AOC said on Instagram she is getting about 5 hours of sleep and working until 9-10pm at night during this crisis. To help her decompress she used her government salary to purchase a video game which she then played for a few hours after work.
Robert is upset his tax dollars were used by a government official to play a game.
Terry Pratchett’s Discworld series is set to be adapted for television, according to Variety. Pratchett’s production company Narrativia has signed with Motive Pictures and Endeavor Content to develop the project.
Variety notes that it’s not known which of the 41 novels will be adapted first, but that the adaptation will be “absolutely faithful” to them.
Narrativia said in a statement to The Guardian that “the spirit of this new alliance has been forged from a shared love of the source material and a commitment to create an epic series, which will kick off with some of the most iconic titles in Sir Terry’s fiercely incisive and satirical universe.”
Buy it Now
Should the adaptation go through—it should be noted that lots of projects are put into development—it’ll be the latest world of Pratchett’s to be adapted for television. In the pipeline is The Watch from BBC America, which has garnered some criticism from fans over apparent departures from Pratchett’s novels. That series is set to be released sometime this year. Last year, Amazon Studios adapted Pratchett and Neil Gaiman’s novel Good Omens for a six-part miniseries.
A handful of Pratchett’s other Discworld novels have been adapted for television over the years: an animated version of his novel Wyrd Sisters debuted on Channel 4 in 1997, while Sky One produced a trio of TV movies: Hogfather (2006), The Colour of Magic (2008), and Going Postal (2010). Last year, director Daniel Knight produced a short film based on the short story Troll Bridge.
With the streaming market maturing, services like Netflix, Hulu, Amazon Prime Video, Apple TV +, Disney +, and the forthcoming Peacock and HBO Max are all on the hunt for original content to set their offerings apart to entice subscribers to sign up. With more than 40 novels that cover a wide range of genres and characters, Discworld could be an appealing franchise for one of them to snap up.
Les oiseaux qui étaient habitués à se faire nourrir par les gens dans les rues ne trouvaient plus personne en raison du confinement. Regardez leur réaction pic.twitter.com/Jmj4NWTY8Z
"So many deer here": With Michigan's stay-at-home order in effect, the animals seem to have taken back the streets in at least one Grand Rapids neighborhood. https://t.co/NM5E2kczPupic.twitter.com/FUzYRBZOXO
I see your goats and raise you an elephant casually reclaiming the Earth in Dehradun, India
Incredible India!
note: the motorcyclist seen escaping is an essential worker out delivering milk.pic.twitter.com/tvjXi8geit
— Aman Bhogal #StayHomeSaveLives (@AmandeepBhogal) April 11, 2020
A roe deer running through the empty streets of Valladolid, my hometown in Spain. The tables have turned and it’s not humans going to the zoo to see caged animals, it’s the other way around. (The video was forwarded to me and I don’t know the source to acknowledge it). pic.twitter.com/VNRCU1hCf9
— Fernando Rosell-Aguilar (@FRosellAguilar) April 12, 2020
Wild boars are running around Haifa, Israel while the city’s streets are pretty empty right now. Residents say the boars used to only come out at night, but now the animals are around at all hours. pic.twitter.com/ftXKUh96Se
The streets where we distribute food have now become common ground for dinner time where all the animals come together to have their share of food and all this has been possible only because you have trusted in us and supported us in every initiative. Thank you so much! pic.twitter.com/slH6Aet1oA
— Speak For Animals, Odisha (@speak_animals) April 13, 2020
Jag har alldeles för länge gått och lovat ett överätningsexperiment liknande Sam Felthams berömda experiment då han åt en högfettkost bestående av 5000kcal/dag. Jag gjorde ett liknande experiment 2009-2010 när jag helt nyligen blivit fettfrälst, men det dokumenterades aldrig ordentligt. Nu vill jag göra om det mest för skoj skull och för att underhålla er lite grann såklart
Syftet är också att visa kvinnor att det inte är farligt att äta och att man inte behöver “hålla igen” och sitta och peta i en sallad. Jag vill visa att sköter man sina metabola kort rätt så kan man vara sjukt fit även som 35+ och äta precis hur mycket man vill!
På bilden ovan är en klassisk frukost bestående av 5 ägg, creme fraiche och 50g smör i en krämig äggröra toppad med havssalt och näringsjäst. Det är ungefär 950kcal fördelat på 80E% fett. Jag räknar inte kalorier vanligen men kommer att göra det under experimentets gång.
Det verkar orimligt att jag skulle klara av att äta 5000kcal/dag 4v i streck som Sam Feltham, men jag ska försöka att överäta rejält varje dag i alla fall. Jag har inte sett någon kvinna genomföra något liknande experiment, men rimligen är det stor skillnad på om en 25-årig kille på 90kg överäter jämfört med en 35-årig kvinna på 54kg så vi får se hur det går.
Min BMR (Basal Metabolic Rate) är beräknad till 1200kcal per dag och antas öka ca 1000 kcal vid intensiv träning. Du kan räkna ut din egen här, men det finns massa calculators om du googlar lite
För att komma upp i maximalt antal kalorier kommer jag inte ha någon proteinbegränsning eller något sånt, det har jag inte i vanliga fall heller. Enda regeln är att jag kommer begränsa allting blodsockerhöjande till ett minimum och sikta mot 80E% fett så långt det är möjligt. Det blir nog en del “dirty keto” för att vara säker på att varje dag blir en hög-kaloridag.
Jag börjar idag och kommer fota så mycket jag kan och lägga upp på instagram, och sammanställa veckovis på bloggen. På grund av att gymmet har stängt blir det mest hemträning: styrka, rörlighet och balans. Ingen cardio.
Jag tar gärna emot lite feedback på hur jag ska redovisa mitt experiment bäst!
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
The series will be “an opportunity for fans of the show to take a look inside and get to see a different perspective, and perhaps a greater understanding, of how The Mandalorian came together,” says Favreau.
Covered in the series will be a wide range of topics: “the filmmaking process, the legacy of George Lucas’s Star Wars, how the cast brought the characters to life, the series’ groundbreaking technology, the artistry behind the show’s practical models, effects, and creatures, plus the creative influences, the iconic score, and connections to Star Wars characters and props from across the galaxy.”
This behind-the-scenes series should provide a good bit of insight into the making of The Mandalorian, which featured some truly groundbreaking special effects work, utilizing digital sets. And of course, it seems extremely likely that we’ll get a good look into how they brought to life the show’s most important character, The Child (aka, Baby Yoda).
We were watching the first half of the last Harry Potter movie last night. There’s a knock at the door and Harry opens it and is gleeful when he finds all of his friends from the Order waiting to help him leave safely. AND THEN HE HUGS ALL OF THEM AND I COVERED MY EYES IN THE HORROR.
The promo graphic going around last week for Schitt’s Creek was a photo of three of the main female characters holding hands and every time it popped up in my feed I cringed. DO NOT HOLD HANDS YOU CRAZIES. Corona may not be in Schitt’s Creek yet…BUT IT WILL BE THERE SOON.
It’s funny how fast your instincts change. Just four weeks ago I was at Costco to buy my Mom a mattress and I saw a friend who I hugged even though we were all kinda talking about how we should not be hugging for awhile but I couldn’t help myself! It’s my instinct to hug someone I haven’t seen in awhile!
That was before…now I don’t even want my fictional characters on TV hugging even if it was a scene shot almost 10 years ago.
I was wondering the other day when I’ll feel okay hugging again. I feel like it won’t be until there’s a vaccine or a cure that we all know is available and accessible. Like…even if the cases reduce to like they are in China now I don’t see myself wanting to hug people again and this makes me so sad. I am/was a hugger. Hugging was my greeting because it didn’t involved talking. I always screw up with the talking but I am great at hugging. It’s much easier to give someone a hug than to come up with some sort of non-awkward hello that indicates how much you are happy to see someone.
I mean, I’m avoiding people at all costs now, obviously, but when things settle down…when will I feel like hugging? And when will I be confident other’s are too? I’ve always tended to get permission to hug if it’s a friend I don’t know for sure is a hugger…so maybe I’ll start doing that to everyone? Sometime in 2021?
Ugg. I miss so much about my old life. I miss daily grocery trips (I hate meal planning or shopping for more than one day at a time) and I miss seeing friends and family casually and I miss quiet in my home and I miss normal levels of anxiety…but I really, really, really, really miss hugging.
On a related note…I have not been able to curb the face-touching. Still working on that one. It’s hard to stop something you don’t know you’re doing.
So, here’s a thing I never expected to see again in my lifetime: A sky entirely devoid of contrails, and the planes that make them. This is a 360-degree “photosphere” panorama from my yard, so the entire sky is here, and not altered from the photo that came out of my camera (I did photoshop the yard, since Athena was in it and she didn’t want to be in the final photo). Minus the curving streaks from the sun that are an artifact of the camera lens, there’s nothing but blue sky.
The Witcher is one of many shows forced to go on pause because of the coronavirus, which means there’s no telling when its much-teasedsecond season will arive. In the meantime, fans have to make do with the books, the games, all those “Toss a Coin to Your Witcher” remixes, and re-watching season 1 (maybe to clear up any lingering confusion with the timelines?). It looks like Netflix is banking on the latter. On Monday, the streaming service released a video with the show’s stunt coordinator, Vladimír Furdík (fun fact: he also played the Night King on Game of Thrones), who broke down how the show pulled off that opening fight sequence.
Buy it Now
As you’ll recall, The Witcher begins with Geralt swamp-wrestling the Kikimora, a giant spider-like abomination. Well, part of Furdík’s job is going through and acting out all the fight scenes beforehand. But how does one do that with a mostly CGI monster? The answer: two conference tables, five dudes, and eight makeshift “legs” taped together from long metal pipes.
“They undo the legs and I start to build the fight,” he says in the video, swinging a sword. Because the fight unfolds with inhuman, witcher-level swiftness in the show, he had to do the blocking at a quarter of the speed. And even though the final fight sequence only takes about two minutes to unfold, a lot of choreography went into its design.
“I thought that he should be a fighter who already predict three seconds before going to kill someone else,” Furdík reveals in the video.
The gyms are closed. The snacks are now always within reach. Venturing outdoors is recommended, so long as you maintain six feet of distance between you and other humans. But if you’ve tried running at a park recently, there are a whole lot of people who clearly have no concept of what six feet looks like. Experts say…
People say Keanu doesn’t age, but what about Ming-Na Wen? These are pictures of her at both Mulan premieres 22 years apart. She’s over 50 and still doing badass Wushu moves on Agents of SHIELD.
What if her and Keanu had a super baby that never aged? It just remained a baby forever–but it could still do sweet roundhouse kicks.
So, let’s say this up front: this post is not from me, but from a friend. A friend who wanted this kept anonymous due to — well, not just the Internet, I’m sure, but friends and family. You are wise not to trust this, because it’s an account from a person you don’t know, a person without a name. I know them. And I trust them. And this story isn’t even that salacious or terrifying, except for me in a kind of subtle, dystopian way. This person asked if I could post this somewhere, and so here I am, posting it.
* * *
I got swabbed for covid-19 today.
I went in to my rheumatologist for a routine appointment, and at admission, I was asked if I’d had any of the symptoms listed on the wall. As it happens, I’ve had a very mild fever (between normal and 99.6) off and on since Feb. 20 (it’s March 10 as I write this, so 18 days), and a cough intermittently for even longer —but I have asthma, I have a cough a lot of the time.
So I told the nice woman manning the desk. She very apologetically gave me a paper surgical mask, then told me to sit in the waiting room. Some time later, I was told to go into an exam room to wait instead.
Even later still, a PA came in with gloves, a gown, a surgical mask and visor, awkwardly tried to take my temperature without holding the thermometer, and when it fell out of the sleeve and onto the ground, she gave up. Then she said my rheumatologist would call me later, and I should go to urgent care to be tested. She gave me a bad photocopy showing three locations where testing for coronavirus was already set up.
When I left, all of the desk staff were wearing masks. They hadn’t been before.
Let me back up. I’m absolutely confident I don’t have coronavirus at this time. If nothing else, I have a pretty bad immune system, am on immunosuppressants, and suffer some comorbidities — I would expect to be much sicker than this.
OK, so, not especially sick, but I try to do the right thing. And so in the interest of public health, and feeling slightly ridiculous, I went to urgent care.
I put my mask back on, went in, waited for a while as the patient in front of my finished checking out. They were not wearing masks at this urgent care.
When I explained why I was there, the receptionist told me to go sit in my car and call her. So I did. I was checked in, she told me there were five patients ahead of me, and she’d call when it was time for me to come in.
OK. Abundance of caution. Also very, very frightening. I watched people around me come and go. I wondered if it was OK to have my car windows open or not.
An hour and change later, I called again from the parking lot wondering what my ETA was. She told me I was still behind five other patients — they had been waiting on a delivery of gowns — but there was no wait at an associated urgent care facility seven minutes away.
Fine. I went.
This place let me wait in the waiting room until I was called. Half the front desk staff had masks, but not everyone.
When I was called, the nice woman in a gown, gloves, and mask but no visor took my blood pressure and temperature (99), then swabbed both nostrils with the same two Q-tips (deeply uncomfortable but not painful.) “I’ve been testing for two or three days and haven’t seen any come back yet,” she said. “So it may be a while.”
I laughed. “So I should hear in, what, a week?”
“You’re optimistic,” she said. Then she sent me on my way.
I stopped at the front desk about my copay. “Should I pay here, or…?” I asked. I gestured at my mask. Handing over a credit card didn’t seem like the best idea.
The front desk staff consulted with each other and shrugged. “You can pay,” one said.
That seemed… wrong. Unhygienic. “Are you sure? I don’t want to…”
“We can bill you,” the other one said. “Have a nice day.”
Here are some things I have learned:
* When you are already short of breath, wearing a mask makes it worse.
* When you are already kinda freaked out, waiting alone in your car makes it worse.
* There is wildly inconsistent medical practice on protocols to prevent transmission.
All of these things are going to need to be addressed. The first two because the more isolating, uncomfortable, and flat out terrifying the experience of getting tested is, the less likely people are going to follow through. Note that there were several steps in here where I could have just not done my civic duty and no one would be the wiser.
And the third is a problem for obvious reasons. If even people working on the front lines aren’t taking consistent steps against transmission, what hope do the rest of us have?
This is going to be rough, friends. Take care of yourselves, wash your hands, and flattenthecurve.com.
by George Dvorsky on Gizmodo, shared by Cheryl Eddy to io9
Nearly three out of four dogs exhibit some kind of serious behavioral problem related to anxiety, according to a survey involving nearly 14,000 pet dogs. Many of these problems varied according to breed, pointing to the need for improved owner awareness and better breeding practices.
Back in September, NBCUniversal announced that it was developing a reboot of its space opera franchise Battlestar Galactica for its upcoming Peacock streaming service. According to Ronald D. Moore, the creator of the influential 2003 remake, the new series might remain in the same universe, rather than reboot the franchise with a brand new story.
Speaking with Variety ahead of the season 5 premiere of his series Outlander, Moore explained that Sam Esmail had reached out to him to talk about the series.
“Sam called me and was very gracious, he didn’t pitch me the story so I don’t know, but he said his plans and he wasn’t going to re-start the show and recast it but he wanted to do something in the same universe.”
That tracks with what Esmail (who created the hacker series Mr. Robot) has said in the past: that he wouldn’t be remaking Ronald D. Moore’s series, but that he’ll “explore a new story within the mythology.”
That’s good news for fans of Moore’s series, which arguably kicked off part of the current boom in genre television that we’re currently experiencing. Syfy’s Battlestar Galactica was a complete reboot (with some nods to the original) of the original 1978 NBC series, following humanity’s desperate escape after being almost completely wiped out by a race of machines called the Cylons.
In 2009, Glen A. Larson, the creator of the original series, began to set up a rebooted film at Universal Pictures, with X-Men director Bryan Singer set to direct. The project has languished since then, however, although as of 2018, Jay Basu (The Girl in the Spider Web) had been rewriting a script writen by Westworld creator Lisa Joy, with Francis Lawrence (Red Sparrow) set to direct. It’s not immediately clear where this film reboot sits in relation to the new NBC series.
A new addition to the franchise could do what Syfy was never quite able to do successfully: transform its critically-acclaimed show into a larger franchise. Syfy did launch a followup series: a prequel called Caprica in 2010, which lasted for all of a season before it was cancelled. A couple of years later, Syfy / NBC released Battlestar Galactica: Blood & Chrome, a prequel web series following a young William Adama during the first Cylon War, originally intended as a pilot for a proper series, but it ultimately hit the web as ten short webisodes. Syfy also put together a pair of TV films, The Plan (2009) and Razor (2007).
At NBC enters the streaming arena with Peacock, capitalizing on its existing IP makes considerable sense, and even it makes even more sense to capitalize on what remaining goodwill exists for Moore’s series: it was critically acclaimed with mainstream audiences and critics, who were attracted to its serious take on a science fictional concept. Battlestar Galactica has some name recognition, and given the competition within the genre sphere between the likes of Amazon, Apple (which has its own Moore series, For All Mankind), Disney +, HBO Max, and Netflix, that could be enough to entice subscribers into signing up for the service to check it out.
Hopefully, whatever this reboot comes out of NBC after Peacock launches — in April for Comcast customers and July 15th for everyone else — it’ll live up to the spirit and example set by its predecessor by telling a thoughtful, interesting, and exciting story. So say we all.
Jag vill dela med mig av ett fungerande knep vid matsmältningsproblem och orolig mage, till exempel om magen känns uppsvälld eller har andra IBS-symptom. Tricket är pepparmyntsolja som kan användas på en rad olika sätt men jag tycker att bästa sättet är att droppa 1-2 droppar i en kopp té eller bara en kopp varmt vatten.
Pepparmynta är lugnande så jag tycker att det passar bäst på kvällen men det kan användas närhelst man upplever problem.
Vissa tycker om att använda pepparmyntsolja utvärdes på magen. Till exempel droppa 1-2 droppar i en annan olja (valfri massageolja eller i en vanlig hudkräm) och smörja in magen med. Det har jag inte testat själv men många verkar gilla den metoden. Jag använder mest pepparmynta + massageolja vid muskel- eller ledvärk och nackspärr. Det funkar också bra eftersom musklerna slappnar av.
Tänk på att sådana här eteriska oljor är väldigt starka så en enda droppe räcker och två droppar är definitivt nog!
HÄR hittar du bra pepparmynta från Bodystore (köplänk)
Pizza ser oskyldigt ut, men effekten sitter i sjukt länge.
Sädesslag är nasty carbs!
Efter att jag kopplade på mig en CGM (kontinuerlig blodsockermätare) för två veckor sedan har jag varit väldigt fascinerad av sädesslagen. Alla varnar för socker och att vi ska äta mindre av det, men vad vi verkligen borde äta mindre av är pasta, bröd och vete och havre i allmänhet. Jag brukar säga på mina föreläsningar att om jag ska välja mellan att äta sockervadd och typ rapsolja så väljer jag sockervadden. Varför? För att jag är metabolt frisk och bränner av dom carbsen på någon timme, medan dåliga oljor blir en del av mina cellmembran. Jag blir inte av med det.
Vad jag nu kommer säga är att om jag får välja mellan att äta sockervadd och en pizza eller en tallrik pasta så kommer jag att välja sockervadden. Blodsockret påverkas så lång tid efter intag av mjölmat och jag märker verkligen hur stressad (min) kropp blir. Det är inte friskt att ha ett blodsocker över 6.5 mmol/l fastande då fungerar inte något i de metabola processerna. Detta är stress!
Alltså tänk dig den tunna, oroliga, nervösa och ångestiga carboholicen jag var som barn och ungdom – jag är övertygad om att min blodsockerkurva var helt wacko.
En del har kommenterat att jag ska fortsätta äta carbs för att “vänja mig” och få ett bättre blodsockersvar med tiden, men jag åt ju så i 25 år och (nu vid 35) äter jag fortfarande carbs då och då, men i en mängd jag kan hantera. Sällan över 50g per dygn. Jag kan inte se hur någon kan behöva 100g per dygn ens, om man inte är alldeles i början av sin fettadaptering. Ska du verkligen högprestera i en idrott ja då kan man experimentera med kolhydrater om man tål det, men för de flesta är det totalt onödigt. Det är i alla fall min fasta övertygelse och jag drar i alla fall över 100kg i mark
Tillägg om frukt & övriga tester: Det är många som har bett mig testa frukt, en dag som vegan samt en fitness-dietdag och jag sparar de två sista till nästa testomgång. De flesta frukter är jag tyvärr allergisk mot (banan, äpple, päron, mango, grape, körsbär) så dels skulle det vara ganska jobbigt att testa och dels vet jag inte om det skulle ge ett rättvist utslag på mig ändå. När jag sett andra testa verkar äpple kunna ge över 9 mmol/l och banan över 12 mmol/l på en typ 2a i alla fall.
För två veckor sedan inledde jag mitt blodsockerexperiment genom att koppla på mig en CGM (Continuos Glucose Monitor) som mäter mitt blodsocker varje kvart dygnet runt. Jag har inte hunnit göra så många experiment som jag först hade planerat, för jag har varit inne i en väldigt hektisk arbetsperiod med mycket deadlines. Det är inte så behagligt att arbeta med ett svajjande blodsocker när man är van vid att det ser ut som bilden nedan.
Låt oss hoppa rakt in i resultaten. Jag upptäckte några intressanta saker, även om det mesta bekräftade vad jag redan visste. Jag har ju mätt mitt blodsocker ganska ihärdig sedan 2012 men aldrig det kontinuerliga vävnadsglukoset. Det ger en bättre helhetsbild jämfört med enskilda stick. En portion fiberhavregrynsgröt med smör, mjölk & kanel.
Ganska oväntat var att havregrynsgröt (fiberberikade ska väl vara extra nyttigt va? ;)) vann blodsockertävlingen med en kraftig höjning som planade ut först vid 9.2 mmol/l.
Första puckeln är portion 1, andra är portion 2.
Jag äter min gröt med MASSA smör! Jag gillar smör till allt, även gröt. Ingen sylt eller något sånt men däremot en skvätt mjölk och lite kanel.
Sockerkrasch
Mitt blodsocker efter 350g lösgodis.
Socker är väldigt insulint och det betyder att blodsockret inte hinner upp så högt innan insulinet kommer och tar hand om det. Om man har väldigt rappa beta celler så kan det hända att insulinet överskjuter och tar ned blodsockret lite väl effektivt och det är vad som händer för mig. Notera pilen som pekar rakt nedåt. Blodsockerkrasch!
Blodsockret toppade på 7 mmol/l och gick sedan under 3 mmol/l.
Jag har en hypotes om reaktiv hypoglycemi (som bilden illustrerar) och vikt. Jag har alltid varit smal och var i min ungdom en total socker junkie. Inte sockerberoende utan mer att jag bara hade en dålig kosthållning och gärna ersatte måltider med godis. Givetvis åkte ju blodsockret berg-och-dalbana och jag har förstått att vissa mår enormt dåligt av en sådan här sockerkrasch och börjar äta i panik. Det gjorde aldrig jag för tanken slog mig aldrig att jag mådde dåligt på grund av mitt svajjiga blodsocker. Följaktligen blev energiintaget alldeles för lågt för försöker man få i sig hela dagens energibehov i socker går det ganska trögt, åtminstone för min del.
Det verkar också som att personer som har mer problem med vikten föredrar mjölmat snarare än det rena sockret. Håller du med eller har du en annan uppfattning?
Långsamma höjningar och kamelpucklar
En intressant iakttagelse jag har gjort är att vissa livsmedel får mitt blodsocker att gå i taket flera timmar efteråt. Detta hände med:
– Grovt bröd med smör och ost
– Chips (både vanliga OLW och “nyttiga” linschips)
– Pizza (kebabpizza)
Först händer inte så mycket, kanske en svag höjning på 1 enhet men sedan sker en rejäl höjning på kanske 3 enheter medan jag ligger och sover! Blodsockret börjar alltså bete sig helt oberäkneligt. Vi kan kalla detta för kamelpucklar för först kommer en liten höjning och en bra stund senare en till. Detta var en överraskning för mig för jag trodde att inom två timmar skulle allting vara “back to normal” lite oavsett vad jag äter, eftersom jag är en frisk, vältränad icke-diabetiker. Nej inte då!
Pizzan jag åt klockan 20 har fortfarande en påverkan tolv timmar senare genom att höja mitt fastesocker från mitt normala 4.5 mmol/l till 6.7 mmol/l. Det var inte en enskild händelse utan hände flera gånger att jag åt till exempel bröd vid 20-21 och det svajjade loss i tolv timmar efteråt.
Blodsockersvängningar är jobbigt!
Mitt blodsocker som glukosdriven.
Jag tycker verkligen att blodsockersvängningar är jobbigt rent psykiskt för att jag blir trött och känner mer oro och ångest. Dessutom tappar jag vikt. På dessa två veckor har till och med andra människor påpekat att jag ser smalare ut, för att för mig är det inte ett dugg lockande med bröd, pasta, ris, potatis och godsaker. Före low carb tänkte jag inte ens tanken på att det skulle vara något jobbigt med dessa livsmedel, men nu när jag är van vid att befinna mig i djup ketos med blodsocker platt som ett salsgolv är det det.
Det kändes exakt som att vara tillbaka på Chalmers då jag för att bevara min energi ofta åt rent socker och drack kaffe för att störa min metabolism så lite som möjligt, så att jag skulle kunna plugga. En slags primitiv form av “the elemental diet” som fungerade för att jag hade IBD (inflammatory bowel disease) och ville irritera tarmarna så lite som möjligt.
Blodsockerstörd sömn
Jag mäter sömnen varje natt med min Oura (ring som mäter djupsömn, REM-sömn, puls, temp och HRV) och jag sover lättare när blodsockret dansar hambo. Pulsen är förhöjd, HRV sänkt och jag vaknar inte lika utvilad. För mig är det en otrolig game changer sömnmässigt att vara i ketos och utföra mina cirkadiska fastor (12:12).
Apropå fastor så gjorde jag även en 48h fasta under mätperioden och tack vare att min stresshantering är väldigt bra just nu med mycket sömn och mycket meditation klarade jag det utan att blodsockret gick i taket. Jag lyckades hålla mig på 4.5 mmol/l under hela fastan även när jag gick och tränade. Under mitt förra CGM-experiment gick mitt blodsocker upp till 8 mmol/l varje gång jag var utan mat en stund, och dessa värden verifierades med flera olika mätare (stick i fingret). Det var under en period då jag var oerhört stressad och nedbruten så hade jag försökt fasta då hade jag antagligen brakat ihop helt.
Sammanfattningsvis
Detta är ett N=1 experiment och jag skriver om mina egna, subjektiva upplevelser av vad olika livsmedel har för effekt på min kropp, psyke och mitt blodsocker. Är detta helt överförbart på dig? Kanske, kanske inte. Jag är metabolt frisk och vältränad men har ändå många likheter med Maggan som är typ 2 diabetiker (du kan titta på hennes siffror och grafer här!) Dock är mina toppar lite lägre än hennes för det var bara vid några enstaka tillfällen jag kom över 9 mmol/l (med hjälp av havregrynsgröt, chips och low carb bars innehållande glukossirap) annars höll jag mig runt 7 vid en höjning.
Jag har bra insulinkänslighet och mina beta celler är inte det minsta slöa även om jag ätit ketogent i tio års tid för jag har alltid prioriterat metabol flexibilitet över allt annat. Jag har alltså alltid roterat min diet och mixat strikt ketos med lite carbs (allt från chips och lösgodis till sötpotatis och ris) med olika typer av fastor både dagsfastor, cirkadiska fastor, långa vattenfastor (3-5 dagar) samt torrfastor. Jag är alltså keto/carnivore till 80-90% där varje dag är 100% ketogen men under en månad kommer det finns flera avstickare. Dock föredrar jag verkligen att vara i ketos för att det är helt oslagbart för fokus, och för att jag har lättare för att få i mig energi och näring och bibehålla min muskelmassa.
Alla människor tål socker och stärkelse olika bra, och det kan vara så att jag är känsligare än andra. Dock är det väldigt vanligt att lida av reaktiv hypoglykemi och ha ett blodsocker som mest liknar en EKG-kurva. Det är inte alltid man märker det själv, men jag skulle verkligen vilja verkligen rekommendera alla som lider av ångestproblematik att testa livet med lågt och jämnt blodsocker! Min fasta övertygelse är att det gör världens skillnad för de allra flesta, för egen del är det som natt och dag och jag är glad att mitt experiment avslutas idag så jag kan få tillbaka lite “peace of mind” Jag har postat lite mer bilder på min instagram, så titta där om du vill se fler siffror och grafer!
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
Lämna gärna en kommentar och har du idéer på fler saker att experimentera med så är det väldigt välkommet!
I love spicy. Always have. The heat, obviously, but also the flavors of the varied peppers simmering beneath that deep fire kick. The bottom shelf of my refrigerator is occupied by my hot sauce collection (much to Akemi’s chagrin) with names like Brain Damage, Memento Muerte, and Howler Monkey. Although I have a high tolerance for heat (I always opt for Thai Spicy whenever we got out for Thai), I avoid the ultra-hot sauces that are pure burn and taste of vulcanized rubber. I prefer the fruit-based hot sauces, more sweet than vinegared, something with a thick body like a Caribbean scotch bonnet pepper sauce or a habanero sauce with a chunky consistency. Whenever I eat at home, I’ll pull out three random bottles and sample with my meal, narrowing down my list of favorites.
Sriracha is a popular go-to (that pairs surprisingly well with maple syrup if you’re looking for a sweet and spicy combo). The cayenne-based sauces like Tabasco and Frank’s Red Hot are fine, but a little too dilute. The jalapeno-based sauces are also fine, but my color preferences run to the reds and golds. I do like the Marie Sharp line as well as the selection offered by Montreal-based La Pimenterie. I’m a big fan of Dawson’s Cremini Habanero and was recently surprised by Big Fat’s 7o8 Optimus Primo. Hot One’s The Last Dab (featured on First We Feast, a series that sees its host interview celebrities while they dine on increasingly spicier wings, culminating in the aforementioned sauce) is crazy-hot, and at the very edge of my endurance…but tasty! There used to be a place on the San Francisco pier that sold one of my favorite hot sauces of all time, Besos De Fuego (Kiss of Fire), a fiery mix of fruit mustard, and, I suspect, habanero. Sadly, it no longer exists.
When I go to the farmer’s market, I’ll often pick up fresh peppers, everything from bird’s eyes to fatalis, then oven dry them before either grinding them to a fine power or using them as the base for varied oils. The powders I seal in tiny plastic containers and carry them around with me – in case of emergency. I know double seal these containers in a tiny plastic bag, this after a painful and unfortunate mishap taught me a valuable lesson about the need to be extra careful with what you put in your pocket.
My favorite pepper in terms of kick and flavor is, without a doubt, the habanero. My sister grows scorpions, ghost peppers, and Carolina reapers and while I have enjoyed the two former, I have to draw the line at the latter which has the distinction of being unbearably hot – AND also possessed of an unpleasant, almost acrid undertone. But maybe that’s just me.
(@mhamz_i) March 17, 2020
Kıpçak (@_Artvinli) March 22, 2020
pic.twitter.com/V4gVF6X3eD
! pic.twitter.com/mnSzHGCY4s
LOVE THIS! A kangaroo had the run of the city of #Adelaide, Australia as residents stayed inside to slow the spread of the deadly #coronavirus.
@911CORLEBRA777 #COVID19 #CoronavirusPandemic #coronavirusaustralia pic.twitter.com/CqVkF5wbRb
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!Jag finns även på PatreonSwish: 0730651281
