på äldre personer som redan haft sin första hjärtinfarkt och gick ut på att halva gruppen fick rådet att äta medelhavskost och undvika mättat fett, andra halvan fick inga kostråd. Studien fick avbrytas av etiska skäl för att gruppen som inte fick några kostråd blev hårt drabbade av dödsfall.
Är mättat fett dödligt?
Frågar man Maj-Lis är svaret ett rungande JA! Tre miljoner studier! Ät inte mättat fett, bara gör det inte. Ät olivolja, bönor, linser, havregrynsgröt, lättprodukter och matiga sallader och träna varje dag så blir du 100 år! Funkar det? Jag tror helt ärligt att det kommer fungera för Maj-Lis eftersom hon verkar väldigt nöjd med sin livsstil, och studier visar att de som själva anser sig vara väldigt hälsosamma mår bättre och får bättre resultat oavsett vad de gör, jämfört med de som själva anser sig vara ohälsosamma. Mind over matter liksom.
Men seriöst, ska vi undvika mättat fett? Både muffinsstudien och Lyonstudien är ju bevis! Mja, personligen tycker jag att muffins var ett lite märkligt sätt att studera fett på och patienterna som fick kostrekommendationer i Lyonstudien fick ju faktiskt rådet att äta medelhavskost. En lågkolhydratkost. Mättat fett är en del av vår naturliga, artegna föda, om vi ska äta hela djuret som människan gjort under allra största delen av sin historia. Att livsmedelstekniskt göra olja av solrosor, majs, nötter och fröer är ett väldigt modernt påfund. Tillsammans med raffinerat socker verkar det vara en ren katastrof om man tittar på den metabola pandemin som sprider sig som en löpeld över världen. Nästan var och varannan person är metabolt sjuk! Att äta muffins med palmolja eller rapsolja är inget av det en bra idé. Socker är en aptitstimulerare som gör att vi äter mer oavsett vad vi äter, men jag hade personligen bakat med smör hellre än någon olja för att det blir godare och är ett mer naturligt fett, även om det såklart får negativa konsekvenser att äta så varje dag.
Mättat fett + socker = dålig idé. Omättat eller fleromättat fett + socker = också dålig idé. Blodsockersvängningar ackompanjerat av höga kalorier = dålig idé. Ogenomtänkt ketogen kost (strikt low carb) som inte innehåller rena, naturliga livsmedel = också dålig idé.
Naturligt ohälsosamma livsmedel
Nu tänker jag inte säga att allting som är naturligt är toppen för så är det absolut inte, men att livsmedeltekniskt avlägsna mjölkfettet från mjölk eller pressa ut olja ur frön, göra mjölk av havre, soja och ris och sätta ihop matvaror av helt nya, för människan främmande, kemiska ämnen är givetvis inte hälsosamt. Att däremot fylla sin varukorg med livsmedel helt fria från innehållsförteckningar har däremot bättre chanser att vara det. Vänd och vrid på paketen i affären! Ser du fler än 5 ingredienser och ingrediensnamnen börjar bli svåra att uttala är det troligen inte någon hälsoprodukt oavsett vilka hälso-slogans som står på förpackningen.
Det går att se en väldigt tydlig negativ utveckling av den allmänna metabola hälsan från att fettskräcken började genomsyra hela västvärlden under slutet av 1970-talet, till att bli helt etablerad under 1980-talet, fram tills idag. När fett blev bannlyst öppnade det upp en gigantisk marknad för lågfettprodukter som uppmuntrade människor till att välja konstiga livsmedel som triggar överätning, hetsätning och allmänt dåliga matval i jakten på att undvika det ondskefulla fettet. Kolhydratrik fettfattig mat gör en lätt hungrig och sugen och får en att gå i skafferiet och kylen om och om igen, ta något sött, ta för mycket av det söta, drabbas av skuldkänslor, ånger och träna kompensatoriskt för att “hålla vikten”. En ond cykel som få kan hantera, som föder missnöje med hur kroppen ser ut, låg energi, trötthet, svajjigt humör, värk i kroppen, magproblem, IBS och “ballongmage” som Aftonbladet brukar kalla det.
Vad säger vetenskapen om mättat fett?
Jag kan inte kontra Maj-Lis och hennes 3 miljoner studier, det ska jag ge henne. Den här bloggposten hade blivit föööör lång! Det jag kan göra är däremot att visa några studier jag tycker är bra, så kan du läsa vid intresse!
Disclaimer: Det är inte riktigt så enkelt som att säga att olika fettsyror är bra eller dåliga eftersom vi har olika metabolism, olika känslighet och framförallt helt olika livsstilar. Varifrån fettet kommer spelar stor roll samt givetvis vad man äter till sitt fett. Det finns transfetter i både mjölk och chips som exempel. Det är också stor skillnad på palmolja och till exempel talg, ister och smör.
Fler och fler artiklar dementerar fettskräcken i allt mer prestigefyllda tidskrifter
2009 publicerade Annals of Nurition & Metabolism en meta-analys av 28 kohortstudier och 16 randomiserade försök som sammanställde att det inte finns särskilt starka bevis för att fett påverkar risken för hjärt- och kärlsjukdomar överhuvudtaget. (1)
2010 publicerade American Journal of Clinical Nutrition en meta-analys av 21 kohortstudier som inte fann någon länk mellan mättat fett och hjärt- och kärlsjukdom. (2)
2013 publicerade Nutrition & Metabolism en omfattande meta-analys som dementerade att det skulle vara positivt att ersätta mättat fett med fleromättat (3)
2017 publicerades en liknande review i Nutrition Journal (4)
2015 publicerade British Medical Journal en sammanställning av 17 observationsstudier och fann inget samband mellan fettintag och dödlighet överhuvudtaget, varken i hjärtsjukdom eller någon annan sjukdom. (5)
2017 publicerade British Journal of Sports Medicine en sammanställning av 7 stora studier med totalt 89801 personer (mestadels män) och utfallet på kardiovaskulär ohälsa givet fettintag utan att hitta några starka samband. (6)
I år (2020) publicerade JACC ett förslag på att livsmedelsrekommendationerna som begränsar andelen mättat fett i kosten ska tas bort, för att det finns för vaga evidens att det skulle spela någon roll. (7)
Det här inlägget bemöter Maj-Lis anti-fettpropaganda mer än att handla om någon specifik kost. Jag själv och många som läser här inne äter en ketogen kost som är extrem vad gäller just fettintag och det passar förstås inte alla. Dock finns det otroligt mycket studier gjorda på just ketos och ketoner, men det spar vi till ett annat inlägg. Orkar du inte vänta rekommenderar jag en sökning på Google Scholar.
Fettskräcken är onödig och överdriven
Sammanfattningsvis kan man väl säga att rädslan för naturligt mättat fett är onödig, överdriven och till och med ogrundad. Många fler livsstilsfaktorer påverkar dessutom hälsan utöver både kosten och det specifika fettintaget. Stress, återhämtning, sömnkvalité, fysisk aktivitet och allmän lyckonivå är än mer avgörande och tillsammans bygger de upp en allmän nivå av hälsa som återspeglas både på insidan och utsidan.
Det största problemet med att leva fettfobiskt är att ett svängande blodsocker (till följd av att fettet oftast ersätts av kolhydrater) kan orsaka mycket problem för känsliga individer. Personer med reaktiv hypoglycemi som jag själv har till exempel (extra svängigt blodsocker) kan få psykologiska problem (ångest, oro, nervositet) när det börjar svajja och de som lider av överätningsproblematik tenderar såklart att överäta eller hetsäta även på “tråkig mat” som gröt och pasta. När maten inte mättar blir man hungrig och sugen.
70E% kolhydrater
Ett snabbt överslag på Maj-Lis frukost visar att den innehåller över 70E% kolhydrater vilket förklarar varför hon är ganska hungrig några timmar senare. För en person som Maj-Lis som verkar ha gott om självdisciplin verkar det gå utmärkt att hålla sig till en matig sallad men med tanke på hur många som i realiteten kämpar med övervikt och olika dieter verkar det vara Maj-Lis som är undantaget här.
Att uppmuntra till fettsnåla dieter leder sällan till fantastiska resultat. Särskilt inte för kvinnor i fertil ålder som är beroende av rejält med energi (från bland annat fett) för att driva igenom en frisk menscykel och orka ägglossa varje månad! Precis som Maj-Lis säger i intervjun bygger fett upp våra cellmembran, men det bygger också upp alla våra könshormoner. Lågfettdieter främjar helt enkelt inte hormonell hälsa och med tanke på hur många som lider av insulinresistens och insulinresistenta äggstockar (PCOS/infertilitet) är det ganska oetiskt att rekommendera.
Övrigt
Maj-Lis har som allmänt känt ganska täta kopplingar till världens största läkemedelsbolag Pfizer som tillverkar bland annat Lipitor, världens mest sålda kolesterolmedicin som hon också medverkat i reklamfilmer för. Jag tycker personligen att det är fel att Pfizer utbildar sjukvårdspersonal, liksom att de till största del finansierat Maj-Lis livsstilsklinik på KI. Det skulle kunna elda på hennes vurm för “ät mindre, träna mer, medicinera resten” men det har jag ingen källa på
Hur man INTE blir 100 år!
Säkerligen kommer Maj-Lis bli 100 år särskilt som Svensk sjukvård är så bra på att följa upp äldre och kroniskt sjuka personer och medicinera bort nästan vartenda symptom, så till den grad att skillnaden i livslängd mellan frisk och sjuk individ i princip är helt obefintlig. Vad som spelar roll mer än livslängden är ju dock hur man mår och hur kapaciteten är medan man lever.
Att gå runt med kroniskt högt blodsocker, undvika riktig mat och ersätta det med processade omega 6-rika oljor i jakten på fettfri kost är dock inte ett sätt att bli 100 år. Att sedan ersätta nödvändiga proteiner och fetter med oxalat- fytin och lektinrika livsmedel (växtgifter) som bönor, linser, nötter och fröer som irriterar magen och tarmarna är ytterligare ett steg i fel riktning. Ett långt kliv bort från vår naturliga, artegna föda och helt säkert ett sätt att bli medicinberoende på ålderns höst. Något som är helt onödigt i de allra flesta fall eftersom majoriteten av de sjukdomar vi har i väst är livsstilssjukdomar.
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
Har du lyssnat på poddavsnittet med Maj-Lis Hellenius? Berätta gärna vad du tyckte!
It’s now been a couple of days since The Last Emperox won the Dragon Award for Best Science Fiction novel, and thus, as we can see from this File 770 post and thread, there has been some commentary on how I and my book won this particular award (and how some other winners might have won theirs). This is of course in the grand tradition of nerds overthinking award wins, and what they mean in the larger scheme of things.
Personally, I don’t think the reason I and the book won is particularly complicated. It’s like this:
a)The Last Emperox is the critically-lauded, best-selling final book of a critically-lauded, best-selling, award-winning trilogy of books;
b) Written by a well-known contemporary science fiction author, who has won a fair number of awards in his career;
c) Who has been nominated for Dragon Awards before, including for the first book of the trilogy that The Last Emperox concludes;
d) And who also happened this year to be the Literary Guest of Honor for the convention that gives out the award, which almost certainly helped to boost his visibility amongst the voters for that prize.
Note that none of these things, individually or in combination, assure a win, particularly in a year in which the other finalists in the category include authors whose books have been best sellers, finalists or winners of Hugos, Nebulas and Bookers, or have been optioned for television or film. Nor should they assure a win! After the win has been accomplished, however, they certainly help with the armchair quarterbacking.
There are alternate theories of this win of mine, as there would be, because people are like that. But I suspect, as in most award scenarios, Occam’s Razor is likely to apply. In this case: Popular book by popular author wins popular award. Seems pretty straightforward.
(I am aware that there are some people who are fervent in the belief, against all obvious evidence to the contrary, that I am not a popular author or have popular books, and therefore any time I win a popular award there are dark and sinister social and/or corporate forces at work on my behalf. As awesome as that would be — who doesn’t want to have dark and sinister social and/or corporate forces working on their behalf? — it’s a very silly belief, and not one worth treating with any sort of seriousness.)
As I’m reasonably sure that the combination of factors I outlined above contributed significantly to my win, and also, I’m delighted to have won (I like to win awards! It’s fun!), I’m going to simply be happy with my win, and thank those who voted for me. Otherwise, I’ll let others feel how they feel about it, and theorize however they like about how it happened and what it means. I wish them joy in that. Everyone needs a hobby.
And in the meantime, I look forward to getting the nifty Dragon Award trophy and putting it up on my shelf. I’ll let you all know when it arrives.
For reference, the old “top” speed of my DSL was 6Mbps, and mostly operated at between 4 and 5. This was fine when I subscribed in the early part of this century, but has become increasingly untenable in the age of streaming. The new package boasts speeds of “up to 40mbps,” and subsequent speed tests to the one I posted on Twitter see it getting closer to that; the one I just did had the line at 29.7Mbps down as, I guess, the line gets uses to pushing more electrons down the pipe, or whatever. Honestly if I get something in the 25Mpbs range on average I’ll be happy (for now).
Ironically, the way I found out that my provider CenturyLink had finally upgraded DSL service in the area was that I was in the middle of writing a whiny post about how awful my DSL line was, and went to the CenturyLink site to confirm once again that the “high speed” internet they were pushing in my area was capped at 3Mbps (I had gotten my 6Mbps line before CenturyLink bought out Qwest, from whom I had initially gotten the line; I was grandfathered in). When I entered my address, the CenturyLink site told me they could now get me 40Mbps.
Bullshit, I thought. I’m actually going to call their service people and confirm this is bullshit. Because this is how little I trust CenturyLink’s marketing people at this point. So I called and stayed on hold for almost an hour to get them to admit that this was bullshitty bullshit they were foisting on me.
But when I finally got hold of a service representative, not only did she confirm that, indeed, a 40Mbps DSL speed was available to me, but that also if I switched over to it, it would actually be cheaper than my current tops-out-at-6-fucking-Megabits-per-second line. Would I like to switch over?
Reader, I did.
The upgrade was scheduled for Wednesday, but apparently some industrious CenturyLink worker wanted to be paid time-and-a-half on the holiday, because I was informed a little while ago that the upgrade just happened. And now I’m cruising the internet at (runs a speed test again) 38.9Mbps! Calloo! Callay!
Obviously this makes me happy, because now I suddenly have internet speeds that mean there’s a chance I may no longer need to kludge my way to faster speeds for a while. As many of you know, in addition to my (previously) shitty DSL, I also have a mobile phone line that I got expressly to be an internet hotspot. It was faster (usually between 10 and 30Mbps), but it was also data capped at 100GB per month. I originally had it as a backup for when my DSL (frequently) went out, but over time I used it as a second internet connection specifically for my office, so that I wasn’t slowing down the main line for Krissy when she was working from home, or the rest of the family when they were watching something on Netflix. Now, potentially, that second line can go back to being an emergency backup and travel hotspot.
I should be clear that “up to 40Mbps” isn’t a great, or even an actually very good, broadband speed; right now on Twitter people are posting speed tests showing their 250Mbps connections and one person from Germany just smacked down a 1Gbps connection, which is ludicrous. 40Mbps is, however, eight to ten times faster than my previous usual connection, and actually adequate for streaming and downloading things, which the previous connection was emphatically not. I will be delighted to download a video game in a couple of hours instead of having to set it to download overnight over a couple of nights, which is a thing I’ve had to do up to this point. I might be able to participate in a Zoom session and not look like a pixelated mess. I can actually now use the Internet the way it’s currently being used by people — still slower than most, but with enough speed to get it done. That’s progress, here in rural America.
So, anyway: Wheeeee! More internet speed! One less thing to complain about. Don’t worry, I’ll find something else soon enough. And this was one time, at least, where planning to whine about something actually ended up improving the thing I was going to whine about. If only it worked like that all the time.
He lives at the Governor’s mansion on St. Helena island in the South Atlantic. (The final resting place of Napoleon Bonaparte.) He spends his days hanging out on a perfectly manicured lawn with his best friend Fred and his mate Emma.
Here is a pic of him (left) as a young whippersnapper in 1886.
Jonathan might not look a day over 129, but he is not completely immune to the aging process. He has lost most of his vision due to cataracts. His hearing is still pretty good and he really enjoys listening to people playing tennis.
Despite his advanced age Jonathan is still a sex machine. His handlers say his libido is quite strong to this day. Here he is posting a thirst trap to Instagram.
After he uses his powers of seduction he’ll get busy with Emma.
Or Fred.
Did I mention the world’s oldest tortoise is bisexual?
Som kontrast till alla nya mobiltelefoner med kraftfulla chipp, stora högupplösta pekskärmar, avancerade kameror och snabba modem vill vi uppmärksamma att det idag är 20 år sedan klassikern Nokia 3310 släpptes.
Telefonen introducerades första september år 2000 och blev tillgänglig sista kvartalet samma år. Många har varma minnen av Nokia 3310 som blev omåttligt populär och än idag är en av de mobiler som sålt bäst. Enligt Wikipedia sålde Nokia 126 miljoner exemplar globalt.
Nokia 3310 var lätt att tycka om. Mobilen var till synes oförstörbar, låg bra i handen, hade en tillfredsställande knappsats med T9, tog knappt någon plats i fickan, kunde hålla igång i en vecka – och den hade Masken (Snake II). Batteriet gick att byta ut och många valde att anpassa designen genom att sätta dit ett nytt bakstycke.
Användare kunde både ladda hem nya ringsignaler och ange skärmsläckare, vilket var ovanligt på den tiden. LCD-skärmen var 1,5 tum och hade 84 x 84 pixlar. Mycket har hänt på 20 år. Grattis på jubileumsdagen, Nokia 3310!
by Ed Cara on Gizmodo, shared by Cheryl Eddy to io9
A new study using lasers suggests that face shields and masks outfitted with an exhaust valve aren’t particularly great at protecting others from tiny respiratory droplets containing contagious germs like the coronavirus that causes covid-19. These aerosols can spill through and around these types of face equipment,…
I don’t fall asleep easily. I never have. For much of my adult life, I actually dreaded going to sleep, because I had panic attacks every night that woke me up in absolute terror. (Once I figured out why they were happening, they stopped. It only took 45 years. Go me.)
It’s tough to fall asleep for me, because that’s when my anxiety does its most aggressive work expressing itself. Before I even hit the pillow, my brain is replaying everything I’m pretty sure I did wrong that day, taking occasional breaks to worry about, well, everything. My brain will work itself up so much it actually makes my heart speed up. When I’m supposed to be relaxing.
It’s not great, Dan.
But I started doing something that’s been incredibly helpful, and I thought I’d share it.
Every night as I’m getting ready for bed, I focus on a list of things for which I am grateful. I call it “doing my gratitudes”. I just start somewhere, like “I am grateful that I am going to sleep in a warm, safe bed. I am grateful that I get to share this bed with Anne. I am grateful I have enough food.” Stuff like that. I remind myself that there is so much that is good in my life, and by thinking about those things, recognizing those things, and making space to feel grateful for them, I do not give my anxiety an opportunity to grab hold of anything and go to work on me.
Sometimes, it starts with silly stuff like “I’m grateful I got a shutout in NHL20” or “I’m grateful we have more LaCroix than we can drink in a day” and then I quickly get to “I am grateful I can afford a PS4 and NHL20. I am grateful that I have the dexterity required to play video games. I am grateful we can afford more LaCroix than we can drink in a day” and so on.
There’s no right or wrong way to do this. If you’re anxiety prone like I am, you may lock up trying to do your gratitudes the right way. Tell your anxiety I said, “Go fuck yourself. There’s no right or wrong way to be sincerely grateful. You just are grateful, and that’s enough.”
I’ve been doing this for months now. Maybe it’s a year or so? I don’t know. What even is time these days and how is it Thursday when it was literally just Friday yesterday that doesn’t even make sense.
You don’t have to tell anyone you’re doing this, and it’s not a contest to see who is the most grateful. It’s just a way to focus on the good things in this world that are worth fightin’ for, Mister Frodo, and to remember that even though everything is terrible, there are still bright lights shining in all this darkness.
Those bright lights are so important right now, whether they are stadium lights turning night into day, or pinpricks that barely allow candlelight through black velvet. Spending time in gratitude makes it easier for me to find the light, and remember that it is there, even when I can’t see it.
I’ve found that, even when I’m having a rough day, deliberately switching my brain into gratitude is my escape hatch. Maybe it’ll work for you, or at least help you find yours.
I’ve been wanting to get a new e-ink book reader lately, but the problem with doing that is, since most e-ink readers are tied into one book-selling ecosystem or another, you pretty much have to choose which retailer you read in e-ink from, whilst everyone else you have ebooks with, you read on a regular glowy screen. I had a Nook reader for a while and it was good, but there were some things I had on Kindle I couldn’t get on it, and so on. It’s frustrating.
Then over the weekend I read this review of the Onyx Boox Nova 2, which is not only an ebook reader, but is an actual bonafide tablet running Android software — older Android software, to be sure, but new enough that every ebook app from every retailer works on it perfectly well. And as a bonus, as an actual Android tablet, you can use it for other things as well. It’s not just an ebook reader, and it’s not tied into a single bookseller ecosystem.
I got it and spend most of the afternoon fiddling with it and it’s… doing what I wanted it to, perfectly well indeed. I have my Kindle and Nook and Google Books apps up and running on it, and they’re presenting text in the way e-ink readers present text, without eyestrain, which I appreciate. There is backlighting, so one can read it in less-than-perfect lighting, and the thing has 300 dots per inch resolution, which for e-ink really is more than sufficient. It’s only monochrome, but I knew that going in, so I’m not exactly disappointed. Strictly as an ebook reader, which is what I wanted, I’m satisfied and happy with the purchase.
As a tablet, it’s a very fine ebook reader. By which I mean to say, yes, in fact, you can use it for anything that has static text and pictures and it will do just fine, as long as you can deal with the fact that e-ink refresh rates are laggy as hell and that as a result scrolling is a thing you do mostly by feel (it has various settings to try to minimize lag while scrolling, but, yeah. The thing about a dancing pig, etc). If you’re trying to watch video, well, I don’t know what to tell you other than I admire your ambition. It will play music and podcasts just fine (I downloaded Spotify on it), although you’ll need USB-C headphones for that. No camera as well. It has a stylus to take notes with; I suspect I’ll lose that presently, as I do with most phone/tablet styli.
Other notes: You have to jump through some hoops to get Google to admit it’s a device that Google can do things on; I had to download new firmware and then go into the settings to have Google verify the tablet. So don’t give this to anyone who is completely hopeless techwise, unless you’re willing to spend an hour or so helping them to set it up (the thing comes with its own sideload-ish store, which feels sketchy). The thing is soft-touch plastic, which feels nice and is reasonably light, but the thing picks up fingerprints like you wouldn’t believe; I wiped it down to take the picture above. Battery life is fabulous because it’s e-ink. The manufacturer is Chinese, so if you’re paranoid about Chinese tech, maybe sit this one out (clearly I’m not all that paranoid).
Otherwise: Hey a universal ebook reader (well, almost, Apple Books is probably not happening)! Which in a pinch you can use as a tablet if you have a need for such a thing. That’s how I’ll be using it, and for that, it seems to be working just fine.
Kan man verkligen fixa GAD (generaliserat ångestsyndrom) och annan ångestproblematik? Går det att bli av med panikångest? Tvångstankar? Fobier? Svaret är ett rungande JA på den frågan.
Ångest är det område där jag känner mig allra mest insatt, vilket jag märker när jag pratar med människor i allmänhet och läkare i synnerhet. Det är otroligt få som förstår ångest, även om de själva är drabbade. Jag har säkert berättat om det förut men ett exempel är när jag ville få betablockerare utskrivet på vårdcentralen och läkaren svarade: “Betablockerare tar bara bort de fysiska symptomen av ångest, du kommer må precis lika dåligt ändå!” Jag tänkte wow… här har vi någon som inte förstår ett jota. Likaså ursäkten till att jag aldrig lyckades få bensodiazepiner utskrivet: “Men ångesten är ju där under ändå, du blir inte av med den. Den växer och blir värre!” Herregud, var är biokemi-kurserna på läkarprogrammet? Släng in några till för det behövs!
Vad är ångest?
Ångest är inte nervositet, oro, nedstämdhet eller depression. Att man klumpar ihop “ångest och depression” så att det låter som en grej är lika konstigt som att man säger “frukt och grönsaker” som ett samlingsnamn. Pratar vi om papaya nu eller om broccoli?
Mina personliga erfarenheter rör GAD, panikångest, OCD och social fobi. Generaliserat ångestsyndrom är huvudproblemet och panikångest, OCD, social fobi är differentialdiagnoser till GAD. Här är några delsymptom:
Rastlös, uppskruvad och på helspänn
Blir lätt uttröttad
Blir lätt irriterad
Spända muskler
Sömnproblem (svårt att somna, orolig sömn, vaknar på natten)
Koncentrationssvårigheter
IBS/tarmproblem
Förhöjd puls & andra fysiska symptom
Symptomen drivs av förhöjda nivåer av noradrenalin vilket ger massa fysiska symptom. Det är därför betablockerare fungerar väldigt bra för utan de fysiska symptomen är man i princip av med ångesten. När nervsystemet är helt övertriggat är man ett lätt byte för ångest men när kroppens betareceptorer är blockerade så att inte adrenalin kan fästa där, blir man väldigt chill!
Benzodiasepiner ger dig den signalsubstansen du naturligt ligger väldigt lågt på med GAD, dvs GABA. Det är som att dra i handbromsen. Givetvis bör man inte förlita sig på mediciner för att kunna fungera, men för just GAD är benzo som handen i handsken och förhindrar att patienten tar till alkohol eller andra (värre) droger. Riktigt svår GAD driver nämligen beroende för den fysiska ångesten kan verkligen bli olidlig, särskilt som det lätt trillar över i panikångest. Vad som vanligen skrivs ut är dock varken benzo eller betablock utan SSRI som egentligen är en medicin för depression. Andra populära mediciner är atarax, propavan och theralen som är lika off target.
Hur jag fixade min GAD/Ångestproblematik
Som sagt har jag aldrig haft lyxen att kunna medicinera min ångest trots att den varit extremt svår. Läkarna har alltid hållit hårt på recepten så jag var tvungen att fixa problemen själv. Jag fick inte ens psykologen de lovade mig på vårdcentralen så fick även KBT:a mig själv. Det sipprar säkert igenom en del bitterhet i den här texten men har verkligen känt mig hjälplös i långa perioder. Ni som har/haft problem med riktigt svår ångest förstår vad jag menar, och också hur man kan normalisera den och låta den styra hela sitt liv. Det är där OCD och social fobi kommer in i bilden som coping strategier.
1. Mindfulness & mental brottningsmatch
Ett lite flummigt ord som kanske inte säger så mycket men jag definierar det som att bli intensivt närvarande i vad som händer. Detta började jag göra med panikångest när jag inte hade något annat val eftersom jag var i ett socialt sammanhang där jag skulle presentera muntligt och panikångesten tog tag i mig med full kraft. Jag hade valet att tuppa av eller bara gå rakt in i det. Som tur var fungerade det och det kändes som att jag för första gången vann brottningsmatchen mot min ångest. Segerkänslan var total eufori!
Jag gick från ångestnivå 10 av 10 vilket för mig innebar att hela kroppen kändes som gelé, jag skakade och vibrerade, det rann svett i mitt ansikte, hjärtat slog som en stånghammare i bröstet, ögonen tårade sig, smärtor strålade längs mina armar och längs min ryggrad. Talförmågan var tappad för längesedan och tankarna helt fragmenterade som när man tappar ett kristallglas i golvet och det går sönder i tusen bitar. Med den sista lilla ansträngningsförmåga som fanns kvar vände jag fokuset och gav ett inre ja till allting som hände på insidan. Bring it on! Ös på bara, om jag dör nu så är det helt okej! Då kände jag hur ångesten sakta släppte sitt grepp om mig och tonade bort. Plötsligt slungades jag till andra sidan av känslo-spektrumet och fick en sådan otrolig frid, glädje och till och med självförtroende – lagom till att det var min tur att presentera!
Detta konststycke lärde jag mig att upprepa och använder fortfarande de få tillfällen en ångestvåg sköljer över mig. Det är aldrig så starkt numera utan i nivå med träningsvärk. Det kommer aldrig oförhappandes heller utan är alltid relaterat till oro för någon närstående eller så.
2. Balanserat blodsocker & undvika triggermat
2009 började jag experimentera med lågkolhydratkost utan att ha någon större koll på vad jag sysslade med. Effekterna lät dock inte vänta på sig utan väldigt snabbt skedde ett skifte i mitt sinne. Det blev betydligt lugnare. Jag gick från att vara vegetarian/periodisk vegan med hög kolhydratkonsumtion till en vegetarisk ketogen diet som sedan blev animalisk. Jag bara släppte taget om min tidigare (ganska ogenomtänkta) kosthållning när jag märkte att jag kunde må så mycket bättre.
Det tog flera år att få till den nya kosthållningen men längs vägen upptäckte jag att sinnet påverkades av specifika livsmedel, även om de inte påverkade mitt blodsocker. Alkohol, kvarg, yoghurt, kefir och alla typer av nötter samt choklad rubbade min sinnesjämvikt. Jag kan inta dessa livsmedel ändå (jag älskar jordnötssmör!) men nu vet jag exakt vad priset är och kan välja när jag vill betala det.
3. Mindre koffein & mer sömn
Jag är inte särskilt koffeinkänslig men kaffe och koffein (ja även koffeinfritt kaffe) har sin påverkan på ångestnivåer och sömnen. Koffein har en halveringstid på 6 timmar så du kan ju räkna ut att eftermiddagskaffe kommer att påverka sömnen negativt. Dålig sömn är en grogrund för ångest. Att optimera sömnen och förbereda för bra sömn redan tidigt på kvällen har otroligt mycket positiva effekter. Jag slutar dricka kaffe 09 på morgonen och min kvällsrutin går ut på att hålla mig ifrån skärmar (det går sådär), inte ha jobbiga konversationer, inte titta på serier/TV (om det inte är något fruktansvärt lättsamt), inte träna och absolut inte äta. Allt fokus ligger på nedvarvning.
4. Meditation som rutin
2013 började jag meditera regelbundet och startskottet för det var ett 10-dagars tystnadsretreat. Sedan dess har jag hunnit fördjupa min närvaro och mitt fokus ganska bra och genom det uppnår jag sinnesjämvikt. Det gör också att jag kan observera tankar och känslor på ett mer kallsinnigt och distansierat sätt utan att agera på dem eller ens tro på dem. Ångest kan jag använda som meditationsankare, särskilt fysisk ångest. Det gör att den inte blir särskilt långlivad.
Meditation är verkligen effektivt för känslomänniskor, beroendepersoner och alla former av oro, ångest, rädsla, nedstämdhet, depression och nervositet. Genom meditationen lär man sig att känslorna inte är farliga och att de absolut inte är beständiga.
5. Träning som medicin
Många använder löpning som ångestmedicin. Endorfinerna är ju lite som “kroppseget benzo” men jag tycker att tung styrketräning är ännu bättre. Det ger en sån känsla av ökad kapacitet och power att kunna lyfta riktigt tungt plus att ett tungt lyft kräver närvaro som heter duga. Vem kan ha ångest med en tung skivstång på sina axlar? Det är verkligen en effektiv medicin!
6. Mediciner som funkar
Och apropå medicin. Det finns de som fungerar och jag är helt klart för att använda medicin om det behövs, om inte annat för att glänta på dörren till hur man KAN må! Även om jag aldrig fick benzo utskrivet så lyckades jag såklart få tag på det ändå, och första gången jag testade det var en total halleluja-upplevelse för mig. Det var första gången i livet som jag fick uppleva hur andra människor känner, hur det är att existera utan ångest. Det gjorde mig ledsen över allt jag hade missat och att läkarna inte hade velat ge mig den chansen en endaste gång. Även om benzo var helt fantastiskt kände jag inte behovet att ta det igen för det var som att någon bara knäppte med fingrarna och mitt nervsystem (i brist på bättre ord) fattade galoppen. Jag fick ett facit och kunde med hjälp av facit återskapa den ångestfria känslan nu när jag visste vad det var.
Betablockerare och benzo fungerar båda ypperligt mot GAD men betablockerare är inte narkotikaklassat eller beroendeframkallande som benzo är. Dock hade jag med glädje föredragit att vara beroende av benzo än att genomlida den helvetiska ångesten jag hade under många år, särskilt som barn. På ett sätt är jag tacksam för ångesten för att jag nu är härdad som ett samurajsvärd och kan göra vad jag vill utan att känna mig hindrad av något. Men det hade varit skönt med en paus någon gång, särskilt när man är 7 år och håller på att krevera och förgås av outhärdliga panikångestattacker.
7. Att vara öppen & ärlig
Sista punkten på listan är det här med att vara fullkomligt öppen och ärlig. Mycket ångest kretsar kring andra människor och deras reaktioner samt känslan av att vara fel, göra fel eller att andra ska märka att något är fel. Det löser man genom att vara helt transparent och prata om sin ångest utan filter, det vill säga inte göra något för att dölja den. Bara den öppenheten har förmågan att skruva ned den några snäpp.
Jag märker att vissa människor blir väldigt oroliga och tycker det är lite obehagligt om man berättar att man har en panikångestattack mitt i en panikångestattack, men tycker att informationen måste ut och ångest måste avdramatiseras eftersom det är så fruktansvärt vanligt att lida av det.
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
Lämna gärna en kommentar om du tyckte om inlägget och har du någon egen upplevelse av ångest får du hemskt gärna dela den! Kanske sitter du på en grym strategi för GAD, panikångest, OCD eller social fobi?
I want to live in the universe where "This is administration is destroying the postal service and doing almost nothing to deal with a pandemic mostly to keep people from voting" is conspiracy mongering, not an actual real thing backed by quotes and data.https://t.co/YOSYSPGukL
Trump has officially said the quiet part loud and noted that he’s not going to agree to fund the Postal Service explicitly because he doesn’t want mail in votes. This during a pandemic that his administration has done a very poor job combatting, in no small part because it made a(n erroneous) political calculation that the pandemic would mostly affect blue states, and Democrats would be blamed. All of this means Trump is actively acknowledging that the only way he can win re-election is through suppression of voting. Which we knew, but now we don’t even have to pretend that’s not what he’s doing. He’s doing it, all right, and, by the way, fuck you for wanting to vote in the first place.
Which, you know. Fuck him, because I haven’t missed an election since my very first one in 1988 — for which I used a mail-in vote, fuck you very much! — and I’m sure as hell not going to miss this one. For the primary election in June, I requested and used a mail-in ballot, and here in Ohio, the Secretary of State will be mailing everyone a mail-in ballot request (why a request and not an actual ballot? Unnnngh, because the Ohio GOP hates actual voting, but at least it’s a reminder one may vote by mail).
However, for the last few national election cycles, I’ve voted early, by driving to my county board of elections office and voting there. I do it so I can have it done early, and because then, no matter what happens to me between when I vote and Election Day, my vote will be counted. Also, in these pandemic times, it’s a responsible social-distancing choice, since I’m usually the only person there to vote when I show up.
The Darke County Board of Elections site informs me that Early Voting begins on October 6 at 8am. If you don’t think I won’t actually get my ass up early this year to be there when the doors open, you don’t know me (well, actually, I’ll probably show up between 10am and noon, but if a cat paws me awake at 5am, which there is a very good chance of, then I’ll be there at 8). I am likely to drag along a family member or two as well. Why? Because fuck you, I’m voting.
Folks, it’s come to this: Today really is the day that everyone should assume the actual Election Day, November 3, 2020, is going to be a clusterfuck of massive proportions, and make their plan to vote early. Likewise, today is the day that everyone should assume voting by mail will be even more of a clusterfuck, and be prepared to compensate for that. Don’t assume otherwise, because, as we have seen, Trump (and the GOP in general, but especially Trump) actually are trying to suppress the vote.
How to prepare?
1. As I have, find out when Early Voting happens in your county and where, put the earliest possible dates and times on your calendar, and then show up physically to vote early. Wear a mask, socially distance, and all of that, but do it.
2. If you take a mail-in ballot: Request it as early as possible and when you get it, fill it out and send it back as quickly as you can. Try to get it in the mail at least two weeks before Election Day, because, remember, Trump and his odious new postmaster general are trying to dismantle the Postal Service as quickly as possible to fuck with mail-in votes. Indeed:
3. Even if you get your ballot by mail, consider turning it in physically at your local Board of Elections, or barring that, at an official dropbox. My current high level of voting paranoia is such that I would go for turning it in to the Board of Elections rather than a dropbox, because if the actual President of the United States is declaring open season on Americans’ right to vote, it’s not too much of a stretch to suspect someone will take that as permission to fuck up dropboxes, because fuck you for voting, that’s why.
In short: Know how to vote early, fucking vote early, and if you must do it by mail, do it especially early (or turn in your ballot by hand, to your local board of elections if possible).
And yes, I absolutely and positively hate feeling this paranoid about the idea that my government is trying to keep my vote from being counted, thank you for asking. But here we are, it’s 2020, the worst President of my lifetime is just blithely gibbering at a microphone about suppressing voting, and there’s no point trying to pretend that it’s not what’s happening, and that the president’s party isn’t complicit with it.
And also: Fuck you, I’m voting. You literally could not stop me this year. I have always voted — always took for granted I could vote — but this year above all I will go out of my way to get it done. You should, too.
I find myself saying “I love you” a lot. I do it at the expected times: When we’re bonding, particularly when we’re being romantic. According to you, I say it in my sleep, even. “Love you, love you,” I mutter when I’m nudged but don’t quite wake from the jolt.
I say it so much that we’ve joked that if I were a Pokemon, » Read more
Ruby Rose has opened up about her surprise departure from The CW’s Batwoman in May. Speaking to Entertainment Weekly, the actor revealed that an on-set injury that led to back surgery, the challenges of leading a superhero show, and some time spent thinking in quarantine all contributed to her exit.
“Being the lead of a superhero show is tough,” she told the publication. “Being the lead in anything is tough. But I think, in that particular instance, it was a lot more difficult because I was still recovering from my surgery. I had my surgery and then 10 days later I went to work, which maybe wasn’t the best idea. Most people take about a month or three off before they return to work, so it was definitely made more difficult by that. But as far as being a lead of a show or a film — regardless if it’s action or if it’s emotional — in whichever ways it’s taxing.”
In the interview, Rose emphasized that she has pride and love for her tenure and colleagues on the show, adding that she would “definitely” return to television after taking a break to “fully heal.” She also said that quarantine, which began before the show could finish the real finale, allowed her to reflect on what she wanted to achieve and “have a dialogue” with the producers “about a lot of things.”
Rose wrapped up the interview by reiterating her congratulations for new Batwoman lead Javicia Leslie, whose casting was announced in July. Leslie’s character, Ryan Wilder, is described as “an out lesbian, athletic, raw, passionate, fallible, and very much not your stereotypical All-American hero,” who will be investigating Kate Kane’s disappearance as part of the plot.
“I am extremely proud to be the first Black actress to play the iconic role of Batwoman on television, and as a bisexual woman, I am honored to join this groundbreaking show which has been such a trailblazer for the LGBTQ+ community,” Leslie said in a statement at the time, as reported by Variety.
Batwoman is expected to return to The CW in January 2021.
by George Dvorsky on Gizmodo, shared by Cheryl Eddy to io9
The Arecibo Observatory in Puerto Rico is currently out of commission after a thick support cable fell onto the dish, creating a large gash. It’s yet another setback for the beloved science facility, which hasn’t fully recovered from the devastation of Hurricane Maria.
OnePlus har börjat förinstallera bakgrundstjänster från Facebook på sina telefoner, närmare bestämt på 8, 8 Pro och Nord. Apparna installeras som systemappar, efter avtal med Facebook.
I samlingen bloatware ingår Facebook App Installer, Facebook App Manager och Facebook Services. Apparna använder data i bakgrunden, om än små mängder. Till skillnad mot Facebook, Messenger och Instagram kan dessa dolda systemappar inte avinstalleras – bara inaktiveras.
OnePlus menar att apparna har förinstallerats för att göra Facebook mer energieffektivt. De kommer även installera bakgrundstjänsterna från Facebook i framtida telefoner.
Uppdatering: Det kan tilläggas att fler tillverkare förinstallerar samma Facebook-tjänster, som exempelvis Samsung i One UI.
I recorded this quite certain we wouldn’t win the Hugo Award for the Good Omens tv series. I was wrong. Last night, we won the Hugo. This one is for Terry.
Enligt en rapport från DN kommer den amerikanska e-handelsjätten Amazon att etablera sig i Sverige under hösten. Höstlanseringen ska ha bekräftats av flera personer som är insatta i företagets planer.
Tecken på en Sverigelansering för Amazon har funnits i flera år, så det var egentligen mest en fråga om när lanseringen kommer ske. Emma Hernell som är VD för HUI Research tror att lanseringen mer specifikt kan bli av i samband med Black Friday, vilken i år inträffar 27 november.
Markus Varsikko, detaljhandelskonsult, tror istället att lanseringen sker redan i september eller oktober. Sverigelanseringen ska bland annat innebära svenskt språkstöd, erbjudanden för just Sverige, samt längre fram även snabbare leveranser. Inledningsvis förväntas dock leveranser ske från ett tyskt centrallager med 2–3 dagars tid för paket att komma fram.
Från Amazons sida är det än så länge tyst då företaget endast säger att de inte kommenterar rykten och spekulationer.
12 years. 14 seasons. Almost 350 episodes. And this was probably the best thing I ever wrote for the franchise. Lyrics and vocals by yours truly and Paul Mullie, with an assist by the lovely Peter DeLuise.
It’s hard to believe that it was 23 years ago today that SG-1 first graced our screens. 23 years ago that we were introduced to Jack O’Neill, Daniel Jackson, Samantha Carter, Teal’c, and host of supporting characters, alien technologies, and off-world activations. I was, admittedly late to the party (by roughly four years) but I caught up fairly quickly as the production, and its extended fanbase, became like a second family to me. In some cases, a passionately opinionated extended family. We celebrated small victories. Shared many laughs. Battled over the custody of a character or two. And in the end, I’m sure we can all agree that it was a magnificent journey.
But it’s not over yet. Because, truth be told, we’ve never been closer to a fourth Stargate series.
23 years since SG-1 premiered. 9 years since SGU aired its final episode. We are close.
Thanks to the fandom that got the ball rolling with two spectacular tweet storms.
Thanks to MGM that heard their call.
Thanks to Brad Wright who has been busy on…stuff.
Long-suffering Stargate fans may finally be rewarded. Provided a few crucial pieces fall into place.
As I’ve said all along, it’s not a matter of if, but when.
by George Dvorsky on Gizmodo, shared by Cheryl Eddy to io9
An experiment done aboard the International Space Station demonstrates the potential for a hardy fungus to shield astronauts from cosmic radiation. This fungus has already proved its mettle inside one of the most hostile places on Earth: the ruined Chernobyl Nuclear Power Plant.
Some of the Hugo finalists who wrote the open letter of concern to CoNZeland programming are organizing a counterprogramming event they’re calling CoNZealand Fringe (inspired by the Edinburgh Fringe festival). Alasdair Stuart, responding to a question from File 770, says, … Continue reading →
In an effort to drum up support for a revival of Netflix’s now-canceled Daredevillive-action series, the #SaveDaredevil campaign recently gathered a trio of actors from the show to field questions from the fandom and to talk about their experiences shooting. While much of the conversation centered on positive…
The Nice in 2023 committee has ended their bid to bring the Worldcon to France for now, with hope of renewing their efforts in the future. After careful consideration, we have made the difficult decision to postpone our bid for … Continue reading →
Vissa anser det ätstört att följa en strikt low carb diet eftersom det per automatik exkluderar det här med att “unna sig”. Visst finns det utrymme för godsaker ändå ibland men inte lika mycket eller ofta som med en mer tillåtande diet. Inte för att det är förbjudet utan för att suget och lusten till det helt enkelt inte finns där med ett blodsocker slätt som ett salsgolv och ketoner som ersätter större delen av energibehovet.
“Ät bara lagom och rör på dig!”
Senaste trenden bland tränings/hälso-influencers är att posera med pizza och godis varvat med energidrycker och proteinshakes. Det kallas för att ha en sund och avslappnad inställning till mat och träning och går ut på att träna regelbundet och sedan äta varierat och lagom av allt, inklusive skräpmat. I teorin är det väldigt vettigt eftersom det framstår som ett ganska avslappnat synsätt, men i praktiken blir det inte riktigt lika lätt. Vad de här personerna egentligen förespråkar är självdisciplin och kompensatoriska beteenden som att ömsom unna sig och ömsom hålla igen, samt att använda träning som ett reglage för vikten.
Våra stenåldershjärnor funkar inte riktigt så. Majoriteten av alla människor vet inte alls vad lagom är när det kommer till socker- och mjölmat. “Det finns alltid plats för efterrätt!” sa min mormor när jag var liten, och enligt samma princip krävs det ett under av självdisciplin för att inte en påse godis ska bli till flera dagars socker-kaos. Titta på en vanlig arbetsplats hur det sockerfrossas, efterföljt av pliktskyldig träning eller strikt period av sallader och måltidsersättningar, när det blivit “för mycket av det goda”.
Varför blir det för mycket av det goda?
Varför kan inte folk bara äta lagom och röra på sig lite mer? För att mat som totalt kapar vårt belöningscentrum gör det otroligt svårt att stoppa i tid eller veta hur mycket som är lagom. Det leder i sin tur till känslor av skuld och skam.
“Alla andra kan äta lagom men inte jag, det är fel på mig!” “Alla andra kan unna sig men inte jag, jag är så dålig!”
Nej du är inte dålig för det är otroligt få människor som lyckas med lagom-livsstilen och därför söker sig fler och fler människor bort från den, för att den inte funkar. Det är för plågsamt med självkontroll, kompensatorisk träning och kaloriräkning, särskilt när det blir ett långtidsprojekt över flera år. Varför svämmar min mailkorg över av meddelanden från människor som desperat vill sluta äta socker och mjölmat, som mår jättedåligt, som är trötta, har värk, svullna tarmar, kronisk förstoppning och envis övervikt?
För att lagom-metoden är en sån succé?
Nej däremot är det väldigt korrekt att som tränings-influencer visa hur avslappnad och icke-ätstörd man är med sin godisskål och säga “titta på mig jag är i fantastisk form och äter godis, du kan också!” Men vi kan ju inte! Det fallerar ju gång på gång så den avslappnade bilden smolkas återigen av skuld och skam och “det är fel på mig som inte lyckas.”
Artegen föda för peace of mind
Jag är inte socker- eller matberoende men väljer ändå en ganska strikt form av lågkolhydratkost för det ger maximalt peace of mind. Minst metabol och cellulär stress, minst hunger och sug. En lugn hjärna men framförallt lugna tarmar och en mage som aldrig gör ont. Det kräver noll kompensatoriskt beteende, det vill säga exakt noll träning krävs för att hålla vikten. Man behöver aldrig gå på några dieter eller “hålla igen” och kaloriräkning är ett minne blott. Är inte det mycket mindre ätstört så säg?
Jag kallar lågkolhydratkost för artegen, ursprunglig föda för tittar man några tusen år tillbaka i tiden, i början av människans historia så finns det mycket antropologiska fynd som stöd för att människan åt nära noll kolhydrater till vardags. Kosten bestod nästan bara av kött och fett och såklart annat ätligt som har gått att plocka och samla ihop. Här finns en intressant artikel om det.
Varför lagom-predikan skapar problem
Lagom-predikan skapar problem för att den indirekt säger att det är något fel på alla som får hälso- eller viktproblem av “vanlig mat”. Istället för att träningsinfluencers skapar en avslappnad och sund bild av hälsa skapar det egentligen mer skuld, skam och ångest för att de predikar ett budskap som sällan funkar, samtidigt som det är “rätt” och otroligt PK.
Billiga poäng i mitt tycke.
Mitt syfte är att informera om kroppens och hjärnans biokemi på ett trevligt och intressant sätt, så att de här lagom-budskapen faller på sin egen biokemiska och antropologiska orimlighet. Jag är inte absolutist på något område, och jag tycker inte att alla ska göra exakt som mig utan bara öppna ögonen för att vi rent genetiskt inte har kommit så himla långt från urmänniskans biokemi och inte är riktigt så anpassningsbara som vi tror. I alla fall inte när det kommer till grundläggande behov som näring, rörelse, sömn, vila och närhet till andra människor.
Nästa gång du ser en skrattande, vältränad hälso-ikon som poserar med sin energidryck kan du fundera på varför det behövs 200mg koffein, taurin och andra uppiggande ingredienser för att klara av ett vanligt träningspass. Eller när de tar bild på sin pizza för att några inlägg senare klaga över trötthet och svullen mage. Det finns mycket fler dolda beroenden än vad man kan tro, men att hålla fast vid snuttefiltar i form av koffein, socker- och mjölmat anses normalt. En mänsklig rättighet som ska försvaras till varje pris, eller till priset av ångest och skam.
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
OnePlus nya prispressade telefon Nord har precis introducerats. Modellen med 8GB RAM och 128GB lagring kostar 4590 kronor, medan upplagan med hela 12GB arbetsminne och 256GB lagringsutrymme går på 5590 kronor.
Nord kan förbeställas från och med ikväll från återförsäljarna Elgiganten, Webhallen, Netonnet, Dustin, Inet, Telia och Telenor. Telefonen har utrustats med en 6,44-tums AMOLED med 90Hz uppdateringsfrekvens och 1080 x 2400 pixlar. Enligt OnePlus har panelen 2048 nivåer av ljusstyrka. Fingeravtrycksläsaren är optisk och sitter under skärmen.
Kunder får 5G genom Qualcomm Snapdragon 765G. Eftersom det kan vara svårt att hålla reda på alla chipp kan vi kort nämna att 765G är relativt kraftfullt med 7nm tillverkningsteknik – ett alternativ till det mer kostsamma S865 utan att tumma alltför mycket på prestandan. Batteriet erbjuder 4115mAh och ska kunna laddas från tom nivå till 70 procent på en halvtimma, tack vare Warp Charge 30T (30W).
På bakstycket sitter Sony-sensorn IMX586 med 48MP, bländaren f/1,75 och optisk bildstabilisering. Den får sällskap av en 8MP supervidvinkelkamera, en 5MP djupkamera och en 2MP makrokamera. I kamera-ön i skärmen sitter en 32MP primärsensor som kan spela in 4K-video med 60fps. Som komplement har även en 8MP-kamera placerats framtill, med 105 graders synfält.
Konstruktionen mäter 158,3 x 73,3 x 8,2 millimeter och väger 185 gram. Specifikationsbladet avrundas av Bluetooth 5.1, NFC, dubbla SIM-platser, samt USB-C. Hörlursutgång saknas. OnePlus Nord säljs i färgerna blå och grå och blir tillgänglig 4 augusti.
Jag har haft lite dåligt med inspiration det senaste så jag bad om blogg-idéer på min facebook-sida. En läsare frågade om jag ville lista mina senaste insikter eller omvärderingar det senaste året, och det tyckte jag lät som en kul idé! Jag brukar inte vara sen med att omvärdera saker eller dela med mig av nya tankegångar, så här är nedan är topp 3 senaste insikterna.
Topp 3 insikter 2020
1. Fasta är kasst!
Jag har skrivit om fasta många gånger och många har blivit förvirrade kring huruvida fasta är bra eller dåligt. Jag har nämligen skrivit från båda synvinklarna, att fasta kan vara både väldigt bra och väldigt dåligt. Såhär kan man sammanfatta det:
16:8 (eller 18:6/20:4 (OMAD)) fasta där frukost (och ev. lunch) ersätts med kaffe är väldigt dåligt ur ett hormonellt perspektiv. Sämre för kvinnor än för män.
16:8 (eller 18:6 /20:4) fasta där stimulanter inte ersätter mat (alltså bara vatten, inget kaffe eller té) är något bättre. Kan effektivisera viktminskning i vissa fall.
24h fastor utan kaffe eller stimulanter kan vara effektivt för viktminskning men har för lite positiva effekter i övrigt.
Hoppa över frukosten är ofta dåligt och kan leda till omvänd kortisolfrisättning så att man blir trött på morgonen och pigg på kvällen. Bättre att hoppa över kvällsätningen, vilket leder mig in på…
Cirkadisk fasta som är toppen. Då äter du frukost, lunch och tidig middag och fastar sedan fram till frukosten. Det blir 12-13h ungefär. Den här fastan gör jag själv varje dag.
5:2 är en helt okej fasta men inte särskilt effektiv för viktminskning.
3 dagars vattenfasta ger en del autofagi om det inte intas för mycket koffein och annat som mest stressar kroppen.
Mer än 5 dagars vattenfasta ger utöver autofagi en full reset av immunförsvaret. Den här rekommenderas absolut en gång om året, speciellt för den som är över 40.
Summa summarum: Fasta enligt gemene mans tolkning verkar mest vara att hoppa över frukost och lunch och ersätta med koffeinhaltiga drycker. Det är otroligt stressande för binjurarna och drabbar sköldkörteln negativt på sikt, samt försvårar ägglossningen. Män tål den här typen av fasta bättre, vissa är helt opåverkade av OMAD (one meal a day) och tycker att det är förträffligt. Det är dock oftast inte förträffligt för kvinnor även om det förstås finns undantag. Fasta är i 90% av fallen ganska kasst.
2. Animaliskt mättat fett är helt överlägset
Jag har under mina år med ketogen kost i omgångar varit inne på mer vegetariska varianter. Gröna smoothies, mer avokados och olivolja, MCT-olja, kokosgrädde och oliver. Det gör kosten lite godare och roligare men vad jag har genom mina carnivore-experiment märkt hur stor skillnad det är på vegetabiliskt mättat fett och animaliskt mättat fett. Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt men den första grejen som har slagit mig är vilken jäkla energi det blir när man använder ister och talg (fysisk energi) och att fetter som talg kan släta ut rynkor.
Det sistnämnda har jag inga bevis för annat än vad jag sett med mina egna ögon. Nu har jag hört att ister är ännu mer likt mänskligt fett i sin struktur, så jag har börjat göra min leverpastej på ister istället för talg. Det senaste året har jag minskat de vegetabiliska fetterna ned till nästan noll, undantaget någon avokado här och där eller lite MCT-olja i nödfall. Skillnaden syns och känns!
3. Alkohol är sämre än sämst
Jag är inte absolutist på något område utan äter, dricker, intar det jag känner för när jag känner för det. Min strategi för hälsa är att helt enkelt inte känna för dåliga saker, och ser jag de negativa konsekvenserna svart på vitt så tappar jag oftast suget helt. Efter att ha mätt min sömn rigoröst i över ett års tid har jag sett att även mycket lite alkohol förstör sömnen totalt. Jag får en sovpuls på 100-110 slag per minut och HRV (hjärtvariabilitet) på runt 10. Detta av så lite som en liten öl eller ett glas rödvin, och jag får dessutom ingen djupsömn alls. För att undvika de här effekterna behöver jag sluta dricka vid lunch, vilket inte är direkt kompatibelt med andra människors alkoholvanor. Allt alkoholintag efter 12 på dagen förstör sömnen, vilket har lett till att jag i princip slutat konsumera alkohol helt och hållet.
Jag visste innan jag började med sömnmätningarna att det räcker med ett litet glas rödvin per vecka för att radera fitness-looken, och det har varit en anledning till att inte dricka alkohol mer än max en gång per månad tidigare. Med sömn känner jag dock att jag helst inte offrar en enda natt.
Just alkoholens effekt på sömn är det väldigt många med Oura-ring som vittnar om, och det verkar vara bekräftat i studier också. Trots upplevelsen att alkohol kan vara sänkande, upplevs det tvärtom för kroppen – megastress!
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
Prof Maj-Lis Hellenius gästar populära framgångspodden
It’s now been a couple of days since The Last Emperox won the Dragon Award for Best Science Fiction novel, and thus, as we can see from this File 770 post and thread, there has been some commentary on how I and my book won this particular award (and how some other winners might have won theirs). This is of course in the grand tradition of nerds overthinking award wins, and what they mean in the larger scheme of things.
![Klassikern Nokia 3310 fyller 20 år idag [Off topic]](https://cdn77.swedroid.se/wp-content/uploads/2020/09/nokia_3310_20_years-711x474.jpg)
Vissa anser det ätstört att följa en strikt low carb diet eftersom det per automatik exkluderar det här med att “unna sig”. Visst finns det utrymme för godsaker ändå ibland men inte lika mycket eller ofta som med en mer tillåtande diet. Inte för att det är förbjudet utan för att suget och lusten till det helt enkelt inte finns där med ett blodsocker slätt som ett salsgolv och ketoner som ersätter större delen av energibehovet.
Jag har haft lite dåligt med inspiration det senaste så jag bad om blogg-idéer på min facebook-sida. En läsare frågade om jag ville lista mina senaste insikter eller omvärderingar det senaste året, och det tyckte jag lät som en kul idé! Jag brukar inte vara sen med att omvärdera saker eller dela med mig av nya tankegångar, så här är nedan är topp 3 senaste insikterna.